2851: Återigen, konsten och politiken

Sölvesborgs konstpolitik blev verkligen en kulturhit. Det vänds och vrids på frågan. I Aftonbladet framhåller Anna Andersson att utmanande konst kan befria en annan. Jodå, men säkert kan traditionell konst också befria någon. Om det nu skulle handla om det. En liten sak och ännu har vi inte sett någon drabbad mer än ängsliga debattörer. För allt i världen har jag förlorat en mikroskopisk men dock möjlighet att bli inköpt av Sölvesborgs kommun. Oisin Cantwell nämner detta, förmodligen med en påtaglig dos av ironi (Aftonbladet). Men som man brukar säga, det är inte pengarna utan principen.

I Australien är det dags för Sydneybiennalen. Där spirar en stor optimism angående konstens förmåga att förändra världen. Curatorn Brook Andrew skräder inte på orden: “The urgent states of our contemporary lives are laden with unresolved past anxieties and hidden layers of the supernatural. ’NIRIN’ is about to expose this, demonstrating that artists and creatives have the power to resolve, heal, dismember, and imagine futures of transformation for re-setting the world. Sovereignty is at the center of these actions. I hope that NIRIN gathers life forces of integrity to push through often impenetrable noise.” (Artforum)

“NIRIN” betyder “kant” på ett australiskt ursprungsspråk, självfallet är det passande och korrekt att använda sig av den möjligheten. En svensk deltar också. Av alla svenskar har man valt en same vilket också är mycket passande för att det skall bli rätt.

Bland våra egna kritiker kan man iaktta en viss hårdförhet. Lars-Erik Hjertström Lappalainen skriver om Sehgals utställning på Accelerator (Kunstkritikk). Som det anstår en agent i konstvärlden är det lämpligt att klaga över den kapitalist-högerextrema stormvinden. Han har också en kraftfull strategi angående bekämpandet av SD: ”För idag står det klart att även om mjuka värden skulle kunna påverka marknaden, så låter sig kapitalismen inte tyglas av någon marknad. Inte ens hotande klimatkatastrofer kan reglera det system som nu har gått in i en anarkokapitalistisk fas som väl ingen kan tro kommer att påverkas av samtal. Nazismens avkomma är nu näst största parti i Sverige. Historien har visat vad som biter på sådana: våld, inte samtal.” 

Det här inlägget postades i Biennaler, om utställningar m m, politik. Bokmärk permalänken.

3 svar på 2851: Återigen, konsten och politiken

  1. DanTor skriver:

    Lars V. och “viss hårdförhet” sista stycket om konstkritikern Lars-Erik H-Lappalainen och citatet från denne.
    Lappalainen.s “viss hårdförhet”, -njaee L.V jag vill mena att framför aktuell fond slutsatsen i Lappalainens citat, “: våld , inte samtal” Lappalainen tecknar rädslan av sitt de-sinas, eget.
    Endast att placera lustigkurren åt sidan, till sina egna.

  2. Oban skriver:

    “Jag är lapp och jag har mina renar
    Jag har trolltrummans rytm i mitt blod
    Jag kan jojka och hedniska stenar
    Ser jag ännu där en gång de stod”

    Lappalainen förvirrad kring kapitalismen och marknaden, det brukade vara två namn på samma sak. Mångkulturen har många konsekvenser, bla språkets förbistring. “Upp flyga orden tanken still står” är däremot en riktig långkörare.

  3. SSAB skriver:

    Stina Oscarsons synpunkter på Dan Park och Lars Vilks i slutet på den här
    intervjun i Kvartal är kloka och väldigt uppfriskande. Stina Oscarson har
    i intevjun en riktig syn på statens destruktiva roll i kulturen.

    https://kvartal.se/artiklar/fredagsintervjun-stina-oscarson/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.