Lamottehistoriens vidare utveckling har sitt intresse. Vänstersidan betraktar Lamotte som ett både lovligt och löjligt byte och lever ut sin irritation på twitter och på FB. Men han har också sina försvarare. Frågan är vem som är opinionsvinnaren. Det verkar sannolikt att Lamotte drar det längsta strået. Att utöva hån när saken handlar om en starkt uppmärksammad företeelse, ungdomsgängens härjningar, ger knappast opinionsmässig medvind. Man kan ju roa sig som en i gänget men priset är rätt högt.
Konstnärer är naturligtvis generellt motståndare till Boris Johnson och Brexit. Men de vill gärna framträda som influencers och kritiker (artnet). De måste vara införstådda med att deras påverkan är helt marginell. Men antagligen finns det något att vinna genom att visa upp sin konstvärldsrättrådighet för konstvärlden. När konstnärer uppträder precis som förväntat och framträder med det mest okontroversiella man kan tänka sig talar det framför allt om en mager konst.