För ett år sedan kom bilden av den drunknade Alan Kurdi. Årsdagen har fått stor uppmärksamhet i medierna med den gemensamma nämnaren ”förändrade den något?” Svaret är i stort sett – nej. Se t ex DN, Aftonbladet, BBC
Det är en bild som frammanar det sublima. Det allt överväldigande stora låter sig inte fångas i någon konkret situation men det kan skapas då sådant visar sig som bryter gränserna för fattbara. Kant nämnde vulkaner och stora vattenfall men i det här fallet är det ett obetydligt objekt som plötsligt ger sig till känna ”döden tänkte jag mig inte så”.
Omedelbart blev bilden användbar i ett en given politisk situation. Anhängarna av en frikostig invandrarpolitik fick ett slagord: ”Nu vänder det!” De kritiska såg det som exploatering och propaganda. Bilden skapar omedelbart en fråga: Vem är skyldig? Och det skulle visa sig att den frågan blev besvärlig. Beroende på var man står politiskt kan svar levereras på löpande band: Västvärlden, EU, skrupelfria smugglare, ansvarslös fader osv. Eftersom det inte går att komma överens om något svar blir det också svårt att tänka sig någon förändring. De politiska positionerna står kvar som tidigare sedan den första känslostormen lagt sig. Dessutom möttes Europa av en flyktingström som man hade stora svårigheter att bemästra. Det stod snart klart att det inte fanns något politiskt läge för att öppna gränserna.
Som bild betraktat är det tragiska fotot av Alan Kurdi underkastat det som gäller för alla bilder. Ingen bild har i sig ett rent och tvingande budskap. Liksom i konsten finns alltid en kontext och de betydelser som omgivningen läser in. Det gäller även för en bild som rör vid det sublima. Som mediebild drabbas den upprepningens slitage och tillsammans med de vitt skilda politiska ställningstagandena förlorade den sin ursprungliga effekt.
”Nu vänder det!”,
I BBC, kallar dom det ”the Alan Kurdi effect”.
Det skrivs i media att ganska många drunknar, men det är väldigt svårt att hitta bilder på drunknade lik från medelhavet. Om man söker så hittar man typ inga. Bortsett från Alan Kurdi förstås.
Utöver den djupa tragiken i bilden på Alan Kurdi kan tilläggas att den rådande diskursen naturligtvis väljer vilka bilder den vill att alla skall uppröras över. Det hade varit en enkel sak att besöka UNHCR’s underfinansierade och svältfödda flyktingläger och dokumentera misären och desperationen som driver ut flyktingarna på öppet hav. Men, nej.
Konstnären Ai Weiwie poserade i liggande ställning som Alan. Uttrycket ”Spela Allan” har innebörden ”uppträda överlägset”. Ungefär det var väl vad han gjorde.