Vem får vara indian? Det kan man sannerligen fråga sig när man följer ordväxlingen kring konstindianen Jimmie Durham (artnet). Durham, en högt rankad konstnär (94) och alltjämt högaktuell. Han har under många år gjort sig gällande i konstvärlden som den synnerlige intressante indianen. Men så nu detta totala förnekande från hans egen stam som tydligen inte alls är hans egen stam. Stammen finner det orättvist att så mycket intresse samlas kring Durham när det finns andra konstnärer med rätt ursprung. Det lär dock inte hjälpa. Inte för att någon, inte ens de mest renläriga, skulle åberopa social konstruktion (i dessa fall gäller stränga raslagar) utan för att det är svårt att rubba en så stark position som Durhams. Han klarar sig nog även om han visade sig vara en fakeindian.
Nya kommentarer
-
Senaste inläggen
- 3135: Vinnande vapen 2020 27 oktober
- 3134: Alltjämt svårt 2020 26 oktober
- 3133: Återkomsten 2020 25 oktober
- 3132: Statschefen 2020 24 oktober
- 3131: Hållbart 2020 23 oktober
Bloggarkiv
Kategorier
Sidor
Blogroll
Vilks konsteori
Vilks projekt
Inte bara Sverige är fantastiskt.
Ja, man kan inte bara byta skepnad som en kameleont, speciellt inte till några som kallar sig ursprungsbefolkning, eller diskriminerad minoritet. För isåfall skulle man ju kunna smita från sin skuldbörda och istället plocka sympatier. Det vore ju rent och skärt bedrägeri som man skulle kunna bli åtalad för.
I förlängningen bär vi alla skuld och är också alla offer!
Just resonemanget att vi alla bär skuld är grundbulten i vår samhällsgrundande religion. Adam och Eva drog på oss arvssynden, och vi kommer inte undan den. Jag är förstås kulturellt sett kristen, men skulle kunna tänka mig att avstå från skuldbeläggelsen. Om en vanlig vit gubbe kallar sig indian, får man se det som ett skämt. Vad skulle det annars vara? Om en massa människor tror honom, ökar skämtets omfattning. Skämtandet inom konsten är kanske ganska omfattande?
Skuldsyndromets främsta exponent i dessa dagar är “klimatkrisen”, en kris som bara finns i människors hjärnor, men det räcker för att det ska bli stora problem. Den är också ett skämt.
Interessant å lese om The Indian Arts and Crafts Act. Den minner om avtalene som beskytter champagne og andre stedegne produkter. Andre produsenter kan ikke bruke ordet champagne om sin musserende vin. Det er vel greit så lenge det bare gjelder markedsføring, inspirasjon er fortsatt lov.
Videre lesing, på svensk: https://sv.wikipedia.org/wiki/Skyddad_ursprungsbeteckning