2637: Eliten

I Kvartal skriver Peter Santesson om ”Eliten som försvann”. Den diskussion som han för handlar om att det har skapats andra förhållanden som gör att den traditionella uppdelningen av elit och de övriga inte har kunnat upprätthållas (”massamhället”). Hans utgångspunkt är en bok av C. Wright Mill som sammanfattar:

”I massamhället var andelen opinionsbildare låg i förhållande till andelen opinionsmottagare. Men det som sker idag är att opinionsbildning blir en långt mer decentraliserad verksamhet, där samhällsdebatten flyttar ut i sociala medier och i större grad sker horisontellt människor emellan.
I massamhället var möjligheterna små att bemöta den väletablerade opinionen utan repressalier, både av tekniska och av sociala skäl. Idag förändras båda dessa faktorer. Massmediernas tekniska oligopol är mer eller mindre brutet och sociala spärrar mot avvikande röster blir allt svagare.
I massamhället omsätts inte allmänhetens åsikter i handling. Idag har – på gott och ont – uppblossade populistiska rörelser snabbt vunnit stort politiskt inflytande i andra länder. Allmänhetens opinioner har visat sig vara möjliga att mobilisera till politisk handling som får konkret effekt.
I massamhället är vardagslivet penetrerat av offentliga auktoritetsfigurer som har en stor normsättande kraft. Idag ifrågasätts etablerade auktoriteter i allt större utsträckning och möts med större skepsis. ”

Det som finns kvar av eliten/etablissemanget är naturligtvis anständigheten, politisk korrekthet, värdegrund som ett grundläggande krav för att bekräftas som ”seriös”. Det är visserligen riktigt att alternativa medier och rörelser har verklig betydelse men det är fortfarande så att den genuina bekräftelsen kommer genom de etablerade kanalerna (som kan pressas av alternativen).

Det kan vara intressant att jämföra den stora världen med den mindre konstvärlden. Där är det så att eliten har blivit numerärt mycket större än någonsin men utan att förlora sin enhetlighet. Populism och folklighet spelar ingen större roll utan fungerar enbart som ett mål för utbredningen av den internationella samtidskonsten som inte till fullo uppskattas av folket. Framgångarna är små vilket givetvis beror på att konsten förutsätter kunskap och en insikt om vad det är som gäller och vilka ideologiska ståndpunkter som är gångbara. Alternativen i konstvärlden är alltså främst något som konkurrerar om förhoppningen om en framskjuten plats i eliten.