Den politiska nyhetsfronten har fått en godbit. Liberalerna, instängda och utestängda bestämde sig att ta det otillåtna språnget. Ojandet i press och sociala medier har varit imponerande. Betraktar man den politiska praktiska händelsehorisonten är det tämligen självklart att det inte kommer att ske några större förändringar även om alla förhoppningar på den kanten skulle slå in. Symboliskt är det en annan sak där kör man för full maskin. Det kostar så lite och är en storslagen känsloterapi.
Mest språkligt (konsten ligger inte så långt borta numera) sålunda. Formuleringskonsten har blivit Språket. Att säga rätt ord i rättan tid. Den skicklige kan lära sig att tala ogenomträngligt och behöver aldrig närma sig de reella problemen. En del synpunkter på detta i Kvartal.
Foucault. Visst var det en stor sak som växte fram i konstsammanhang från slutet av 1980-talet. När motståndet från den då rådande ordningen var brutet började Foucaultlärorna sin kräftgång och sin förvandling. Foucault som den rätta vägens norm då gäller det att ta sig därifrån vilket är lättare sagt än gjort i den bestämda relativiseringens herravälde. Kravet på anständighet enligt givna dagens rättesnöre kan dock skapa en viss oro i Foucaultleden sedan det framkommit att den gode filosofen tydligen hade pedofila böjelser å det grövsta. Skall litteraturlistorna ses över? (Times)
”The philosopher Michel Foucault, a beacon of today’s “woke” ideology, has become the latest prominent French figure to face a retrospective reckoning for sexually abusing children.
A fellow intellectual, Guy Sorman, has unleashed a storm among Parisian “intellos” with his claim that Foucault, who died in 1984 aged 57, was a paedophile rapist who had sex with Arab children while living in Tunisia in the late 1960s.”
Times har grävt upp ett riktigt lik. Påminner om Kapten Klänning, vargen sätter på sig fårskinn och lägger sig ner bland lammen.