3116: Konstens morot

Jag tackar för inläggen i konstdiskussionen. Låt mig börja med den här av signaturen ND:

”Min gode herr professor, om det är konstgillet som självt avgör vad som är konst, hur ser den processen då egentligen ut? Majoritetsbeslut, månne? Om herr Vilks anser att herr Park har en konstnärlig ådra, men herr Ai anser annorlunda, vem har då rätt? Om gillet i Sverige har en åsikt, och gillet i Danmark en annan, vem har då företräde?”

Det är mycket enkelt. När man kan iaktta ett konstbeteende då rör det sig om konst. Generositeten är stor. Sätter någon upp barnteckningar på ett kylskåp för en liten utställning i all enkelhet konsumeras detta som konst. I andra sammanhang när aktiva konstnärer gör verk är det ännu enklare. Jag antar dock att skribenten blandar samman klassificering med kvalitet. Klassificeringen innebär inte någon kvalitet. Därför är det tämligen ointressant att bestämma exakt var gränsen går. Vad som väcker mycket större intresse är graden av kvalitet. Kvalitet bygger på erkännande från konstvärldens sida och en sådan är inte svår att gradera. En utställning i ett galleri är ett kvalitetserkännande men i hur hög grad beror på vilken status galleriet har. Den som är insatt i konstvärlden vet t ex vilka gallerier i Stockholm som har hög status, medelstatus eller lägre status. Ju fler utställningar på bättre ställen desto högre kvalitet. Kritikerna spelar också en viss roll men där är det så att de gallerier som recenseras är vanligtvis återkommande eftersom de har blivit kända som kvalitetsgallerier. Utställningar på institutioner är ett ännu större erkännande naturligtvis är sådana platser som Moderna Museet, Bonniers konsthall, Liljevalchs starkt bidragande till högre kvalitet. Enighet är inte så väsentligt, bara det blir tillräckligt många erkännande.

Man kan också tala om nationellt erkännande, alltså att en konstnär uppfattas som bra i ett visst land. Svenska konstnärer kan vara stora i Sverige men betydligt mindre intressanta för t ex en dansk eller norsk konstvärld.

Kommentar av Bjarne:

”Tja. Jag målar lite i både olja och akvarell. ABF-måleri. Det skulle kännas förmätet att kalla det konst tycker jag själv. Även om några av mina bilder är riktigt … bra. Tycker jag själv. Har t o m satt upp en o annan på väggar i hemmet.

Brorsan målar också. Har flera av hans verk på väggarna hemma. Presenter. Han målar ambitiöst, med idéer och “planer”. Han har gått en konstskoleförberedande utbildning. 2 eller 3 år, typ. Lärt sig mycket om material och tekniker och konsthistoria osv. Han har ställt ut. Ordnat själv och deltagit i samlingsutställningar flera ggr. Men? Är han en konstnär? Han skulle vilja vara det kan jag lova. Är han det. Är hans abstrakta nonfigurativa med kniv utförda målningar konst… Han är i  a f ett stort steg upp jämfört med mig!”

Det är som framgår ovan klart att dessa produktioner är konst. ”Brorsan” har uppenbarligen nått en viss kvalitetsgrad och fått ett erkännandegenom utbildning och utställningar. Sedan får man värdera detta genom att se närmare på vilka gallerier det rör sig om och hur stora framgångar det har fört med sig. Den enskilde kan alltid tycka att något är bra men det får ingen större betydelse innan kvaliteten blivit erkänd på en högre nivå.

Kommentar av Rune:

”Har det nån betydelse om morötterna är kokta eller råa? eller rivna?”

Antagligen skulle Rune göra sig lustig men det finns lite mer i den här frågan. Det har betydelse eftersom en utställning av morötter (åtminstone i det här fallet) har en mening. Konstnären efterbildar böndernas politiska protestaktioner. I dessa protestaktioner tippar bönderna råa produkter i högar för att blockera och markera. Dessutom blir konstverket relationellt genom att morötterna i viss utsträckning har använts till matlagning. Där kommer kokta och rivna in.

Det här inlägget postades i konstteori. Bokmärk permalänken.

4 svar på 3116: Konstens morot

  1. TL skriver:

    Rembrandt och Van Eyck ej konst, förskolebarns kylskåpsteckningar konst …. hmm.

    Och visst får man en känsla av att estetiska resonemang eller ens jargongbingo ersatts av branding? Detta objekt har visats på MOMA, därför är det högkvalitativ konst. Så ett förslag till aspirerande konstnärer: smuggla in objekt på MOMA, positionera dem någonstans igenkänneligt, och ta en bild. Et voila! En vacker start på karriären.

    Nåväl, slutligen är det dags för sociologerna att göra en undersökning. Ge företrädare för konstvärlden en serie bilder och låt dem i enskildhet avgöra om subjektet anses vara konst eller ej. Det kanske bara är morötter, eller upphovsmannen kanske bara var en bonde, så se upp. Analysen av resultaten kan sedan vara av intresse.

  2. Rune skriver:

    Jovisst skojade jag lite med min fråga. Men lite allvar hade jag förstås i botten med att undra i vilket tillstånd dessa morötter skulle vara och om det betyder något.
    Förövrigt är mina kunskaper i konstteorier mikroskopiska.

  3. Lars Vilks skriver:

    Rembrandt och van Eyck betraktas som konst av den moderna konstvärlden. Men på deras tid fanns inget sådant begrepp (med tillhörande rutiner och innehåll) att utgå ifrån.

  4. TL skriver:

    Aha, de två passade inte in i tidsramen du gav först, därav uttalandet. Men jag får erkänna att jag inte följt om detta senare fylldes ut.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.