
Att leva ett så normalt liv som möjligt under livvaktsskydd handlar i stor utsträckning om vad som är i mitt intresse. Man kan ju tycka att jag själv borde avgöra vad som är mitt intresse men så är det inte. Ett exempel på detta är en begravning. En sedan många år närstående vän till oss hade avlidit. Min önskan var att vi skulle kunna närvara genom att åka tillsammans till begravningen. Men ”tillsammans” är inte något som livvaktsskyddet bedömer som ”mitt intresse”. Alltså, att hämta Maj och föra oss båda till detta sista avsked ville man inte göra på grund av för stora bensinkostnader. Jag kan annars åka vart jag vill, kors och tvärs med minimala motiveringar (vilket jag inte gör) utan några invändningar. Men det är alltså inte möjligt att få något gehör för att göra saker tillsammans trots att det här handlade om ett mycket speciellt tillfälle.

Maj, bedrövad, begrundar begravningsavslaget
Frihet och kärlek åt Lars Vilks
rubrik i en ledare i DN av Mattias Svensson
https://www.dn.se/ledare/mattias-svensson-frihet-och-karlek-at-lars-vilks/
Lars och Maj måste få bestämma själva över sina liv!