Nåväl, det är oundvikligt att återvända till Corona. Och faktiskt bjuder detta ämne på många säregna inslag. Idag har Jens Liljestrand presterat en hyllning till den svenska nationalismen och sammanhållningen. Vi befinner oss, något överraskande, i en guldålder. Statsminister Löfven har lyckats så väl att han går förbi Per Albin Hansson. Tegnell är den svenska profeten som förkroppsligar den svenska nationalsjälen (så fick vi äntligen en sådan vilket tidigare varit strängt förbjudet). I denna själ ingår också det typiska stråket ”av nordiskt vemod”.
Härliga tider, strålande tider?
Livet leker, eller snarare -liket lever!
Jens Liljestrand hade trivts som fisken i vattnet i Sovjetunionen;
tänk vilken påbjuden sammanhållning och konsensus!
Parodiskt att samme Liljestrand doktorerat på Vilhelm Moberg som till skillnad från Liljestrand inte saknade kritisk tankeförmåga och civilkurage.