2287: Bildstrider

En ny bild på drunknat flyktingbarn har dykt genom Sea-Watch (Reuter). Säkert minns de allra flesta den snabbt ikoniska bilden av den drunknade gossen Alan. Nu har det alltså kommit en ny som visar en man från räddningspersonalen hålla ett dött barn i armarna. En av frågorna är huruvida den kommer att väcka lika stor uppmärksamhet som den första. Sådan är världen, vad säger twitter (Liberation)? Den slår inte alls lika bra som klassikern Alan.

Nils Forsberg (Expressen) har gjort en betraktelse. Bilder som hyser en bestämd kvalitet kommer oundvikligt att kopplas till andra bilder. Det är så bildläsning går till. Forsberg såg i bilden av Alan en likhet med målningar av stupade soldater. Det kan ligga något i det men det var också en koncentrerad bild med estetiskt lockande färger, en enkel gestalt, en surrealistisk värld. Forsberg associerar till Pietàmotivet i konsten. Det verkar lovande med tanke på att genusperspektivet är uppdaterat men det blir ändå en barsk landning i en dokumentär bild som raskt för tillbaka betraktaren till verkligheten. Vem bär skulden? Är det européerna som inte tillåter fri invandring (och skall i så fall Sveriges regering be om ursäkt efter att ha infört en restriktiv flyktingpolitik)? Eller skall skulden falla på dem som ger sig ut på dylika sjöresor utan att iaktta elementär sjösäkerhet och dessutom riskera minderårigas liv? Eller är det smugglarna som tjänar pengar på affären? Eller flyktingarna själva som huvudsakligen ger sig iväg av ekonomiska skäl? Mycket längre kommer man, med eller utan bild.

Driver man frågorna om att göra något åt flyktingkatastroferna handlar det om medial uppmärksamhet. Till varje pris. Sea-watch fick en uppsträckning sedan man för några dagar sedan hade varit lite väl frikostig med siffror på antalet drunknade (Spiegel).

En nåd att stilla bedja om är att Ai Weiwei håller sig i skinnet och inte inspireras till en ny selfie.

Det här inlägget postades i politik. Bokmärk permalänken.

1 svar på 2287: Bildstrider

  1. Egon skriver:

    Bilder.
    När jag besökte ossuariet i verdun för tjugo år sen och det närliggande museet öppnades mina ögon för krigets realitet.
    Uniformer,vapen och annat….
    I en avskymd hörna fanns en avdelning om “Les Corps medical”.
    Där fanns en vägg med bilder man bläddrade i likt affärerna som sålde posters förr.
    Som en stor bilderbok.
    Där fanns bilder av alla former av resultatet av vad krig åstakommit.
    Män med bortskjutna armar,ben käkar och genitalier.
    Fruktansvärda bilder.
    Jag tvingade mig att gå genom allt.
    Inte för att jag ville utan för att jag kände mig tvungen att göra det.
    130 000 människor ligger begravda i det gigantiska benhuset.
    Inte ens detta exempel på krigets vanvett kunde förhindra ett andra världskrig.
    Det enda man kan vara säker på är att det händer igen och igen.
    Ingen kan stoppa det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.