Förlåta eller inte, det är frågan. Flödet av mindre lämpliga uttalanden är stort, nedsättande utspel och kränkningar står som spön i backen. Alldeles var det Kakan Hermansson som hade lite för mycket av gamla synder i kappsäcken. Hennes värdegrundsstatus bedöms olika, en del menar att hon är förlåten, andra åter inte. Peter Wahlbeck uttalar sig om ett generöst förlåtande (Aftonbladet). Idag blev det ännu mera spännande då moderaten Delmon Haffos sade lite för mycket om minister Annika Strandhäll i en påpassligt uppfångande videosnutt (Aftonbladet). Där ligger förlåtelsen långt borta vilket han snabbt fick erfara. Även efter det att partiet har haft sina värdegrundssamtal med honom torde hans fall vara djupt och kanske oåterkalleligt.
Vem skall då förlåtas? Kan man uppvisa en solid korrekt värdegrund i en rad frågor har man naturligtvis bäst möjligheter. Har man inte det är det svårare. Dessutom är det svårt att bli av med sina misstag eftersom det alltid finns folk som inte har förlåtit och som inte tröttnar på att påpeka dem. Bakom allt ligger det affekterade hatet. ”Och skall du hata, gör det kort, att hatet ej må fräsa över”. Så kan man väl med en lätt pastisch formulera saken.
Kan konsten som alternativ möjlighet hjälpa oss i detta? Det finns några exempel. Den norske konstnären Ole Martin Bøe utförde sitt projekt ”tilgivelse” redan år 2000. En stor neonskylt som sattes upp i Bergen. Idag blickar den ut över Stavanger.
Så har vi Ragnar Kjartanssons envetna förlåtelse ”Bliss” som uppfördes 2011 i New York och vann första pris på performancefestivalen Performa. Här blev det 12 timmar av upprepad förlåtelse hämtad från slutscenen i Figaros Bröllop.
På tal om förlåtelse visar Gunnila Brodrej ingen pardon angående sin bojkott av Figaros Bröllop. Malmöoperan ber på sina bara knän men hon låter sig inte bevekas (Expressen, Expressen). Återigen ett svårt värdegrundsfall.
Bra att veta – CeDe tycker det är okey att kalla kvinnor för hora…?
Vad skulle det vara bra för?
He he…
mohammad vill ha referenser och när han får det så glider över på ad hominem. Det är ett svaghetstecken i din argumentation du därmed visar mohammad, inte ett styrketecken.
Samma gäller Ulf, som inte har en aning om vilka erfarenheter jag har av Sovjetunionen. För dessa erfarenheter behöver jag inte ”läsa på” för att erhålla, Ulf lille. De har jag efter min vistelse där: både under Brechnevs och Andropovs tid.
Suck… att de aldrig lär sig.
För att svara Ludvig: förutom socialdemokraternas tvångssteriliserings-lagstiftning av bl.a. ”tattare” (romer) så menar jag att det är inget snack om att t.ex skolvärlden var bättre på 60-talets Sverige än 2016!!!
Vi kan göra punktvisa jämförelser – jag ställer gärna upp:
Låta oss börja med hur vanligt det är att man stänger skolor p.g.a elevers och/eller personals säkerhet.
60-talet, Ludvig, eller 2016?
*”förutom” skall naturligtvis vara ”bortsett från”
Får man säga Puttefnask, mohammd.
Ja du bäste von Graven
När dina referenser vad gäller din ”kritik” av Islam visar sig vara rasistiska tweets och hets mot folkgrupp skrivningar på Facebook – då är det adekvat att tala om självbedrägeri från din sida.
Att du dessutom tar sådant i försvar – som ett styrketecken – ger ytterligare stöd för denna slutsats.
Du är synnerligen på det sluttande planet herr Greven…
mohammad
Det var ju just hit jag ville komma: (enligt SVT) ”Läraren hade bland annat skrivit att islam är en rasistisk hatideologi som uppmanar till folkmord”.
Du vet lika väl som jag att jag kan ge dig alla referat från Koranen som behövs: ”Slay them where you can find them…”.
Det läraren skriver är m.a.o. en problematisering helt inom ramarna för vad som borde vara tillåtet i en sekulär demokratisk stat med yttrandefrihet – om det inte vore så att just denna stat beter sig såsom man gjorde i Sovjetunionen.
Herregud, vilket klockrent exempel på att SL har rätt och du och Ulf utgör den teokratiska diktaturens stormtrupper!
Är det åtalbart att referera till koranen då är det väl dags att förbjuda den i sin helhet.
