Obekant är det knappast att yttrandefriheten bär med sig sitt ”men”. Det räcker numera inte långt, det krävs närmast en hel katalog för att inte kränka någon – eller som det framsprungit – göra någon upprörd eller få någon att känna obehag. Problematiken får inte glömmas bort och en god påminnelse ger Lars Åberg i GP.
I dessa tassemarker dväljes även hat & hot i social medier. Det är ingen enkel balansgång med tanke på att toleransnivån ständigt krymper. Så kan det gå när den stora tanken om demokratin förverkligas. Hela folket kan yttra sig men det är klart att några är mer benägna än andra. Men aldrig tidigare har så många röster funnits i etern. Folket visade sig dock inte moget att utöva denna åsikts- och debattverksamhet. ”Direkt demokrati”, ett initiativ som Joseph Beuys organiserade 1971, folket skulle alltså ständigt tala genom omröstningar. Så förverkligades den direkta demokratin med full kraft och då kan man citera Beuys, fast han inte alls tänkte i dessa dagens banor, ”Demokratie ist lustig”.
Nå, Beuys direkta demokratin kom inte mycket längre än till en bild av honom själv med en ros. Idag skulle man nog hellre välja en kaktus.
