Värdegrundsinspektörerna har inte gett upp trots den överväldigande dimbank som täcker begreppet. En av de mest uthålliga är Anne Ramberg som med största iver diskuterar Peter Springares enligt henne förkastliga värdegrund. Värdegrunden finns i regeringsformen i form av en människosyn vilket hon anför i sin senaste talan. Hon har naturligtvis rätt, finns värdegrunden på jorden vandrar den förklädd. Du går förbi den, ty din blick är slö. Och dessutom: Då värdegrunden finns överallt finns den även i varje plastpåse. Man kan hänga en plastpåse på sin vägg och deklarera att ”i denna plastpåse finns värdegrunden”. På vilket sätt Springare har brustit i korrekt värdegrundsbeteende förblir dock oklart. Det som har förorsakat en del rabalder är något som sedan länge är välbekant.
Två värdegrundsinspektörer på spaning
Kan inte problemen med värdegrunden uppstå när den kommer i konflikt med sig själv? Både gruppvåldtäkterna och utpekande av invandrare står i konflikt med värdegrunden. När gruppvåldtäkt och invandrare statistiskt samvarierar blir värdegrunden orolig. Lars Erik Larssons ”Förklädd Gud” pekar på den svenska värdegrundens egentlige upphovsman, som alla vill glömma. Profetens folk har en annan värdegrund, den vill ingen höra talas om. Inte heller vill någon veta vad som händer i tex Syrien när olika värdegrunder mötas.
Det är märkligt att det är så svårt att hålla isär saker och ting, man kan se det är kommentatorsfältet också. Vi har fått en mängd immigranter, och ett okänt antal tiotusen illegala, ingen vet, ingen vill veta. De flesta är inte våldsverkare, men av dem som utför gruppvåldtäkt är invandrare överrepresenterade. Att säga att alla invandrare utför gruppvåldtäkt vore rasism, om det inte är sant, och det är inte sant, men det är inte vad Springare säger. Men Ramberg låtsas det. Hon vill förbjuda honom att säga som det är, nämligen att av dem som utför gruppvåldtäkt är en oproportionell andel invandrare. Egentligen vill hon underordna yttrandefriheten under sin politiska agenda, som hon kallar värdegrunden. Då är man tvungen att för ett kort ögonblick nedvärdera gruppvåldtäktens betydelse, ända tills lämpliga inhemska gärningsmän åter gör den politiskt användbar. När man tänker närmre på saken gör den institutionella vänstern en värdering; inbillad rasism är större brott mot värdegrunden än gruppvåldtäkt. Då får den institutionella vänstern problem med vad som kallas allmänt rättsmedvetande.
Rasism och gruppvåldtäkt strider bägge mot värdegrunden, men som vanligt håller den institutionella vänstern på att bråka med medelsvensson, och försäkra sig om att han håller käften och betalar skatt. Springare är en olydig medelsvensson som påpekar obehagliga sammanhang han upptäckt under förhör. Neuding förtydligar, Ramberg citerar lite snävare, så slipper läsarna dra egna slutsatser. Advokatpraxis, gissar vi.
Det blir spännande att se om allmänt rättsmedvetande eller värdegrunden avgår med segern. Kanske ska en av dem justeras? Däremot vet vi vad som inte ska justeras. Profetens värdegrund är huggen i sten.