Minns ni berättelsen om de 75 miljarderna i julhandeln? Dessa 75 miljarder kunde utan vidare ”krossa myten” (det uttrycket har en enastående popularitet och jag väntar förhoppningsfullt att någon skall ta steget ut och ”krossa myten om att krossa myten”) om de höga invandringskostnaderna. Siffran var felaktig, den skulle vara 16 miljarder. Blev det någon rättelse? Granskningsnämnden har kommit fram till att presentationen i SVT inte skall fällas (Dagens Media). Det får vi applådera, en god historia bör inte korrigeras utan förbli möjlig sanning.
Men varje dag får vi nya berättelser. Jag fäste mig vid Anders Lindberg (Aftonbladet) som matchar systemkollaps med bredda smörgåsar. Eftersom reflexklädda människor breder smörgåsar kan vi vara övertygade om att det inte existerar någon systemkollaps. Sådant visar att de intellektuella debattörerna kan föra ett knivskarpt resonemang. Sven-Eric Liedman citeras i samma artikel. Hans oro handlar om att de intellektuella vacklar. Tanken är enkel, en bestämd åsikt står rakt upp och fast, andra åsikter innebär vacklan. Vackla borde ändå vara att föredra från den intellektuella härden. Relativt är vårt stora äventyr, som skalden skulle kunna dikta. I Lindbergs artikel kommer också en svårmodig ärkebiskop till tals. Hon söker människans lika värde men har tydligen ännu inte funnit detsamma.
Så kan en dag på parnassen teckna sig.
Bra skrivet… informativt, om du, Vilks, skulle få för dig att någon gång byta yrke så är jag säker på att du skulle kunna göra stor nytta som journalist – Vem ska granska granskarna? Den tredje statsmakten, falskhet och inkompetens… fulspel…!?
benke bus
Jag tror att Vilks skulle få sparken efter kort tid. Det är ju så de granskande journalisterna hanteras.Ett andra alternativ skulle vara att skicka Vilks på utbildning. Målet är att granska läsarna – inte makten. Det skulle troligen misslyckas i Vilks fall.
Tjena Molly!
Dina reflektioner om journalistikens villkor i Sverige stämmer säkert bra. Vilks får starta ett eget ”Blad” – Nu, funkar väl Vilk´s-bloggen helt OK i åsiktsdjungeln. En och annan etablerad journalist hittar nog matnyttiga idéer, kunskap, för kommande artiklar i konst och kulturvärlden, massmedias roll i samhällsapparaten, name it…
Lika präster leka bäst.
Det finns en idé om de intellektuellas lättsamma förräderi inför förförande idéer. Salongsbolsjeviker var ett begrepp. Både kommunism och nazism beskrevs som ”rapport från kinesisk by” av vissa, när det begav sig.
Så kom vi fram till kärnan; dagens Karin, Oisin, Åsa, som sprider förförelsen i den tidning som inte behövs om sanningen ska fram, är just så glada blåögda teoretiker som de ”medlöpare” de själva förkastar åttio år i efterhand, utan att själva varit med. De varnar för den nazism de själva hjälper till att odla fram i kuvös, och kommunismen beskrivs som en befrielse för arbetarna, dess sammanbrott ges ingen förklaring. I framtiden är det fritt fram för dolkstötslegender, just nu vurmas för miljösocialism, som ska rädda oss undan det oundvikliga sammanbrottet (igen). Vid varje försök till praktisk handling ställer de sig på den hindrande sidan. Skatten behöver alltid höjas, ändå räcker den aldrig till.
”Förräderi innebär en handling av svekfull eller trolös art i strid mot vederbörandes självklara plikter”
George W Bush och Donald Trump är inga förrädare. De har handlat/handlar transparent enligt förväntningar och politisk tillhörighet.
Tony Blair och Fredrik Reinfeldt däremot har svikit de som de skulle representera och förrått sin egen ideologi och grupp.
Det samma kan sägas om nyvänsterns identitetspolitiska svek mot sin egen arbetarklass och kvinnokamp i favör för massinvandring av arbetslöshet och muslimskt kvinnoförtryck.
Förrädarna väcker mer vrede på sikt än tokskallarna som man trots allt vet var man har.