2454: Vad vi lärde oss av Superkonståret

På onsdag skall det debatteras i Stockholm om Superkonståret 2017. Ett arrangemang av konstkritikersamfundet. Vad som skall diskuteras anges genom Kultwatch som citeras: ”Tänk om årets Documenta 14 blir början på slutet av en kvalitetshierarki som likt ett åskmoln skymmer andra konstvärldar, kvalitéer och uttryck?”, skrev Macarena Dusant, Paula Urbano, Shiva Anoshirvani och Estella Burga i Kultwatch”. Hela deras artikel kan läsas här.

Det är inte precis någon nyhet att den politiska aktivismen kräver mer utrymme. Onekligen hamnar man i en given uppgift som konsten skall utföra, alltså att ta sig an de angelägna problemen. Talet om andra konstvärldar är högst tvivelaktigt. Det finns en konstvärld som är giltig och man kan utan vidare säga att den redan har tagit sig an den uppgift som Kultwatch vurmar för. I den text som Kultwatch presenterar ger man sig t e x på Gauguin och Manet. Helt historielöst eftersom dessa konstnärer verkade i en helt annan kontext som på den tiden var kontroversiell. Att omvandla konstverk i postkolonial anda är sedan länge ett konventionellt grepp.

Eftersom ordningen i konstvärlden styrs av den internationella samtidskonsten får den som vill vara med anpassa sig efter vad som gäller. Att det är en västerländsk idé som styr det hela är givet. Inslag från andra kulturer och sammanhang är alltid välkomna, ibland som illustrationer ibland som fullvärdiga medlemmar, förutsatt att man följer diskursreglerna. Men här tycks det handla om att låta konsten helt och hållet få en politisk position som skall dominera den. Även om den postkoloniala (etc.) inriktningen har en helt central roll vill man i allmänhet inte ge upp konstens mångfald och frihet. Och man kan inte heller förneka dess traditioner. Gång på gång får man påminna om konstens överskridande funktion. När man kommer in på den postkoloniala avdelningen har den etablerat sig väl och det är svårt att finna något som är överskridande. Det skulle i så fall vara kraven på konsten skall vara ett bestämt politiskt instrument. Men just en sådan vändning avväpnar den effektivt.

Nå, vad kan man vänta sig av diskussionen? Antagligen en försiktig hållning eftersom den politiska korrektheten måste uppfyllas.

Det här inlägget postades i debatt, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

16 svar på 2454: Vad vi lärde oss av Superkonståret

  1. sl skriver:

    Jag har nog skrivit det tidigare, men omedelbart iögonfallande är att en “diskussion” inom den smala politiska korrektheten per definition inte är något åsiktsutbyte, utan en månghövdad monolog av oroliga själar som kräver hugsvalelse. De tröstar varandra. För att det ska bli diskussion krävs att någon inte är korrekt, någon måste skita i det blå skåpet.

    Det här har man sett förut, i sin ungdom. Diskussion med bokstavsvänster innebar att de förde fram sina teser som om de vore lag. Diskussion med miljöpartister innebär att deras agenda utgör underlag. Diskussion om invandring och våldtäkter ger strax en kampanj om våldtäkter där invandraren plockas bort ur ekvationen, ska vi inte kalla den #notme istället?

    Jag har avnjutit flera stycken entimmas program om reformationen, producerade i demokratins vapensmedja, hade de gjorts här hade de varit nerlusade med moderna korrigeringar som gjort allt obegripligt. Det är ingen tvekan, vår individuella skam- och skuldhantering med Herren via hans enfödde son vänds mot oss, vi är skyldiga till all fattigdom, alla könsroller, all miljöförstöring. Bokstavsvänster, feminister, klimathysteriker, alla kör de skamtricket på oss.

  2. Krister skriver:

    #metoo kampanjen lyfter upp problemet utan att prata om elefanten i rummet, men kommer likväl att påverka elefanten. Ett bidrag, en byggkloss till Rom. Naivt jag vet, men jag tror det är så utveckling går till i cyklopernas land.

  3. Per skriver:

    Krister
    mena-men-mostly!
    är det så du menar?

  4. Från Graven skriver:

    lol – det här skall bli intressant!

