2751: De obekväma i samtal

På sistone kan man skåda en ny fåra i åsiktskorridoren: Intervjuer med obekväma personer. Navid Modiri har gjort sig bemärkt och nu har även Stina Oscarsson kommit igång med en serie samtal. I SvD är bland andra Chang Frick föremål för hennes intresse (även undertecknad skall så småningom dyka upp). Artiklarna är låsta men det finns intressanta kommentarer. Förutsättningen för ett intresse är naturligtvis att några solida skribenter går i taket. Så t ex Johannes Klenell (Arbetet). Tanken med samtalen är att intervjuaren inte skall agera som representant för Det Gällande Rätta utan överlämna sig åt ett mera öppet samtal. Och en tilltro att läsaren är kapabel att själv ta ställning. Torbjörn Elensky skriver om detta (SvD). Låst artikel, men han har också skrivit om saken på FB.

Det här inlägget postades i politik. Bokmärk permalänken.

5 svar på 2751: De obekväma i samtal

  1. Per skriver:

    Intressant är väl att de “solida skribenterna” inte har så mycket att komma med mer än att gnälla över att åsiktsmonopolet sakta glider dem ur händerna. Mainstreammedias kolumnister blir alltmer ointressanta, med några få undantag. Och de har aldrig bedatterat med alternativmedias skribenter på jämställd fot och kommer aldrig heller att göra det. De förlorar ju alla bedatter som handlar om islam, islamisering, klan- och hederskultur, gängkriminalitet det eskalerande hotbilden mot kvinnor osv. Åsiktskorridoren blir allt tommare. Det är till “höger” om korridoren som den relevanta samhällsbedatten förs idag.

  2. Kenneth Karlsson skriver:

    Påminner mig om när jag var redaktör för den maoistiska SKP-gruppens interntidning i Umeå på sjuttiotalets slut, och dristade mig till att göra en intervju med en trotskistisk konkurrerande representant för Socialistiska Partiet – ja vi inom SKP kunde väl uppnå 0,4% i ett val, men det var ju betydligt bättre än SP, som bara fick 0,2%, om ens det.

    Jag lade inga värderingar in i intervjun, utan lät representanten tala fritt, och sedan skrev jag ut det hela, såsom en Q&A. Vilket liv det blev i mina led när jag publicerade texten! Hur kunde jag tillåta “fienden” (ja det var så vi såg på varandra inom vänstersekterismen) komma till tals, utan att förgöra idiotin medels ett klargörande efterord.

    I min naivitet tänkte jag att folk får tänka själva.

  3. Jaha Johoansson skriver:

    Det var rätt gjort av dig.

    Den trotskistiska sekten finns kvar, ehuru dess yngre medlemmar lider av klimatnoja och har skjutit upp den permanenta revolutionen i väntan på massorna. De maoistiska sekterna är vithåriga och har glömt Maos lilla röda, de har som alla andra övergått till kinestillverkade notebooks utan den store rorsmannens visdomsord.

    Givetvis har de ett plakat där det står att kapitalismen inte kan lösa klimatet, men minnet är kort, de röda överläkarna tar flyget till sommarhuset i Provence utan inre överläggning.

    “Det räcker inte med privatmoral, vi måste ta stora grepp”. Ständigt detta “vi”, som i Ville Vessla.

  4. CeDe skriver:

    Vi – sa svinskiten när han låg i päronhögen.

  5. minnesdagen skriver:

    Åsiktskorridoren ställer till med mycket. Men jag trodde inte det var så här illa i Sverige 2019.

    https://www.svd.se/konsbytena-pa-barn-ar-ett-stort-experiment

    Stackars barn som får hela sina liv förstörda av några galna vuxna, bara för att dom haft en vilsen barndom i ett sjukt samhälle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.