2684: Konst med mera

Debattklimatet i Sverige har blivit friare men det är fortfarande något obekvämt och ängsligt. I Norge är man förundrad. Läs vad några skribenter anser om den humanitära stormakten VG.

Men det var inte det jag skulle skriva några rader om. Ulrika Stahre recenserar en bok av Pussy Riot-medlemmen Maria Aljochina. Hon satt i fängelse efter gruppens aktionen i Frälsarkatedralen 2012. Ur vår synpunkt är ekvationen mycket enkel, en klassisk provokation som påvisar vad som gäller i en repressiv regim. Eller, skulle man kunna säga, visar att alla kulturer är inte lika mycket värda.

När Pussy Riot drog till väst blev de politiskt korrekta och får numera artiga applåder utan att göra något större väsen av sig. I väst råder andra gränser, försöker man passera dessa sker naturligtvis detsamma som i Ryssland, fängelse.

Stahre tar också upp Guerilla Girls som ställer ut på Mjellby Konstmuseum, en utställning som jag besökte för ett tag sedan. GG har sedan 1985 agerat för jämlikhet i konsten. Säkert har deras insatser varit pådrivande för en större jämlikhet i konsten. Numera är saken mera komplex eftersom representationen berör många grupper. Rentav har representationen intagit positionen som konstens främsta kvalitetskriterium. Stahre anför som exempel en film om Museum Ludwig i Köln där stadens minoriteter räknas upp. Frågan är varför inte antalet konstnärer med turkiskt ursprung avspeglas i samlingarna. Stahre kommer fram till att de turkiska konstnärerna i Köln inte är intressanta investeringsobjekt. Det är nog en ideologisk åsikt. Museum Ludwig har sitt ursprung i amerikansk popkonst och har sedan följt trenderna. Idag är trenden global och det gäller för alla museer och naturligtvis även för Museum Ludwig. Turkiska konstnärer står sig bra i den internationella samtidskonsten men att museet särskilt skulle intressera sig för samtida turkisk konst av det skälet att det finns en minoritet som bor i staden förefaller besynnerligt.


Guerilla Girls lägger inga fingrar emellan när man här jämför den välkände konceptualisten Carl Andre med O J Simpson. Ja, båda har blivit frikända för mord på sina fruar. Från utställningen i Mjellby.

Det här inlägget postades i Konstkritik, om utställningar m m, politik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.