Ofrånkomligt att framväxten av den politiska teatern tillhör vår tids fenomen. Teatern är relationell och sålunda interaktiv. Den terapeutiska funktionen är naturligtvis välgörande genom ständiga möjligheter till utlevelse. Och inlevelse.
Almedalen bjöd inte på särskilt många stora dramatiska höjdpunkter men något blev det. T ex gick Ebba Busch Thor över en gräns. Det kallas för gränsöverskridande och i konsten är det eftertraktat. Dock skall det göras på rätt sätt. Först skall det bli fel för att sedan bli rätt. Men det betyder inte att om det från början är fel att det senare kommer att bli rätt. Jag antar att detsamma gäller i politiken.
NMR är en nödvändighet för att den rätta Almedalsstämningen skall infinna sig. Kan man inte profilera sig på annat sätt kan man tillgripa indignation inför NMR. Självfallet ingår förbud mot NMR i denna profilering från högsta ort. Enklast kan man möta de avogas bittra klagan genom att tillsätta en kommitté. Ett operamässigt inspel, jag tänker omedelbart på en sjungande liten församling ”quartetto kommiteum”. Men det lär stanna vid ansatsen på alla sätt (SvT)
Inte kommer man ifrån Åkesson, understundom kallad Lord Byron från Sölvesborg. En stor skara står alltid beredd att omedelbart reagera på något uttalande som skulle kunna uppfattas som besvärande ultranationalistiskt. Den här gången gick det lite för fort eftersom Åkesson talade genom citat av Vilhelm Moberg. Det litterära intresset var naturligtvis inte Åkessons primära avsikt men i alla fall kom det lite bildning in i den politiska teatern som sedan kunde slå sig lös i en veritabel huggsexa där det ena gav det andra. Barberaren i Sevilla lever än. (SvD)
Att tala genom citat är försåtligt enär man aldrig kan veta om det är det ena eller det andra som gäller. Eller som titeln på en av Svante Nordins böcker ”Förlåt jag blott citerar”.
Helgens Åkesson / Moberg-debacle verifierade det ’SD deranged syndrome’ som uppenbarligen existerar i olika grader i det etablerade politiska, kulturella och makthavande skiktet i Sverige. En del är så kraftigt drabbade att man inte ens kan höra vad som faktiskt sägs i ett tal, och avslöjar detta på ett brutalt uppenbart sätt.
Återstår gör frågan om Jimmie Åkesson medvetet och listigt trollade sina mediala motståndare till dessa misstag och på köpet skaffade sig en massa media-hype kring sitt Almedals-tal. Eller om han bara, helt banalt, underskattade deras intelligens? I vilket fall som helst – a real Jimmie moment, the next level.
Jag är indignerad…
Almedalscirkusen var väl lite fattig i år….
Politiska lobbyister frotterade sig med varandra….
Inga nya grepp….
Sverige ångar på.
Nordens mest mångkulturella land…..
Snart vill danskarna ha visum om vi skall över bron…….
Vad rörde upp en shitstorm?
Ebba Buschs lunch med Jimmie………..
En lunch…….
Annars ångar det på som vanligt.
Vi måste betala mer skatt för att klimatet havererar.
Går den skatten till att påverka klimatet…?
Eller går den till att utjämna olikheterna i Sverige idag mellan de som jobbar och de som lever på bidrag?
Vad krävs för att svenskar skall reagera?
Ett verk där Astrid Lindgren blir påsatt av musselmaner i stjärten?
Pippi knullad av muslimska negrer?
Är det där vi har vår gräns?
Annars skiter vi i det mesta och firar semester i stället.
Jag är indignerad.
Mitt i prick – Egon!
Det verkar som gränsen för vad som är acceptabelt flyttas hela tiden. Man vänjer sig successivt. Lite som den kokta grodan.
”Hur kan vi” har nu haft ett avsnitt med Janne Josefsson,
https://www.youtube.com/watch?v=ZwSB0glx6RU
Efter en kort inledande diskussion om Ingrid Carlquist glider Navid och Janne snabbt över till LV – och pratar om LV och yttrandefriheten i drygt 5 minuter.
Om den kulturella bildningen saknas på den vänsterkonservativa regeringsbildningens reklampelare, så finns den å andra sidan här på Vilksnätet. Byron och Mozart med anledning av Moberg och den onämnbara verkligheten.
Kudos till EBT.