”Från Graven” skriver så här, citat: ”om det inte vore så att just denna stat beter sig såsom man gjorde i Sovjetunionen.”
På vilket sätt är den svenska staten inblandad i de beslut som fattades mot lärarvikarien i Bromölla? Svaret är naturligtvis att beslutet inte har med den svenska staten att göra utan att det var ett kommunalt beslut.
”Från Graven” kan uppenbarligen i inte skilja på stat och kommun, inte direkt förvånande!
FG
är inte tillräckligt insatt i svensk skola på 60-talet. Mycket sög på den tiden också men jag uppfattar det som att systemet var mer fungerande och gick att lita på. Och att det fanns en ganska stark känsla av gemenskap mellan vitt skilda grupper i samhället. Jag förstår inte varför alla jobbar på som vanligt i dagens Sverige… vad vill de upprätthålla? Flyktingkrisen förra året var ju på väg att slå ut åtminstone Malmö helt och hållet, men med ”Refugees welcome”-rörelsens representanter lyckades apparaten repareras tämligen fort.
Ulf – som jag misstänker inte har satt sin fot i Sovjetunionen, rätta mig om jag har fel – verkar helt omedveten om hur det sovjetiska majoritetssamhället behandlade/behandlar judar!!!
Taxichauffören försökte ta dubbel taxa för att vi bad honom köra oss till Moskvas synagoga. Han trodde vi var ryska judar för att vi konverserade på ryska. När vi frågade blev han explicit: dubbel taxa till synagogan – punkt slut. Först när vi samtalat med varandra på svenska en kort stund blev det ett annat ljud i skällan! Vi slapp betala alls!
Detta var på Andropovs tid. Vem som helst kunde sätta dit judar utan att riskera någonting i Sovjetunionen, precis som vem som helst kan sätta dit någon som twittrar islamkritik i Sverige utan att riskera någonting. Till detta behövs endast statens goda minne!
”Ulf” är helt enkelt outbildad hatvänster som är här för att sätta gränserna för vad som får sägas och inte.
Svensk skola på 60-talet var präglat av samtidens syn på våld. Barnaga var fortfarande tillåtet och fram till 1964 var våldtäkt inom äktenskapet inte ett brott. Det var inte förrän 1969 som läkaren Peter Paul Heinemann introducerade begreppet mobbing i Sverige.
Våld mellan barn och ungdomar var inget som togs på så stort allvar under 60-talet. Det svårt för oss som lever idet moderna Sverige att riktigt förstå ett sådant synsätt.
Ursäkta en som tagit del av både 60- och 2000-talets skolvärldar.
Skillnaden i frekvens och nivå på våldet går knappast att mäta utan hjälp av logaritmisk skala!
Ulf – hur många knivdråp på förekom på svenska skolor på 60-talet!?
Och idag!?
Hur många stängda skolor!?
Och då har vi inte ens börjat jämföra skolresultaten!!!
Kom igen Ulf, du gör dig LÖJLIG!
Det kan nu konstateras att ”Från Graven” tycks tro att sovjetstatens brott bestod i att judar fick betala mera när de åkte taxi i Moskva! Du är helt enkelt inte rätt person att kalla andra skribenter för obildade ”Från Graven”.
Ludvig
Atmosfären under 60-talets skolutveckling andades en enda sak: tillförsikten inför enhetsskolans införande och att därmed en gång för alla sätta punkt för parallellskolesystemet.
Det fanns en framtidstro utan dess like!
Om Ulf arbetade inom skolväsendet på denna tid bör han komma ihåg detta och inte försöka svartmåla 60-talets progression mot en skola för alla enkom för att relativisera dagens kollaps!
Man häpnar över sign Ulfs kommentarer. Du har verkligen en ängels tålamod, Fr Graven.
Kanske kan ”Från Graven” kan presentera lite statistik. Annars så blir ju intrycket att du kör ditt vanliga svammel om sådant du inte begriper, vare sig det handlar om Israel, islam eller Sovjetunionens folkrättsbrott!
Jag förstår att ”CeDe” häpnar över mina kommentarer, de innehåller ju oftast fler än två meningar!
Statistik?
Gå in och titta på svenska skolans skolresultat från 60-talet fram till nu!!!!
Du är så hopplöst på efterkälken att i att försöka sätta en agenda här, Ulf, att jag helt ärligt tycker synd om dig! Det enda du har att hoppas på är att mohammad kommer till din hjälp!
Jag märker att du inte presenterar några siffror ”Från Graven”. Allt var alltså bara skitsnack som vanligt 🙂
Två meningar, aj aj aj!