  5. Ulf skriver:

    #metoo kampanjen verkar irritera de som tror att sexuella trakasserier och våld mot kvinnor är företeelser som importerats till Sverige genom invandring. Bristen på historiskt perspektiv hos de debattörerna är onekligen hisnande. 🙂

  6. Från Graven skriver:

    #metoo-kampanjen är utmärkt.

    Dessutom, förutsatt att du själv inte är invandrad, Ulf, så är du förvisso ett inhemskt exempel på någon som kan ägna sig åt sexuella trakasserier.

  7. sl skriver:

    Kampanjen har den egenheten att den dyker upp precis när vi har en importerad våldtäktsvåg, men pekar ut inhemska makthavare. De är säkert skyldiga, särskilt Guillou, men just han kommer att lyckas ducka under radarn, eftersom han är dömd till evig godhet. Vilket folkmord han än stödjer vet de goda att han är god. Eftersom Katerina är född i Prag och har skitit i det blå skåpet ett par gånger är hon ond.

    Så ser den ut, svensk officiell solidariteten. Feministisk, klimathysterisk, mobbar vissa invandrare, ger andra pension. Våldtäktsmän, mördare och terrorister får hjälp, en tant som öppnar truten och säger sanningen är en skata som ska mobbas, hon är inte “trovärdig”.

  8. sl skriver:

    Man kan tillägga att Katerina Janouch är vad man kallar snygg, det är givetvis en nackdel. Så vist är Moment 22 inrättat att hade hon varit ful vore det också en nackdel. Hur hon än gör så är det fel. Man får inte påtala fel på invandringspolitiken, och man får inte avslöja vänsterns översitteri. Man ska hålla käft och hålla med. Detta kallas på nyspråk “kritiskt tänkande” och “självständigt tänkande”, och innebär att man håller med makthavarna. Lärs ut i skolan. Predikas i kyrkan. Seminariematerial på tillställningar utan budgetrestriktioner.

  9. Ulf skriver:

    Katerina Janouch pratade en massa strunt om Sverige i tjeckisk radio när hon inte trodde att några svenskar lyssnade.
    Tyvärr så var det någon som hörde vad hon sa och nu måste hon ta konsekvenserna. Vad är problemet?

  10. sl skriver:

    Vilket är problemet?

    http://katerinamagasin.se/du-borde-skammas-jan-guillou/

    Jag har struntat i att informera mig om Katerinas tv-stund i Tjeckien, jag kommer hit för konstvetenskapens skull, men jag tror inte hon pratade “strunt”. Varför blir Katerina hatad av vänstern? Därför att hon påminner om onämnbara saker. Eftersom hon är kvinna börjar man med utseendet; hon är snygg (illa!), hon är ful (också illa!). Vad som helst kan uppfinnas och vändas mot henne. Eftersom Guillou är man (men bara 170cm, ett tillkortakommande, vi förbigår det under generad tystnad) kan hans kladdande förklaras både med genuspolitiskt strunt och den föraktliga biologin, eftersom han är vänster har han “säkert inte gjort det”, men han har säkert gjort det. I vänsterdimman är Guillou trovärdig och hon en antisocialistisk sköka, men för den som klivit ur vänsterdimman framgår klart att hon är trovärdig och han en pinsam bock, med ett antal bockar i protokollet. #KGB. #Palestina. #9/11. Osv.

    Hon har väl nämnt problemen med bristande muslimsk anpassning till postkristet samhälle, kan man gissa? Sånt kallas ständigt strunt, rasism och annat av anpasslingarna. Vid missbruk förändras ordens värde med tiden. Undrar vad “strunt” betyder i framtiden? Gruppvåldtäkt?

    Man ser att det är rätt många som dragit slutsatsen att #metoo-kampanjen på ett olustigt sätt kommer samtidigt med sammanfallande simultan statistik på signifikant ökning av våldtäkter och stor invandring från muslimska länder. Med lite vilja kan den ses som stickspår, men jag tror kampanjen har fog för sig. Tänk om den bara kunnat dyka upp vid ett tillfälle då den inte dolde problemen med importerad islam?

  11. Jor-El skriver:

    ”Kampanjen” har onekligen rört om i grytan och vädrat ut en hel del sunkigheter.

