Inte ens konsten har dt lätt i identitetspolitikens irrgångar. En utställning av (det blir alltid svårt att skriva rätt här) ”inföddas” objekt har mött protester från inföddas organisation AAIA. Organisationen hävdar bestämt att objekten inte är konst (The Art Newspaper). Det här har ett visst konstteoretiskt intresse. Konstvärlden betraktar dessa objekt som konst. På senare tid med ännu större emfas än tidigare eftersom man på intet sätt vill mena att konst är en vit, västerländsk och patriarkalisk affär.
Nu kan man plötsligt närma sig det dystra konstaterandet att konst faktiskt kommer från ett så olämpligt håll.
Det är inte vanligt att väl etablerade konstföremål förlorar sin konststatus och det lär väl inte heller bli så i det här fallet eftersom det är svårt att förhindra en betraktare att se något som konst. Helt omöjligt är det inte om betraktarens blick förses med en sträng politisk lins. För museidirektörer, curatorer, kritiker etc. lär det bli att finna en hållbar balansgång.
Det där är ju bruksföremål.
Besynnerligt om andra kulturer skulle ställa ut svenska bruksföremål som ”konst”: en gammal vävstol, en räfsa och en skiftnyckel.
Bruksföremål med skulptural kvalité.
En mellanform, mellan konstverk och bruksföremål.
Konsthantverk.
Men om man lägger till rituellt, ceremoniellt bruk, drar det iväg mer mot konst.
En skiftnyckel är ingenjörs”konst” vilket är ngt annat, samt förstås produktdesign.
En skiftnyckel från Bacho är nog ett av de mest ikoniska bruksföremålen för den moderna industrinationen Sverige. Kanske med stark konkurrens
av tumstocken. Båda svenska uppfinningar. Hög kvalitét i både funktion, användarvänlighet, design och tillverkning.
Per 7/11 -07:17 angående vit Svenskt påhitt och -” både funktion, användarvänlighet,”.
Appropå användarvänlighet och det är liiite lurigt med ”tumstocken”.
Håll mätdonet , 2meters, i din hand och betrakta måttsättningen och fäll ut första fliken, 1 av 10, det börjar med 1cm och ökar på alltefter flikarna fälls ut från höger till vänster och med start överst, såattsäga, i flikhögen det hanterandet upplevs bekvämt och är ingen tillfällighet, emellertid om det händelsevis vore på det viset att starten med 1cm byttes mot 200cm markering blev det olidligt sådant mätdon kastades direkt, på lika vis som det fanns en Spansk skiftnyckel som allternativ till det vita Bacho,s påhitt dock för att undvika konflikt blev Spanjoren konstruerad på det vis att den rörliga delen av nyckel förflyttades åt motsatt håll då snäckskruven vrids, jämfört med Bacho.s .
Fiffiga Spanjoren åkte alltid och med medföljande tillmälen ned i sophinken per omgående.
Nääee det finns inga Spanjorer kvar, de-va ett gott försök och jag borde ha sparat en för inramning.
Är det tur att Spanjor betraktas som vit?
Tebax till substans, från min vy och det som till viss del är negativt för ”tumstocken” är att flik-paketet vid viss och ej sällan mätning ligger i kontakt med underlaget vilket medför att avläsning närmare paketet blir en linjesyftning mot underlaget och felmätning.
Annat, och att använda tumstock är visst hantverk vilket tidigare under den vita eran , antar, ej är speciellt provocerande numera köp ett, rullmåttband.
Varifrån kommer allt App-begär? Vem vill jag göra till-freds?
Jo, så kan det klassificeras utifrån en vit västerländsk etc. begreppsordning. Så har vi ursprungsbefolkningens kategorier som är annorlunda. Vad skall gälla?
LV
Bra fråga!
Tappade chimpanskonsten sin konststatus när det uppdagades att det var en chimpans som gjort konsten? Eller betraktar konstvärlden fortfarande de verken som konst?
Från Graven
Också en bra fråga, men vi hamnar lite utanför ämnet här, är jag rädd för.
När politisk korrekthet och inkluderandet av minoriteter blir till kulturell appropriering. Det är kostligt!
Vad som förlorades var upphovsmannen. En chimpans kan Inte agera som konstnär. För att ett sådant verk skall bli konst krävs en utnämning från någon i konstvärlden. Det blev så och chimpanskonst kan därför fortsätta att vara konst.