För någon vecka sedan skrev jag om min målning som auktionerades på Bukowskis. Den såldes för ett rätt högt pris, 25.000, faktiskt en all time high för Vilks. För ett år sedan blev slutpriset för den målning jag gjorde med anledning av Karlstadföreläsningen 21.500 men den var å andra sidan betydligt mindre till storleken.
SvT förnekar sig inte. Nu har man fått för sig att anordna en tävling om bästa amatörkonstnär. Det finns en förtjusande trailer att meditera över. Förebilden till programmet kommer från England, ”The big painting challenge”. I den svenska versionen anger reglerna att man inte får vara utbildad konstnär. I den engelska versionen finner vi vinnaren Paul Bell som är utbildad och sedan många år praktiserande illustratör. Det kan räcka långt. Hur man i det svenska programmet skall avgöra vem som är utbildad eller inte lär förbli en gåta. I Sverige har vi ett väl utvecklat system för amatörer att ta sig fram i konstlivet. Man kan gå på diverse mindre kurser vilka ofta också kan erbjuda utställningar. Man kan söka till otaliga jurybedömda salonger och man kan i konstrundor vars kvalificeringskrav inte är särskilt höga. Det finns gott om talanger överallt. Liksom det finns gott om utbildade konstnärer som åstadkommer förskräckliga saker. Vad man antagligen kommer att få se i ”Konstnärsdrömmen” är betydelsen av PR. Den som vinner televisionens gladkonstprogram kommer säkert att väcka intresse på ett sätt som är omöjligt för den enskilde utan tillgång till mediegenomslag.
SvT har inte lyckats få ihop något konstprogram för bildkonst. Nu väljer man att dra det konservativa varvet: Konst är att göra målningar. Trots att måleri spelar en tillbakadragen roll i samtidskonsten. Man kallar detta för folkbildning. Det är lite sorgligt.
Ha ha, det vore ju kul om någon målade en rondellhund i den tävlingen.
Då skulle de antingen behöva sparka ut amatören med hänvisning till ”allas lika värde” eller pixla verket.
Det var inte bättre förr, men det är djävligare nu.
Om man har svårt att bli inkomstbringande konstnär kan man ju alltid satsa på att bli fotbollstränare. I fotbollens värld är bollen rund, inom konsten kan bollen se ut och bära sig åt precis hur som helst.
Och visst har Vilks rätt i att att all ”show”, tävlan bland amatörer på bästa sändningstid i tv-media gynnar inte seriös (folk) bildning om konstens roll i samhället.
Kanske startar det upp en bra producerad konst-kanal snart…
Shazia Mirza, en engelsk komiker som kommer till Stockholm i april.
Så här säger hon till de lättprovocerade.
”….. jag uppmanar inte publiken att leva på ett visst sätt. Jag tror på yttrandefrihet. Hur folk uppfattar den här showen är verkligen upp till dem.
Så borde det kanske vara.
kunde inte hitta jycken, var har du gömt den?
På den tiden gick hundarna i koppel, Ateisten.
Om man knappar in ”art”, ”oil” och ”painting” i sökfönstret på youtube dyker det upp en oöverskådlig mängd oljemålarskolor, vissa ryska, vissa av dömda falskmålare som anordnar egna tävlingar i Sussex eller Kent. Samtidigt kan man se att de verklighetsfrånvända spekulerar i obligatorisk tv-avgift. Själv har jag slutat titta på tv, chromecastdongeln och mobiltelefonen undviker elegant statstelevisionens tråkprogram, och finner oändlig substans utan pekpinnar överallt. Man förstår att idémakarna har problem, allt är reda uppfunnet i England, och finns redan på youtube. Drar jag ur antennkabeln saknas knappt text-tv.
Intressant att läsa motiveringen till varför man vill anordna en amatörkonsttävling.
Konsten spelar en allt större roll – den förenar människor – är klasslös och gränsöverskridande – därför viktig.
Var finner man i dag ett gränsöverskridande i full frihet? Hur ser vi det gränsöverskridande konsten förena några människor? Vad har den nya censuren av samhällskritisk konst inverkat på lusten att vara gränsöverskridande hos våra konstnärer?
sl!
Tummen opp!
Jag säger som Strindberg ; Det är synd om människorna