Den politiska debatten, det politiska samtalet, det ständiga surrandet på de mest skilda nivåer i politiska frågor, kommentarerna, åsikterna. Ämnena och frågorna är talrika som havets fiskar och Egyptens gräshoppor. Politiken beledsagar alla verksamheter och jag kan inte tänka mig att detta scenario är lite speciellt för vår tid.
I maj stundar Whitneybiennalen i New York. Man kan inte förvänta sig några större sensationer och det är typiskt att den ledande nyheten kommer genom Michael Rakowitz (en relativt välkänd irak-amerikansk konstnär) som bojkottar utställning i protest mot att en styrelsemedlem i museet är engagerad i ett företag som tillverkar tårgas vilken har använts vid mexikanska gränsen (saken har varit uppmärksammad en längre tid). Sorgligt nog kommer han fram till att han inte kan agera i ärendet genom sin konst. Så sant att konsten inte fungerar särskilt väl som konkret aktivism. Dess symboliska och undanglidande skepnad är något annat. Rakowitz val betyder att han anser den politiska rättfärdigheten som väsentligare än konsten. Och den idealistiska bilden att konstnären och konsten skall vara ren och fri. Jo, det blir en nyhet och biennalen har en konkret historia medan konsten blir för konstvärlden. Den idealistiska bilden delas dock inte av särskilt många. Så brukar det bli med konstbojkotter. (The Art Newspaper)
Lars V. och -”Den idealistiska bilden delas dock inte av särskilt många.” och ”vara ren och fri”
Liiite lurigt beske Lars V. är somalltid tämligen outgrundlig emellertid jag gör en dragning av så och då med min vy, från sista raderna i det stycket.
”inte av särskilt många” vardet och ärdet givetvis och som alltid det behövs ej, hur vara eller bli – en stark och självständig människa eller ”ren och fri”
En funderare och det senaste samtals-spektaklet av slags märkliga tvåbenta varelser med betäckningen IS/Islam-staten och dessas givetvis mot ett fullt förutsägbart skeendet, vägs-ende.
Appropå ej många och för att så nämna rykande tvåbenta av ”fåtalet”; Ulf muslimska-brödrarskapet Bjereld, advokatordförande Anne ”brunaråttan” Ramberg, advokaten Mikael fråningenstans Westerlund, SR/SVT-s Tomas lustigkurren Ramberg.
Jajo och dessa lätt räknade ständigt i köbildning som avbytare med, av rädslor, svettpärlor på överläppen flimrandes i diverse av rädslor tillåtande medier.
Det finns ej ett-endaste att vara rädd för då som nu och sanningen frigör, dig.
lol vilken loser Rakowitz är.
Hade det vare stake i karln hade hans bidrag till biennalen varit att brisera ett par tårgasgranater på väl valda platser för maximal effekt. Fängelsestraffet hade varit ett billigt pris för ett sant gränsöverskridande bidrag.