De kritiska synpunkter som kommit i kölvattnet av Sölvesborg, och som har handlat om att det finns en styrning i konsten som favoriserar det politiskt korrekta, har fått ett genmäle av Martin Aagård. Klart att hans inlägg är förutsägbart. Han har sin uppgift i det politiska spelet. Det går alltid att glida undan den egentliga frågan som handlar om samtidskonstens inriktning och projektbidrag. För det är klart att det finns många konstnärer i Sverige som inte tillhör contemporary. Men även dessa får bidrag.
Nu påstår Aagård att de som klagat på konstens frihet skulle peka ut mig som den åsyftade fria konsten: ”Inget ont om Vilks, men man hade ju önskat att dagens konservativa kulturkommissarier, precis som sina föregångare, hade lite snobbigare konstideal.”
Ajaj, här gäller det tydligen att försöka snobba upp sin konst. Fri snobbkonst, hur kan den se ut i Aagårds ögon. Jag skulle tänka mig att min omfattande svit av porträtt av konstvärldens agenter skulle kunna vara något. Speciellt med tanke på att det (som vanligt) inte går att visa den p g a fruktan, skräck och rädslan att hamna i fel politisk fil.