2237: Hammershøi på Ordrupgaard

Idag begav jag mig till pressvisningen av Hammershøiutställningen på Ordrupgaard i utkanten av Köpenhamn. Med visst övervägande eftersom jag vet att det blir ett ordentligt pådrag när jag kommer till Danmark. Men jag blev väl mottagen och mitt intresse för Hammershøi är genuint.

pressvisnK

Det var väl värt resan, Utställningen på Ordrupgaard heter ”Hemma hos Hammershøi”. Så är också de mest kända målningarna gjorda i hemmet på Strandgade 30 i Köpenhamn.

Vilhelm Hammershøi föddes 1864 (och dog 1916, det är alltså ett 100-årsjubileum i år) och tillhörde konstnärerna som framträdde strax före sekelskiftet. I tiden fanns realismen och symbolismen och en gemensam epok för nordiska målare blev stämningsmåleriet i symbolistisk anda. Hammershøi gick sin egen väg och lyckades tämligen väl men ändå inte riktigt. Modernismen knackade på dörren och hans bekante (de var inte helt kontanta), den profilerade J F Willumsen kom att bli en av representanterna för den moderna konsten. Genom att inte vara modern (Hammershøi hade inte mycket till övers för sin samtidskonst) blev han efter hand marginaliserad. Den positionen bröts tämligen drastiskt i början av 1980-talet, bland annat genom utställningen Nordiskt Ljus som visades i New York (och Göteborg). Denna och andra utställningar förde med sig ett internationellt genombrott för Hammershøi. Han brukar beskrivas som konstnärernas konstnär men kretsen har väsentligt utvidgats. Priserna på hans bilder är mycket höga, 2012 såldes t ex Ida läser ett brev för 15 748 000 DK.

Ida är hans hustru och hon förekommer i otaliga målningar från hemmet i Bredgade som blev hans fasta objekt. Vanligen sedd bakifrån. Studerar man målningar inser man snart att konstnären inte är intresserad av någon berättarrealism, symbolik eller ”nordisk stämning”. Se exempelvis på en av hans mest kända målningar Interiör med kvinna sedd bakifrån.

04 ida med fat

Kvinnans uppgift är närmast som en pjäs i ett stilleben, att hålla ett fat. Situationen har ingen mening, vad skall hon göra med fatet? Men målaren vill tydligen ha ett ljus streck, en diagonal som skapar en liten rörelse som går vidare i gestalten. För övrigt är det en gråskala.

Emellanåt kan det förefalla som om Hammerhøis interiörer frammanar ytor som i sig är monokroma målningar. Lägg också märke till de subtilt tillkrånglade stolarna i mitten:
04hammershoi-06bKORR

På tal om egendomlig ”realism” kan man fundera på Interiör med kvinna vid piano. Det är framdukat en besynnerlig måltid med smör som enda rätt och som tydligen skall förtäras utan bestick. Eller möjligen har hans hustru avbrutit dukningen för att istället sätta sig och spela piano. Men det går naturligtvis inte ihop på annat sätt än att Hammershøi får till sin komposition.

04 hamm t o pKorr

Den oundvikliga frågan är vad Hammershøi spelar för roll i samtidskonsten. Han ägnar sig åt det mest förbjudna, nämligen att låta estetiken vara det primära innehållet. Inga berättelser, ingen symbolik, ingen klar position i konsthistorien. Inte heller finns det särskilt mycket att få fram genom hans biografi. Vi vet väldigt lite om Hammershøi, han lät förstöra sina bevarade brev och papper. Inte heller är han något riktigt lämpligt objekt för postmodern dekonstruktion enligt ”white, male, heterosexual-modellen”. Ofrånkomligt är dock att hans målningar fortsätter att insistera på den subtila estetikens möjligheter.

vid stafflietK
Konstnären vid staffliet

Det här inlägget postades i om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

10 svar på 2237: Hammershøi på Ordrupgaard

  1. minnesdagen skriver:

    Den svenska konspirationen.

    Sue Reid, brittisk journalist i Stockholm,
    skriver i Daily Mail, om ’Den svenska konspirationen för att dölja sanningen om tillströmningen av flyktingar’

    http://www.dailymail.co.uk/news/article-3477510/Migrant-attacks-conspiracy-hide-truth-Europe-s-liberal-country-Sweden-stopped-citizens-discussing-refugee-influx.html

  2. sl skriver:

    I Hammershøis måleri verkar finnas en elementär sak att förhålla sig till; varför visar människorna ryggen åt tittaren, hur ska det tolkas? Renässansens konst visar oftast människan framifrån, någon idé finns väl med ryggvändandet?

  3. daft skriver:

    sl
    En förklaring skulle kunna vara att ryggen/nacken blir mer av ett objekt och en del av interiören interiören..och säkert ett rent estetiskt val

  4. LH skriver:

    Det kanske inte är alla som vet att Hammershøi och hans hustru bodde i Brooklyn ett tag:
    http://www.mfa.org/collections/object/room-in-brooklyn-32499

  5. GG skriver:

    sl

    Åskådaren till dessa tavlor med bortvända människor blir något av en flanör a la Benjamin, en betraktare som iakttar utan att behöva bli personligen involverad. /GG

  6. P skriver:

    GG
    Så kan det nog vara eller skulle ett ansikte bara störa hans ordningssinne.

  7. forwardCPH skriver:

    Angående ansigter og nakker i Hammershøis billeder.

    Et af Hammershøi absolut bedste (og største) billeder hænger på Thielska. Det blev til Hammershøis skuffelse og til skam for magthaverne i datidens danske kunstverden ikke indkøbt af Statens Museum for Kunst.

    http://www.thielska-galleriet.se/konstverk/fem-portratt/

  8. Ateisten skriver:

    Pöbeln

    För att använda ett klassiskt syftningsfel: ”Som stalinist kan jag inte annat än fördöma Åsa Lindeborg.”
    Och har man inte något substantiellt att kritisera någon för får man använda det gamla knepet ”guilt by association”. Amerikansk politik har väl alltid varit smutsig, vi får vara glada om den minst smutsiga vinner.

  9. CeDe skriver:

    Pöbeln och Lindeborg tar ändå alltid chansen till ett gratismål.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.