3296: Intet är som väntans tider

Nyheterna från konstvärlden brukar numera handla om auktionspriser med tillräckligt många siffror, ibland om mindre representativa medlemmar i museistyrelser, senaste kränkning och en liten dos ivrig dekolonisering. Något överskridande är svårt att finna. I nummer 10 av Skiascope (som jag tidigare har nämnt) skriver Kristoffer Arvidsson:

”I sin konsekvens leder efterfrågan på nyheter till sensationslystnad och ompaketering av det välbekanta till något som kan uppfattas som nytt. Verklig förnyelse blir inte alltid synliggjord och är inte nödvändigtvis önskvärd. Gränsöverträdelse uppmuntras, men bara inom det modernistiska och postmodernistiska konstbegreppets markerade område. Någon verklig gränsöverträdelse är det således inte fråga om. Den bredare publiken upprörs kanske, men konstinstitutionen har inga svårigheter att inkludera avantgardets senaste provokationer i sina samlingar.”

Bortsett från att det inte längre tycks meningsfullt att tala om något avantgarde stämmer väl bilden väl. Samtidigt kan man säga att det inte är svårt att göra något gränsöverskridande med tanke på de begränsningar som konstvärlden har ålagt konstproduktionen. Det räcker långt med en så banal sak som en minimal rondellhund men den befinner sig utanför det markerade området.

Något måste ändå hända att i dagarna fick vi oss till livs Salvatore Garaus immateriella skulptur som såldes för 15 000 Euros. (artnet) Nyhetsvärdet finns i någon mån, inte ens det är unikt, i att den gick att sälja. Eller möjligen beroende på konsthistorisk okunnighet.

Mästerverket i den immateriella konsten torde vara Robert Barrys utställning/icke-utställning från 1969 i Amsterdam. Galleriets entré var försedd med en liten text: ”During the exhibition the gallery will be closed”.

Man kan fundera på vad som är konsten i detta projekt. Utställningen som man inte får se och som man kan anta inte existerar på annat sätt än att vara en ”utställning” av ingenting. Texten? Eller skall man helt enkelt luta sig mot att det är en idé. Vid den här tiden kunde sådana konstverk inte säljas vilket alltså är en skillnad gentemot vår aktuella tid.

Robert Barry, 1969
Det här inlägget postades i konstteori, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

3 svar på 3296: Intet är som väntans tider

  1. S Pl skriver:

    Och topic. KKH söker ny lektor i konsthistoria. Kanske ligger den efterlängtade kursändringen på lur och Vilks får tjänsten? Vilks kunskap och förståelse för konstvärlden är väl värd att lyssna till och därför är hans inlåsta tillvaro så sorglig.

    https://kkh.se/sv/lediga-tjanster/lektor-inom-fri-konst-med-inriktning-pa-konsthistoria/

  2. Lars Vilks skriver:

    Tack för det betyget. Nog för att det skulle ha fungerat men givetvis är det otänkbart ur alla synvinklar.

  3. Rambla skriver:

    Med vilka visdomsord ska klimatgenusriddarna ersätta skaldekonsten från förr.

    Du tronar på minnen från fornstora dar,
    då ärat Ditt namn flög över jorden.
    Jag vet att Du är och Du blir vad Du var.
    Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden,
    Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

    Nytt innehåll; transkvinnor, orten, gängen, skuld på längden och tvären, profeten, ramadan, klimatpsykos och den permanenta tioårsgränsen, ständigt från nya datum. Så mycket viktiga och angelägna ämen att man får ersätta vers två med två verser.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.