    Parodiskt nog har även den sittande maktens uppfostringsmegafon Aftonbladet beslagtagits med att husera samma osunda kultur som tidningen själva rapporterat om på annat håll. ”Det sitter i väggarna”, ”Det genomsyrar hela organisationen”, ”Alla har vetat, men ingen har agerat”, ”Ledningen måste ha blundat” osv. osv.

    It takes one to know one, and karma is a bitch.

    Med Aftonbladet-feminister som vänner behöver man inga misogyna högerspöken som fiender.

  12. sl skriver:

    “Kampanjen” är jättebra, men har en lustig timing. Jag har ingenting emot den utom tidpunkten. Sunkigheterna tas bara över av nya kvastar som bär sig likadant åt.

    Vi har en lustig vänster, en slags skämt med 1917 års modell. 1917 års modell var ung, radikal, progressiv och storskaligt mordbenägen, men den verkade i ett nationalkonservativt sammanhang. Dagens vänster är medelålders, reaktionär, teknikfientlig, bigott, ohederlig, pussar diktaturer och faktiskt inte så lite dum i huvudet. Den trivs bra med aftonslasket, en ljugartidning i dess anda.

    George Orwell hade läget klart för sig 1945, han tecknade verkligheten i sin dystopi “1984”, som alltså handlar en fiktiv framtida realsocialism i Storbritannien. I mittenkapitlet “Emanuel Goldsteins Testamente” beskrivs det rödas avantgardets realitet. Uppåtsträvande medelklass utan snitslad bana till maktinnehav, tar arbetarklassen som ridhäst till makten, greppar makten med våld, inför absurd diktatur. Vänstern blir höger på mycket kort tid, och slaktar först motståndaren och sen sina egna under processen.

    Varför är vänstern så konstig i Sverige? Därför att redan har politisk makt och väldigt inflytande på opinionen, men kan inte göra något åt banker och produktion, utan bara slå de arbetande med högre skatter. Vänstern är reaktionär. Vi har ingen höger.

  13. CeDe skriver:

    Jag tycker att det är näst intill rörande att män skickar bilder på sina penisar till kvinnor.
    Vad har fattats dem i deras barndom som kräver dessa uttryck?
    Kan vi skylla på socialdemokratin eller var har det gått så jävla snett?

  14. Från Graven skriver:

    sl

    I mångt och mycket har du rätt, men jag är ändå rätt nöjd och mindre bekymrad över timingen. Två aftonbladet-profiler till (förutom Virtanen och Guillou) har blivit outade. På sociala medier (och Flashback) pågår en hel del detektivarbete och den enes identitet känns relativt säkerställd. Den andres är fortfarande föremål för mycket analys. Det här kommer att pågå ett bra tag och Aftonbladets trovärdighet befinner sig i fritt fall; även bland anställda (läs Jens Ganman).

    Vi får förresten se när vår värd vågar sig ut på banan. Aftonbladet har ju försvarat honom så han vill kanske inte sparka på vänner som redan ligger.

  15. sl skriver:

    Timingen är en intressant detalj, men det är också intressant att först när de anklagade är vita västerländska män kan det hela ventileras. Annars är det “rasism”, och rättsstaten är hjälplös och kortsluten.

    Vår värd är professor i konstvetenskap och har hamnat i politiken pga av politikens interferens med konsten. Han är intresserad av konst och inte nödvändigtvis av politik i andra hänseenden än när den styr och ställer med konsten. Du ser honom inte kommentera ekonomisk politik, budgetar, bråk i bibliotek, matmoms och ränteavdrag. Han behöver inte säga någonting om aftonslaskets bristande personliga vandel, det är inte korrelerat med konst.

  16. Från Graven skriver:

    Lugn och fin nu, sl

    Vår värd har kommenterat Virtanen förut, bland annat avseende Virtanens syn på begreppet “rasism”; knappast ett konstteoretisk ämne. Eftersom att Virtanen befunnits söka sätta på fjortisar samtidigt som han är del av aftonbladets politiskt korrekta uttolkare av vår omvärld så är situationen intressant. Jag undrar varför vår värd går som katten runt en sådan aptitligt het gröt, det är allt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.