I dessa tider är det läge att hålla sig a jour med vindriktningen. Att stå på den säkra sidan och framkasta ett korrekt förslag som ändå bär löjets skimmer. Jonas Gardell vill döpa om Augustpriset till Selmapriset (Expressen). För att komma i rätt stämning får han först recensera: ”Strindberg var absolut en hygglig författare, åtminstone intressant som dramatiker, och som person var han fascinerande komplex – småsint, grälsjuk, skvallrig, intrigant, självförhärligande, och inte minst detta att han var så extremt lätthotad i sin manlighet gör honom spännande.
Men måste vi verkligen fortsätta hylla honom som den absoluta förebilden för oss andra författare?”
Jag tyckte särskilt om ”hygglig författare” och ”intressant som dramatiker”. Ett sådant betyg är det inte svårt att leva upp till och därmed är Strindberg en dussinskribent. Skriva kunde han och om hans position torde man vara tämligen enig i den litterära världen. Men ur dagens synvinkel hade han naturligtvis inte de rätta åsikterna. Vi ser det här återkomma. Att vår tid har funnit den absoluta rättfärdigheten och därmed må historien begynna med oss rättfärdiga.
Sedan är det annan sak om ”oss andra författare” skall se Strindberg som absolut förebild. Gardell kan väl välja vilken förebild han önskar, t ex Selma Lagerlöf. Eller är det nödvändigt att rättfärdighetsflocken måste vara enig om sina exempel på författare med rätt värdegrund?
Kan inte svenska folket få folkomrösta i saken? Varför skall en sådan avgörande fråga bestämmas i ett slutet, privat styrelserum? Transparens tack! Den hennen som väljas skulle ju närmast få statusen av, ja, kanske rent av titeln – Sveriges nationalskald.
Mitt förslag blir självklart: Carl Jonas ”Love” Almquist. Modernist, internationalist och före sin tid redan idag. Livserfarenheter från utanförskapsområden såsom Upplands-Väsby samt Sollentuna. Hans kärleksbudskap tillika jämställdhetsideal, mellan man och quinna, mellan fattig och rik, etc, går utöver med råge oss andras.
I framtiden delas alltså Kärleks-priset ut i dessa dagar!!
Utsikten från det gardellska elfenbenstornet måtte vara hänförande. Undrar hur hans egen bokproduktion ter sig i komparativt. Hans bror är också knäpp eller rentav ond. Mattias Gardell; judehatare, islam-apologet, klimatfåne, tvärakademiskt hittepå och besudlar Nathan Söderbloms professur. Vänsterblivna från baptistmiljö.
Jag tycker det är väl elitistiskt av Gardell att hålla sig till gamla nobelpristagare. Varför inte dra till med det verkliga trumfkortet i svenska litterära diskussioner – Astrid Lindgren? Självklart skall det heta Astridpriset!
Det skulle ju även klara en eventuell folkomröstning.
För olesbisk?
Kvinnor – börja med att älska er själva i stället för att hata män!
Jaha Johoansson skriver:
2019 26 november kl. 10:38
För olesbisk?
Aha, där har vi det. Då överskuggas förmodligen Selmas vita överklassighet.