Ulf
spelar ingen roll! Du har misslyckats med att övertyga någon annan här i tråden än dig själv!
Du får vänta på att mohammad kommer och bekräftar dig
Jag tycker att det är fruktbart att dra paralleller mellan olika samhällen och tider. T. ex. 80-talets Sovjet och 2010-talets Sverige. Förstår väl vem som helst att det inte är samma sak, men de grundläggande förutsättningarna finns ju. Människor är ju inte mer än människor som bekant. Min släkt som kommer från Sovjet anser också att det finns tendenser till sådana fasoner i lilla Sverige.
Ser man på!
Hälsa din släkt!
Människor var lite ”gruffiga” på allmän plats, men när man kom i kontakt med någon så fanns det inget mer gästvänligt folk! Fest blev det; blinier, surgrädde och hackad lök!
Jag glömmer heller aldrig de allstädes närvarande samovarerna med kokhett vatten. Sedan långa rader med glas med en skvätt kallt kolsvart té. Man fyllde på glaset med kokhett vatten från samovaren och – presto! – ett glas rykande ryskt chai!
Det vore intressant om du kunde utveckla ditt resonemang om likheterna mellan åttiotalets Sovjet och dagens Sverige. Vilka konkreta paralleller ser du Ludvig?
Jag kommenterade redan igår, men det gick inte in. Min liknelse gäller politiker som åtlöje, det var den springande punkten, det är dit värdegrunden pekar. Värdegrunden, vars nyspråk och dubbeltänk pekar mot Orwells 1984, som i sin tur pekar på socialismen.
Men det var inte det jag pekade på, utan att gårdagens kvällstidning suckade ”det värsta är skrattarna i bakgrunden”. Hon menade givetvis de moderater som skrattade med Haffo på inspelningen, men jag menar de tusenden som skrattar åt feministisk snöröjning. När människorna skrattar åt makten, är den genomskådad. Skämt var sovjetmedborgarens nödutgång, och skämt är vår, men vi har nyval 2018. Värdegrundspartiet de gröna har gjort bort sig rätt många gånger, folk skrattar åt dem.
Friggebos ”We shall overcome”
Genusplogning
Jämtins & Batljans ”Butler i tunnelbanan”
Jens Orbacks hbtq-utspel ”härlig syster till mormor som bor med en häst”
Och så min favorit: Ullenhag! Hans regeringssida som skulle ”slå hål på myterna” om invandring som var så full av manipulerade data och hel- och halvlögner att alternativmedia för första gången på allvar sågs som det enda man kunde lita på.
När en minister står på en pall och ljuger en rakt i ansiktet på en då vet man att politiken som sådan är ett enda stort skämt.
En annan kul grej var DN-psykologens ”hur man pratar med sitt barn om att Trump vunnit”.
(”man skall hålla sig lugn och inte visa rädsla – det märker barnet”)
Ulf
I takt med att Sovjetprojektet vittrade sönder så blev försöken att hålla upp det alltmer desperata. Deras desperation påminner om hanteringen (från såväl media som berörda politiker) av den senaste veckans utspel (Haffo och Kakan) som jag ser som rena pseudohändelser. Debattörer och ledare famlar efter hårstrån och målar upp meningsmotståndare som ”trumpifierade” eller något annat.
Det är något absurdt i hela samhällsklimatet. Oskyldiga människor (Kakan, Haffo, Dan Park, Lars Vilks, Ann Heberlein, Hanif Bali, lite random dansbandssångare) förklaras som brottslingar och hot mot samhället, typ. Som jag har förstått var det exakt det som fick Sovjet att falla. Att helt vanliga och hederliga människor misstänkliggjordes och betraktades som hot. Det är det där kafkaliknande som går igen men bara i en annan skrud den här gången.
Det blir bara bättre och bättre, själv har jag bara förmåga att få ihop några rader men här finns andra kommentatorer som skriver mästerverk. Det senaste i raden är Ludvik K:s insiktsfulla dräpande drapa.
Wolodarski skriker i falsett:
http://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-dags-lamna-depressionen-och-kampa-for-demokratin/
Här är Wolodarskis problem (som han med en dåres envishet vägrar att se): så länge som ”nationalism” är det enda sättet för en mamma att skydda sin dotter mot att mena-migranter tar hennes dotter mellan benen på stan, så länge kommer hon att rösta på ”nationalism”.
Vad gjorde DN?
Dom mörkade att flickor togs mellan benen av migranter.
