Kategoriarkiv: om utställningar m m

Ofrånkomligt att politiken bjuder på en rad rysare: Mordet i Malmö, debaclet i Filipstad, Greta anländer till New York, Boris Johnson stänger parlamentet. Kring detta kan kommentarer och långa haranger och utläggningar fogas. Frågan är om det händer mer än … Läs mer →

Nästa månad blir det ett möte i Japan om museernas framtid. Det drar ihop sig till att omdefiniera museernas roll och i vilken riktning detta går kan man genast ana. Den gamla definitionen lyder: “A nonprofit institution” that “acquires, conserves, … Läs mer →

Konsten som politisk aktivism. Den har snurrat ett bra tag. En ständigt återkommande fråga är vilken uppgift den har. Tveklöst kan den uttrycka en sak: konstvärldens politiska position i symbolisk form. Detta näraliggande är den terapeutiska funktionen att konstnärerna vill … Läs mer →

Kulturpolitiken i Sölvesborg har väckt en del uppmärksamhet efter att Samstyret har presenterat sin kulturpolitik: Den konst som ska köpas in ska vara citat “tidlös och klassisk” snarare än citat “utmanande” samtidskonst, och föreningsstödet ska begränsas till föreningar som citat … Läs mer →

Alla dessa konstens försök att gå in i den angelägna politiken. Tania Bruguera har gjort flera projekt om censuren i Kuba. Just censurproblematik är något som konsten framgångsrikt kan belysa. Det hänger naturligtvis samman med konstens traditionellt överskridande roll och … Läs mer →

Alfredo Jaar vill förändra världen. Han är en ytterst etablerad storhet som funnits med under lång tid. Jag har själv mött honom ett par gånger när jag arbetade på Kunstakademiet i Oslo. Han föreläste om sin konst och eftersom jag … Läs mer →

Angående gårdagens post om stackars hemlösa konstnärer är det klart att sådana är en påtaglig bristvara. Dock kommer man inte ifrån att det finns ett näraliggande exempel. Givetvis Dan Park som är dubbelt hemlös, hemlös i konsten och bokstavligen hemlös. … Läs mer →

Att bearbeta det politiska eländet engagerar febrilt konstvärlden. Den legendariske curatorn Francesco Bonami försöker sig på satir genom att skapa ett främlingsfientligt parti i Italien. Det stannar dock uppenbart vid att bli en liten fyrverkeripjäs eftersom övertydligheten är alltför besvärande. … Läs mer →