Som sagt var, den danska boken har fått stor uppmärksamhet. Idag publicerades en intervju som Berlingske har gjort. Och på DR2 är det ett samtal på Deadline. Skillnaden mellan Danmark och Sverige i känsliga debattämnen är fortfarande mycket stor även om svensksidan har blivit något friare än tidigare.
Navid Modiri har fått utstå åtskillig kritik efter att han i sina intervjuer inkluderat Ingrid Carlqvist. Se t ex Expressen. Carlqvist har sedan en tid tillbaka visat intresse för judiska konspirationsteorier och ett omistligt tecken på detta är när man börjar diskutera antalet offer för Förintelsen. Men att dessa uppfattningar finns och hur de skall bemötas är saker som har ett betydande intresse. För en vecka sedan var jag gäst i Navids studio och vi talade (förutom det hela gamla vanliga) en del om den kritik han har fått utstå. Ett initiativ som han har tagit är att bjuda in kritikerna till samtal. För övrigt framhåll jag fördelarna med kritiken. Först nu har Navids samtal blivit ordentligt uppmärksammade vilket inte är oviktigt i det eviga mediebruset. Navid vill gärna ligga lite lågt tills vidare medan mitt råd var ”kör på, det är snart över och då faller intresset”.
Jag har inte lyssnat till Navid Modiris intervju med Ingrid Carlqvist men det verkar som om intervjun faktiskt fört upp antisemitismen bland svenska ”invandringskritiker” på agendan.
Faktum är att antisemitismen växer i världen både bland muslimer men också inom rörelser som ”de gula västarna” och i USA där beväpnade nazister kunde marschera genom Charlottesvilles gator och skandera antisemiitska slagord utan att polis kunde eller ville stoppa dem.
Denna typ av antisemitism har länge nonchalerats av media men tack vare Navid Moradi så har nu sökarljuset riktats mot åtminstone en av dess företrädare.
Dan Korn har därför fel när han kritiserar Navid. Dan skjuter på budbäraren istället för att lyssna på budskapet.
Jag tror inte att det bara är intervjun med I Carlqvist. Orkar inte lyssna på den, så jag hoppar framåt och i slutet är det lite om förintelsen, men knappast något förnekande. Att somliga verkar smått hatfulla mot Navid Modiri är nog för mer för att han körde den där showen i malmö, misstänker jag.
Läser man rapporter i svenska tidningar våren 1945, massmord på ryska krigsfångar, det stod faktiskt så. Men å andra sidan, Stalin och hans kumpaner ville inte ha dem levande.
Massmord på ryska krigsfångar?
ett exempel
https://www.expressen.se/andra-varldskriget/expressen-26-november-1944-sovjetiska-krigsfangar-opereras-till-dods/
Det är samma bilder på ugnar men då skrev man att det var ryssar som var offren.
Expressen grundades i nov. 1944 för att publicera propaganda åt den allierade trollfabriken.
Att nazityskland bedrev medicinska experiment på krigsfångar är väl känt, och det spelar ingen roll att redaktören valt en bild som använts i andra sammanhang, det förekommer hela tiden att redaktörer väljer dramatiska bilder för dess egen skull. Alla misshagliga nationaliteter dög till medicinska experiment, men där fanns så många ryska soldater som tagits tillfånga vid det tyska angreppet, tre miljoner första dagarna. Det var ett självändamål att utrota judarna, ryssarna var också undermänniskor, men fick gärna arbeta ihjäl sig på en halv minimiranson. Gaskammare och kremeringsugnar fanns bara i enstaka läger, därför att alla läger inte var avsedda för industriell judeutrotning. Judarna utrotades mest ute i landet, nära sina byar av exekutionspatruller ur SS och Wehrmacht, eller undernärda i inhägnade ghetton. När de allierade passerat Siegfried-linjen hittade de även sina tillfångatagna piloter som vandrande skelett. Undernäring av krigsfångar var tysk praxis, men medicinska experiment passade bäst för undermänniskor.
