3290: Svensktoppen

Sedan artfacts slutade med att lämna ut placeringssiffror för konstnärerna har Svensktoppen har uppdateringarna kommit med längre mellanrum. Senast var det 2020. Men jag har fått lite hjälp med att få fram aktuella siffror och kan därför bistå med Svensktoppen 2021.

Först som sist konstaterar jag att Sveriges bidrag till den internationella konsten fortsatt består av Öyvind Fahlström. Han har varit stabil under många år. Övriga kandidater är inte till att lita uppå. De går stundom upp men lika ofta ner. Trion i topp är fortfarande densamma och Nina Canell ligger nog på sitt allra högsta varv liksom Klara Lidén medan Djurberg sakta har börjat sin återresa. Karl Holmqvist har en imponerande stabilitet. Den stora överraskningen är Jonas Lund som har klättrat mer än 1 000 placeringar. Några av hans arbeten finns här.

Hilma af Klint har inte nått de stora höjderna men det är möjligt att hon kan bli en stabil representant om konstvärlden bestämmer sig för att räkna in henne som en av abstraktionens pionjärer.

Listan kan ha brister eftersom det inte har varit möjligt att kontrollera alla namn som är tänkbara kandidater. Jag tar gärna emot information om eventuellt glömda konstnärer.

1. Nina Canell 390 (404)
2. Klara Lidén 480 (553)

3. Nathalie Djurberg 633 (554)
4. Öyvind Fahlström 654 (620)
5. Karl Holmqvist 849 (913)
6. Runo Lagomarsino 1011 (947)

7. Jonas Lund 1285 (2384)
8. Sofia Hultén 1469 (1307)

9. Meriç Algün Ringborg 1649 (1840)

10. Hilma af Klint 1713 (1673)
11. Goldin + Senneby 1811 (1590)
12. Andreas Eriksson 2049 (2327)
13. Mamma Andersson 2533 (2648)
14. Lina Selander 2857 (2584)
15. Ingela Ihrman 3316 (3576)

16. Annika von Hausswolff 3853 (4116)

17. Henrik Håkansson 4178 (4025)

18. Kajsa Dahlberg 4255 (3734)
19. Johanna Billing 4302 (3264)
20. Jockum Nordström 4799 (4134)
21. Ann-Sofi Sidén 4817 (4259)

22. Annika Larsson 5066 (4026)
23. Annika Eriksson 5315 (4622)

Det här inlägget postades i konstteori, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

7 svar på 3290: Svensktoppen

  1. ND skriver:

    Intressant. Påminner om statsradions lyriska utsändningar när en svensk varpakastare kvalar in till paralympiska spelen… på plats 390…

    Hur konstruerar man egentligen dessa listor? Är det som Metacritic att man väger samman diverse recensenters betyg vid vernissager och liknande? Vad tar man då i beaktande? Exempelvis von Hauswolff sysslar ju även med popmusik och sådana udda företeelser, men jag antar att man i detta sammanhang inte likställer “konst” med “musik”, “litteratur”, “film” och dylikt, utan avser “visuella handarbeten” eller vad man nu ska kalla det?

    På vilken plats finner man Vilks och Park?

  2. Lars Vilks skriver:

    Man får säga att artfacts tillhandahåller den bästa objektiva kvalitetsbedömningen. Den baseras helt på konstvärldens erkännande av en konstnär. Manifesterat genom utställningar och representation. En konstnär som deltar t ex på Venedigbiennalen eller ställer ut på MOMA i New York får höga poäng medan den som ställer ut på lokala gallerier inte har så mycket att hämta. Det är alltså vad konstvärlden väljer, vilket är detsamma som kvalitet. Vilks, som knappast ställer ut sedan många år är inte någon favorit i konstvärlden och än mindre Dan Park.

  3. Magnus skriver:

    Som obetydlig konstär kände jag att denna värld bör man antingen anpassa sig till eller glömma. Jag noterar att “Mamma” är borta från listan. Det säger ju allt.

    Du Lars som verkar så klok och har humorn i behåll. HUR STÅR DU UT i detta instängda “skitnödiga” sammanhang?

  4. mohammad skriver:

    Det är således VAR man ställer ut och inte VAD man ställer ut som genererar “konstnärens” poäng och placering på listan…

  5. Lars Vilks skriver:

    En norm är nödvändig även i konsten. Konstvärlden är alltför sammansatt av många olika bidrag för att utan vidare förkastas. För övrigt är Mamma med (nr 13).

  6. Lars Vilks skriver:

    VAR man ställer ut är dock avhängigt av VAD en konstnär gör. Ställer en konstnär ut på ett bra ställe med mindre lyckade verk är det naturligtvis besvärande för fortsättningen.

  7. ND skriver:

    Man anar här en euro- eller västcentrisk ambition, och en närmast programmatisk ådra i att bedöma artisteriet. Mer till den som redan har, och ingen uppmärksamhet åt den som gör uppror. Etablissemanget dunkar sin egen rygg.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.