Jag måste erkänna att ditt inlägg förvånar mig Lars K. Du blandar ihop en i domstol dömd brottsling som Dan Park med ostraffade personer som Lars Vilks och Ann Heberlein.
Vilka statliga myndigheter har stämplat Ann Heberlein och Lars Vilks som brottslingar och ett hot mot samhället?
Ulf
Stat, kommuner, samhälle och folk är kommunicerande kärl, förstår du verkligen inte detta!?
Eftersom du aktivt väljer att missförstå personer som skriver här är jag inte förvånad över din respons. Dan Park är förstås ett gränsfall, men han är undantaget som bekräftar regeln som jag ser det. Scenen där ett fullt polispådrag stormar ett galleri och fängslar en helt sansad Dan Park samtidigt som flyktingförläggningar står i brand, människor inte vågar gå ut på gatan i vissa områden, ligor tvingar folk till att tigga, kristna, judar och muslimer förföljs och trakasseras, och aggressiva företag tvingar folk till att jobba för skitlöner tycker jag säger en del.
Vad har det förhållandet med diktaturen i Sovjet att göra, svaret är naturligtvis inget alls!
Om det inte finns någon representant för rättssystemet som är intresserad av att lagföra medborgare som trycker dit judar, så kommer en viss del av befolkningen att ägna sig åt just detta.
Om samhället vänder blinda ögat mot vissa övergrepp (och signalerna kommer ofta i från hög ort) så kommer sådana övergrepp att företas:
Tänk Reinfeldts uttalande om knivdådet mot en SD-politiker: ”De skall inte bli förvånade”.
Vad har ni själva gjort för att åtgärda problemet? Lätt att gnälla på Reinfeldt, men vad har ni själva gjort? Får känslan ni ser en massa elände, passivt betraktar, sen går in och skriker av er härinne… Kan ha fel, men eftersom ni är så jävla förbannade, får jag det intrycket. Det är också en roll internet kommit att fylla: forum för outlevd aggression.
Det samhälle vi lever i går inte runt av sig självt, utan för att vi får det att gå runt. Liberala ideal på ett papper är inte värda ett skit, om vi inte efterlever idealen. Instämmer i den övergripande kritik härinne, som inriktar sig på de kulturellt för jävliga strukturer som förekommer hos invandrare i Sverige. Men vad gör ni åt det? Praktiserar de svenska ideal som ni i teorin lovtalar i var och varannat inlägg..?
För egen del har jag bara de senaste åren stängt av en kollega pga sexuella trakasserier mot en kvinnlig kollega, varit med att tvångsförflytta ett barn från en familj. I bägge fallen anklagelser mot mig, min arbetsgrupp, som rasister, och andra fula tricks.
Ett annat utmärkt exempel på sovjet-sverige är när Ingvor Bergman (S) nyper Hanna Wigh (SD) i armen – det hela fångas på film, Hanna Wigh anmäler Bergman, och åklagaren avfärdar det hela med att Wigh ”inte har fog för sin anmälan”.
Hur tror ni landets medborgare uppfattar rättssystemet efter en sådan affär?
De som blir genuint upprörda över total avsaknad av en rättsstats principer, och de som menar att ”de inte skall bli förvånade” .
Den senare kategorin sår regn och kommer att stå helt oförstående den dag de skördar storm. Som Wolodarski, t.ex.
Signaturen ”Från Graven” jämställer ett nyp i armen med diktaturen i Sovjet, wow 🙂
Apropå trycka till judar. Sverigedemokraten och Avpixlatmoderatorn Katarina Broman avsäger sig nu alla sina politiska uppdrag efter att hennes antisemitiska inlägg på sociala media uppmärksammats.
Det sker bara ett par veckor efter Anna Hagwall gjorde skandal med sina antisemitiska uttalanden. Antisemitismen är helt enkelt en naturlig del i det foliehatts tänkande som präglar partiet.
De som vill lägga sin röst på vad signaturen ”Från Graven” kallar ”nationalism” bör betänka att den rösten också är en röst på ett parti som fortfarande är för tvångssteriliseringar av transsexuella, vill försämra svenska kvinnors rätt till abort och som representeras i både riksdag och landsting av företrädare som för fram antisemitiska konspirationsteorier.
Okey, Ulf, men vi pratar nu om två olika saker.
Jag står för min kritik av dig avseende att du inte verkar förmå att diskutera princip. Du tar den absoluta skillnaden mellan två storheter som ett bevis på att de inte kan representera samma sak.
Jag tänker inte säga vad jag tycker om det.