Expressen är inte grundad för att sprida allierad propaganda, Expressen grundades med ett journalistiskt syfte; att skriva begripligt och liberalt, den högtravande stilen som endast Grönköpings Veckoblad på skoj nyttjar i våra dagar var allmängods 1944. Förste chefredaktören Ivar Harrie började vid rikets stoltaste tidning, Göteborgs Handels och Sjöfarts tidning, som genomskådade nazisterna omedelbart, till skillnad från övrig press.
Varje gång minnesdagen ljuger om detaljer, ska man minnas att minnesdagen aldrig minns vem som startade andra världskriget. Det gjorde tyskarna under Hitler, det är därför tyska soldater fanns i andra länder, de marscherade över gränsen in hos grannarna. Tyskland angrep Polen och västeuropa med Stalins stöd och hjälp, misslyckades med att invadera Storbritannien, angrep sen Sovjetunionen och förklarade USA krig. Därmed var det mest en tidsfråga när nazityskland skulle besegras, men också hur många judar som skulle överleva.
Den svenska judehatande antisemitismen var aldrig stark nog att bilda ett riksdagsparti, det finns inte många människor med judisk härkomst i Sverige att hata, det finns ett par synagogor, precis som det finns några katolska kyrkor. Araber är också semiter, och det finns många svenskar som ogillar storimporten av araber, och araberna är uppfostrade till judehat, så nog har antisemitismen ökat dramatiskt.
Sveriges totalitära vänsterrörelse med rötterna i medelklass, alltså alla ätteläggen till kfml m1967, med otaliga positioner i media, när en permanent antisemitism de kallar antisionism. Det är en inflytelserik skara teoretiker, som aldrig sett ”Der ewige jude”, men älskade Röda Armén, och när den hamnade på arabsidan följde vissa konsekvenser. Sveriges röda klättermöss har alltid fokus på krympandet av andras individuella rättigheter, numera erbjuder klimatalarmismen de bästa karriärmöjligheterna, medan avkastningen på judehatande positionering är tveksam, men tyvärr är det klart var de har hjärtat. Iskalla som alltid trivs de med Hamas och Hezbollah, men hatar Israel.
”Minnesnatten” – du är min för evigt!
En brittisk krigskorrespondent i Stockholm 1945 ”Stockholm – Centrum för ryktesspridningen” medger att det är mer propaganda än nyheter;
”– Idealiskt är Stockholm naturligtvis inte när vad man söker är nyheter och inte propaganda – men det är inte Sveriges fel. Det ligger i sakens natur att de krigförande i detta krig liksom i det förra begagnar de neutrala ländernas huvudstäder för att sprida ”nyheter” som de vill skall nå motsidan och där framkalla oro och förvirring”.
https://www.expressen.se/andra-varldskriget/expressen-13-mars-1945-stockholm-centrum-for-ryktesspridningen/
Jag har läst Expressen från den tiden. Redan från första numret är den betydligt mer antitysk och även mer sympatisk mot Stalin och Sovjetunionen än övriga svenska tidningar.
Att låtsas som att nazisternas judeutrotning och slavpolitik var någon slags allierad propaganda, genom att låta en brittisk officer prata om Stockholms internationella plats är en teknik ägnad att förvirra. Den nazistiska politiken, att utrota judarna och fördriva den slaviska befolkningen från stora områden vändes i sin motsats, tyskarna fördrevs från Pressen, Schlesien och Sudetenland när de förlorade sitt angreppskrig. Den tyska behandlingen av ryssarna återgäldades med samma mynt. Andra världskriget var ett tyskt angreppskrig, och Expressen var en antinazistisk tidning. Anledningen till den tyskfientliga inställningen var att Tyskland hade startat kriget. Avslöjandena om judeutrotningen sipprade ut även under kriget, Sverige tog emot många danska judar när de skulle samlas ihop för deportation till läger, men bilderna av den nazistiska politiken kom först sedan de allierade hittade koncentrationslägren under sin offensiv i Tyskland.
1945 var Stalin ”Uncle Joe” med amerikanerna och SKP gjorde sitt bästa val någonsin. Hitlers angreppskrig mot kommunismen var populärt i Sverige bland en minoritet, men när Sovjetunionen började segra mot Wehrmacht och SS, steg arbetarparadisets aktier i kungariket Sverige. Expressen var givetvis antinazistisk, men inte socialistisk, utan liberal, och Sovjetunionen var allierad med USA. Nazitysklands nederlag togs huvudsakligen emot med glädje i Sverige, och vår långa kärleksaffär med USA tog sin början. Inte alls konstigt, en oerhörd mängd svenskar utvandrat till USA, vi har intima släktband med USA. De omfattande svenska släktbanden till Tyskland blev däremot en social belastning i Sverige i och med Hitler.
Tysklands diskreditering 1945 var total, på goda grunder. Nu tycker vi om Tyskland igen. Skrikande uniformerade hämndlystna krigsgalningar under spindelflaggan är inte den moderna bilden av tyskarna, som är ett amputerat medelstort europeiskt land utan kapacitet att invadera grannländerna. Normala tyskar argumenterar aldrig för nazismen på minnesdagens sätt, utan vet att deras förfäder försökt invadera alla sina grannar och utrota judarna. Dagens tyskar är en slags sossar, mycket lika oss.
I slutändan så kommer man alltid fram till det faktum att nazisterna själva deklarerade och dokumenterade sin folkmordsavsikt visavi judarna; främst i de ökända och väldokumenterade Poznan-talen.
Det ligger en besynnerlig ironi att förintelseförnekarna tvingas argumentera emot nazisternas egna uttalade avsikter.
*i
Jag hade en god vän vars far satt i ryskt fångläger för tyska soldater. Somnade utmattad i en skog utanför Berlin, väcktes av ryssar – och iväg bar det.
Min gode vän var mycket hätsk angående judar; trots att han föddes i Sverige, många årtionden efter krigsslutet; en inställning han delade med en pro-palestinsk vänsterflicka som ingick i bekantskapskretsen. Särskilt efter Sabra och Shatila hittade de gemensam mark.
Även jag tror mig spåra någon sorts personlig tragedi i minnesdagens förintelseförnekelse. Vilket naturligtvis inte rättfärdigar den.
Man behöver inte rättfärdiga att man inte tror på historier folk trycker ner i halsen på en. Det är många hål i logiken. Och det är väl därför mantrat, den symboliska siffran 6 miljoner, och rädslan att vara förnekare, skall stänga ute allt kritiskt tänkande.
Minnesdagen är ur stånd att rättfärdiga någonting, minnesdagen ljuger i smått och stort.
Nazityskland startade andra världskriget genom att invadera ett först Polen, sen västeuropa, sen Grekland och till sist Sovjetunionen, och avrundade med att förklara USA krig. Nazityskland hade offentliga planer på judeutrotning och tyskt lebensraum på rysk bekostnad. Väldigt många tyskar fick betala dyrt för Hitlers politik. Minnesdagens släktkatastrof ändrar vare sig historien eller ansvarsförhållanden.
Vänta lite… vem var det som gjorde en överenskommelse med Nazityskland och anföll östra delen av Polen ? Var inte det en av de allierade ?
Jo, nazitysklands allierade. Nazister och kommunister gjorde gemensam sak, så startade nazityskland kriget. Sovjetunionen väntade nämligen tre veckor med sin invasion, så nazityskland började själva.
Som Minnesdagen mycket riktigt påpekar – Molotov/Ribbentrop pakten gav grönt ljus till Nazityskland att anfalla Polen.
Sovjetunionen var därigenom lika delaktiga som Nazityskland till andra världskrigets början.
Läs på Minnesnatten – och projicera inte din okunskap på Minnesdagen genom att märka ord…
Ser man på. En historien trogen allians mellan minnesdagen och mohammad.