Att ha olika åsikter kan vara problematiskt och särskilt i sådana fall när det finns någon officiellt rekommenderad åsikt som inte bör ifrågasättas. Det känner man igen sedan länge. På senare tid har detta ändrats en del och initiativtagare till öppna samtal har t ex tagits av Stina Oscarson och Navid Modiri. Intresset har varit stort och rädslan för att det skulle ställa till med svåra störningar i samhällsapparaten har visat sig obefogad. Inte märkligt att SvT tar upp tråden.
Petter Larsson håller fast vid rädslan för samtal och anför ett lite besynnerligt exempel som tydligen skall vara vägledande för hur illa det kan bli (Aftonbladet). Ser man på de diskussioner som SvT har haft ”Bilbehov och bensinpris”, ”Kött och klimat” förefaller det inte särskilt hårresande.
Larsson menar: ”Det är en farlig idé, särskilt när den som nu initieras ovanifrån, som faktiskt tangerar den högerradikala drömmen om att ena ett splittrat folk i en politisk harmoni, där konflikter och åsiktspluralism undertrycks.”
Vad jag kan förstå hämtar Larsson sin ideologiska ståndpunkt från den något bedagade postmodernismen: ”Politik handlar inte om att komma överens om bästa tekniska lösningar på problem vi redan är ense om. Vilka problem vi ser och hur de och deras lösningar formuleras är alltid en fråga om makt. Politik handlar om konflikt mellan olika grupper som kämpar om sådan makt. Dessa grupper är aldrig naturgivna, utan formeras (eller formeras inte) kring de konfliktlinjer som faktiskt finns i samhället: rasister mot antirasister, miljökämpar mot tillväxtivrare, arbetare mot kapitalister.”
Det där med makt kommer från Nietzsche och övertogs med tacksamhet av Foucault och Lyotard. Det är klart att det mesta kan ses som en maktkamp men det räcker inte att komma med det, den förklaringen biter sig själv i svansen. Det finns fler motiv t ex att man tycker att något är bättre än något annat. När Larsson skriver sin artikel menar han nog inte att han för en maktkamp utan att han har en god åsikt. I postmodernismen vände man sig gärna till extrema exempel (allting är möjligt) och det har som vi såg ovan också Larsson utnyttjat. Till den postmoderna diskursen hörde också att peka ut upplysningstraditionen och modernismen vars ledande gestalt är företrädaren för Frankfurtskolan Jürgen Habermas.
”Men förmodligen är det väl mer Habermas-influerade demokratiidéer om dialogens betydelse som spökar, där förnuftiga människor förväntas kunna resonera sig fram till beslut för ”det allmännas” bästa.
Den som tror det har inte förstått vare sig politikens väsen, eller den pluralistiska demokratins storhet”, skriver Larsson.
Larssons tycks numera tillhöra en något bedagad skola. Habermas aktier har länge varit i stigande och postmodernismens relativiseringar är mest tröttsamma.
J åkesson:
– Den har varit väldigt politiskt styrd, det har suttit socialistiska politiker som har haft riktlinjer om att köpa in samtida, utmanande konst. Nu säger vi att det inte ska vara det, utan man ska köpa in konst som människor upplever som… ja, konst som inte splittrar, väcker anstöt eller provocerar, utan som de allra flesta kan tycka är fint och trevligt, och på det sättet skapa sammanhållning i stället för polarisering.
Samtal om kött och bil innebär risk för att medier som AB och DN får sitt informationsmonopol försvagat eller till och med eliminerat. Bekymmersamt.
Den beklagliga incidenten med Iraks bidragstagande utrikesminister blev till sist så stor utanför informationsmonopolen att de inte kunde ignorera den. Nederländerna tar nu bort bidraget till Palestinska Myndigheten, pga dess ”pay-to-slay”-politik. Nånting för bananrepubliken? Skulle inte tro det. Diskussion är bra under förutsättning att den gäller rätt saker, och ovidkommande högerstrunt sorteras bort i förväg.
här kommer en samhällstillvänd diskussion av det slag som tillför debatten näring;
Per: vetenskapen har bevisat att världshaven stiger 20m om vi inte slutar köra bil.
Annika: högermännen vill inte sluta köra bil eller äta kött.
Per: vi måste lyssna på vetenskapen.
Annika: högermän är ovetenskapliga och har orimliga känsloband till bilar.
Per: sån tur att det finns vetenskap att ta stöd av.
Annika: män är farliga
Ett exempel på bra debatt vi haft i minst tio år.
Per: men jag är ju man
Annika: mmm
Socialdemokratiska big-whigs samtalar inte gärna om migration och gängkriminalitet. Det kunde lika gärna varit Lasse och Bosse som gör kaoz med varandra, endast slumpen avgör. Ja, och så segregationen då, som är helt frikopplad från hög migration, och som någon annan är ansvarig för.
Summa summarum – svensk modern politik är en menlös teatersport som saknar egentlig betydelse.
Den kan höja eller sänka några skatter här eller där, och kanske ’skjuta till resurser’ till något. Tillsätta en utredning och utse en samordnare.
Annars ”ä de ä som de ä, å blir som de blir”. Förutom om Saurondemokraterna får något inflytande, då blir det som i Tyskland på 30-talet.
Vänstern tillåter endast klass som förklaringsmodell.
Liket lever!
CeDe och -”Liket lever” jupp och dess ångande odör börjar bli påträngande så att vända sig bort för en nypa frisk luft kan numera tydligt noteras.
Frågan blir om dessa likt en glue-sniffers har svårt kroniska tankecell-torkskador av deceniers ångor hursomhelst det är ingen vacker vy att begrunda för historiken.
Dags att byta fasad för S.
Men en fortsatt världsfrånvänd ideologi kommer endast söka ersätta en naiv partiledare med en annan. Intellektuella tillkortakommanden en fördel.
Bristen på offentlig envägskommunikation med Hat-Greta är så stor att de hittat ett 120 år gammalt foto av henne. Så att vi inte glömmer. Ska hon bli borta länge?