2363: Superkonståret, Aten

Superkonståret har inletts med Documentas utställning i Aten. Documenta är alltså uppdelat på två städer. Huvudutställningen i Kassel öppnar den 10 juni. Det stod sedan länge klart att curatorn Adam Szymczyk skulle komma med en politisk utställning. Valet av Grekland var en del av detta projekt. Jag har inte sett utställningen men det finns ändå plats för en kommentar utifrån den ström av recensioner som har publicerats. Szymczyk har i varje fall kommit med ett speciellt curatoriskt grepp. Han menar att publiken skall sudda ut sin kunskap och börja ett nytt lärande genom den konst som kan upptäckas i Aten. Denna uppmaning innefattar också att betrakta annat än det som direkt ingår i utställningen som möjlig konst/kunskapsväg. Men den friheten är inte så obetingad eftersom han samtidigt deklarerar att vi måste visa politiskt ansvar och agera som politiska subjekt istället för att lämna det till de folkvalda. Och han spär på med att det råder ett sorgligt och förfärligt politiskt läge som drivs av ekonomiska och neoliberala formler. Det är nödvändigt att mobilisera kollektiv energi och att handla.

Därmed är vi tillbaka på det välbekanta. Curatorn gör sitt kraftlösa politiska statement som dock inte kan tillbakavisas av konstvärlden. I övrigt är det nog så att utställningsmaterialet och konstnärerna fungerar som vanligt. Szymczyk har gjort en mångkulturell utställning där det också ingår minoritetskulturer som t ex samer och indianer från Anderna. Migration och identitetspolitik är förstås en del av innehållet. Som brukligt finns det gott om konst som är intressant nog och många av deltagarna är mer eller mindre okända för de flesta i konstvärlden.

Konsten som politisk mobilisering är, som jag ofta påpekat, ett utomordentligt ineffektivt instrument. Varje konstnär är hänvisad till att det först och främst skall skapas ett konstverk (This is a work of…) och för att få till ett sådant måste det göras intrikat vilket medför att det är specialdesignat för konstvärldens särskilda publik. Det ser visserligen fint ut, stora ämnen tas upp, vackra ord och symboler förs fram. Längre kommer man inte. Den fundamentala bristen på verklighetsförankring är typisk för konsten.

Men man skall inte gnälla för mycket. På stora utställningar finns det alltid mycket att se och som kan läsas på annat sätt än genom curatorns statement.

För den som vill fördjupa sig är här några recensioner.

Expressen (Nils Forsberg, skakad av terrordramat i Stockholm, söker tröst men finner ingen sådan i utställningen utan vänder sig till de antika museiföremålen)
Aftonbladet
Art-Magazin
ArtnetNew York Times