I egenskap av konstnär kan jag inte säga annat än att jag har en publik. Inte så liten heller vilket har framkommit genom ett antal artiklar i nyhetsmedier under det senaste dygnet. Nimis har under många år varit ett turistobjekt men den här sommarens speciella förutsättningar har medfört en mycket kraftfull besöksinvasion. Länsstyrelsen är inte förtjust men någon entusiasm från det hållet har inte kunnat noteras under de 40 år som Nimis har existerat. Men, som det oundvikligen måste understrykas, en irriterad och borttagningslysten länsstyrelse är konstnärligt långt mer värdefull än en förnöjsam.
Jimena Castillo från länsstyrelsen kommer med det man har upprepat under några år: ”Det finns inget underhåll på konstverket, det är lite farligt att gå ner dit. Vi har inte haft några incidenter i år men det händer varje år.” (Expressen)
Jag var där senast igår och arbetade med underhållet. Att det är farligt att gå ner gäller för stora delar av Kullaberg. Ytterst få olyckor sker under nedstigningen. De incidenter som inträffar har visat sig koncentrerade till den steniga stranden. Ett steg från en sten till en annan slutar ibland med en fraktur. Men det låter inte bra att framhålla en sådan sak när länsstyrelsen skall svartmåla Nimis.
