”Forensic Architecture sammanställer bevis för brott mot mänskliga rättigheter. Men är det konst? Ja, svarar Sonia Hedstrand, som sett deras senaste utställning” (Aftonbladet)
Gruppen Foprensic Architecture har ställt ut på åtskilliga platser i konstvärlden och är naturligtvis med på artfacts. Därför är det självklart att det rör sig om konst. Och inte bara det utan även med avsevärd kvalitet vilket man kan konstatera genom de utställningsplatser och den uppmärksamhet de har rönt. Gruppen presenteras på följande sätt i Wiki:
”Forensic Architecture is a multidisciplinary research group based at Goldsmiths, University of London that uses architectural techniques and technologies to investigate cases of state violence and violations of human rights around the world. The group is led by architect Eyal Weizman.”
Om man skall se något problem med deras konst är det hur den skall bedömas. De säger att de arbetar med fakta (och gör även gällande att de skulle vara banbrytande i den meningen). Men fakta ställs samman och skapar påståenden som inte är några absoluta fakta. För en konstkritiker kan det inte vara enkelt att ta ställning till deras rekonstruktioner av olika former av politiskt våld. Det är dessutom en klar politisk vinkling av vilket politiskt våld som intresserar dem.
I slutändan blir det ändå fråga om att deras inspel i konstvärlden är nytt och spännande och följer den politiska vinden. Det får också erkännas att deras rekonstruktioner är spännande berättelser som har sitt egenvärde. Men berättelserna är i slutpunkten i konsten utan enbart en estetisk faktor: Tycker vi om det här?
Följ en rekonstruktion (som nämndes i Aftonbladets artikel) på YouTube: