2685: Nyhetsdramatiken och konstklassificering

Åtskillig uppmärksamhet har häftat vid Amnestys utspel om krav på bostäder och sjukvård för tiggarna från Rumänien (metro). Varför kom det? En sak är naturligtvis att det ligger i linje med aktivisters sätt att agera. För att det alls skall bli något av det får medierna visa intresse. Det har de också gjort. De har också all anledning till det. Det är ett sätt att visa en god sida, den humanitära stormakten uppmärksammar utsatta från hela världen, men framför allt är det en bra nyhet. Provokativ och slående när den framförs som ett rättmätigt krav. Den lär knappast få annat gehör än att vinna uppmärksamhet vilket är nyhetens främsta uppgift.

Han närmar sig. Den situation som en längre tid sysselsatt våra politiker, nämligen att utse en regering, är ett äkta politikerarbete, en metapolitisk uppgift som inte utövar någon skadlig verkan på den svåra verklighet som man eljest petar i och som leder till så mycket elände. Dessutom har det varit en källa till nyhetsflöden som engagerat stora delar av befolkningen. Men det har hela tiden varit en väntat på Löfven, avsatt men kvarsittande och i motsats till Godot dyker han förr eller senare upp för att fullfölja den politiska estetiken. Det är nära nu.

En helt annan sak som jag har funderat på är Anna Odells film X&Y. Den har fått tämligen positiva recensioner och man kan slå fast att Odell har lyckats hålla ställningar med sina tre verk, ”Okänd kvinna” från 2009, filmen ”Återträffen” 2013 och alltså nu X&Y. Min fundering gäller klassifikationen av hennes konstnärliga produktion. Det första verket tillhör obetingat den samtida bildkonsten medan filmerna knappast gör det utan ingår i filmvärlden. Man kan tycka att det inte skall spela så stor roll hur man kategoriserar verken men det finns konsekvenser. Ett konstnärligt överskridande, som sedan länge inte är provocerande är att göra s k ”cross-over” dvs. att operera i och genom andra fält. Film av bildkonstnärer är idag vanlig och många av dem deltar också i filmfestivaler och får då en bedömning av filmvärlden. Världarna är inte identiska, var och en har sina koder och arenor och dessutom sin historieskrivning. Allt på en gång är ingen lyckad lösning eftersom det blir en tungrodd och svårbemästrad hantering. Inte så lyckat t ex om Venedigbiennalen utöver sin nuvarande form samtidigt skulle vara en filmfestival. Nästan alltid är det så att konstnärernas identitet är given, att denne är mest framgångsrik i ett bestämt fält. Odells situation är intressant emedan hon endast har presterat ett verk av betydelse inom bildkonsten. Med två filmer har hon väl närmat sig filmvärlden men det är inte säkert. X&Y kan bli en film som konstvärlden identifierar som konst. I SR:s diskussion om filmen gör Mårten Arndtzén jämförelser med Marina Abramovic performancekonst. Men det blir också tal om Lars von Trier. Vi får se om det blir en lösning: ”En cross-over hittar hem”.

Det här inlägget postades i om utställningar m m, politik. Bokmärk permalänken.

57 svar på 2685: Nyhetsdramatiken och konstklassificering

  1. Per skriver:

    För att spinna vidare på samhällsvetenskapen, så kan man lugnt påstå att den befinner sig i djup kris sedan länge. Detta pga vänsterns hegemoni inom akademin/universiteten, där forskningen har kört allt längre in i en återvändsgränd av postmodernistisk kultur- och värderelativism, kryporasistisk identitetspolik, ”postkolonial” teori osv., och som totalt har förlorat sin analysförmåga, där teorierna/kartan överensstämmer allt mindre med verkligheten. Vänsterakademikerna är helt enkelt inte med i matchen om att förstå samhällsutvecklingen i västländer som drabbas av massinvandring från Menaländer. Det behövs ett paradigmskifte inom samhällsvetenskapen!

  2. Ulf skriver:

    ”Från Graven” har i denna tråd lyckats med att ljuga om SKMA, missa vilken sida den mening han citerar ur Ruists rapport är hämtad och anser sig uppenbarligen vara en skickligare nationalekonom än experterna på Riksbanken.

    Även för ”Från Graven” är detta ett rekord i svammel och lögner.

  3. Från Graven skriver:

    Menar du den här meningen?

    Från Ruists ESO-rapports sammanfattning sida 10:
    Resultaten visar att flyktinginvandringen är en offentligfinansiell kostnad för Sverige, på både kort och lång sikt.

    ESO, är ju som bekant en självständig kommitté under Finansdepartementet med uppdrag att ge underlag för samhällsekonomiska och finanspolitiska beslut.

  4. Ulf skriver:

    De sakkunniga på Finansdepartementet och Riksbanken har till skillnad från dig ”Från Graven” förstått vad rapporten handlar och inte handlar om.
    Att du inte förstått det är ju inte så konstigt. Du kunde ju inte ens få sidnumret rätt när du hänvisade till citatet från rapporten.

  5. Från Graven skriver:

    Menar du sidnumret till den här meningen?

    Från nationalekonom Joakim Ruists ESO-rapports sammanfattning sida 10:
    Resultaten visar att flyktinginvandringen är en offentligfinansiell kostnad för Sverige, på både kort och lång sikt.

    ESO, är ju som bekant en självständig kommitté under Finansdepartementet med uppdrag att ge underlag för samhällsekonomiska och finanspolitiska beslut.

  6. Egon skriver:

    ”Den svenska skolan har präglats av ordningsproblem och bristande studiero i decennier.
    Att påstå att de problemen är ett resultat av invandringen blir nog ganska svårt att led i bevis”. Ulf.
    Detta är nog den mest sjuka postmarxistiska omskrivingen av ett egentligt problem jag sett…..
    Ulf.
    Hör du inte själv hur sjukt det låter?

  7. Från Graven skriver:

    Eh… Ulf befinner sig inom autismspektrumet. Kryddat med en god dos OCD; notera de tvångsmässiga upprepningarna.

    Egon, har du missat när Ulf trollas med ironi? Han tar ironi och sarkasmer bokstavligt. Lars Vilks fick uttryckligen förklara för Ulf att han var trollad vid ett tillfälle.

    Mycket underhållande

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.