Minnesmärke/skulpturer kan komma till av olika anledningar och inta lite olika positioner. Vi har det neutrala minnesmärket som framhäver det som skall minnas, konstnären är av underordnad betydelse. Å den andra sidan finns minnesmärket som blir mer av ett konstnärligt signum och en gestaltning än uppgiften att framhäva ett minne. Det är naturligtvis också möjligt att landa någonstans mitt emellan men det vanliga är att det drar mest åt någotdera hållet.
Kvinnorättskämpen Mary Wollstonecraft har fått ett minnesmärke genom en insamling. Konstnären Maggi Hambling (f. 1945) är inte oäven förmåga. Man kan väl tala om en modernist med hygglig standard både som skulptör och målare. Hennes skulptur som minnesmärke för Wollstonecraft har väl inte riktigt slagit an. Ur en abstrakt massa reser sig en välgymnastiserad kvinnlig gestalt. Naken och därför utsatt för de så välkända manliga blicken. Det har kommit reaktioner på just denna sak (artnet). ”Kvinnan stiger fram” är skulptörens avsikt medan kritikerna ser nakenheten som en otrevlig konvention.
Åtminstone något att diskutera. I övrigt får jag nog säga att det inte är något minnesvärt storverk som har åstadkommits. Dock är ofta så fallet med denna typ av offentliga hyllningar.
Tror den manliga blicken struntar i den här skulpturen, den är fjärran från den idealisering som brukar prägla sådana objekt.
Om man sätter på hijab och bylsig svart tygsäck så döljs objektet för den ”manliga blicken”. Snart kommer Sneckar på det.
Förser man objektet med, s m s, insynsskydd förtar man ju lite av själva minnesmärkesfunktionen, jag skulle nog förorda en placering i ”ogenerat läge”, kanske Norrlands inland.