Till den återkommande frågan om mode är konst kan fogas ännu en liten artikel i ämnet (Expressen) av Philip Warkander. Utgångspunkten är en utställning på Sven-Harrys Konstmuseum. I introduktionstexten nöjer man sig med att utställarna ”alla har gemensamt att deras design är tydligt influerat av konst. ” Warkander försöker sig på en moralisk motivering av mode som konst: ”Projektet kan ses som ett slags motstånd mot samtidens slit-och-släng-kultur och är i sin enkelhet både tankeväckande och estetiskt intressant. Kanske är detta också svaret på varför mode bör ses som konst: fortsätter vi att enbart betrakta mode som shopping går världen snart under.”
Konsten kan alltså rädda världen. Möjligen som ett mikrokomplement. Vi kan här tänka in politiken: Varför bör politik ses som konst? Jo, fortsätter vi att enbart betrakta politik som reality show och underhållning (med en klockartro på att det är på riktigt) går världen snart under. Den tanken är lika lovvärd och naturligtvis lika hopplös.
En hel del politik är tyvärr varken konst eller underhållning.
”I en intervju i DN pekar utbildningsminister Anna Ekström (S) ut samhällskritiska svenskar som antisemiter. De använder kodord som ”globalism”.”
Diverse vanliga ord är alltså antisemitiska kodord.
Alla vita svenskar är alltså nazister, och alla invandrare är antisemiter. Det blir lätt att slå fast. Bara man utvidgar omfånget ord tillräckligt mycket – så kommer ingen undan.