Ett synnerligen älskat ämne är åsiktskorridoren. Det finns på sina håll en stor oro att denna korridor har blivit bredare. Den har väl det alltsedan regeringen bytte fot i migrationspolitiken. En del saker som tidigare var onämnbara i anständiga sammanhang kan nu ventileras. Men vändningen skedde när realiteten visade sig som ett krisläge så även de mera entusiastiska inser att det måste till något mer än öppna dörrar. Vi har t ex Folkkampanjen för asylrätt (Aftonbladet) som kräver lite av varje men som tydligen ser sig nödsakade att tillägga: ”Vi vill se fler effektiva förslag som löser bostadskrisen, jobbkrisen och skolkrisen och som skapar förutsättningar för ett bra mottagande för asylsökande, i stället för regeringens lagförslag om hur vi ska hindra människor att komma hit.” Jo, det är många som skulle vilja ha effektiva förslag men vilka skulle det vara? Dessa frågor ligger på hyllan ”stora utmaningar”.
Malin Ullgren (DN) skriver att åsiktskorridoren är grundligt riven. Den är ju inte det, bortsett från den ofrånkomliga plump i protokollet som jag nämnda ovan. Och om den finns skall alla anständiga människor undvika att nämna den: ”Jag skulle vilja be alla som i djupet av sina hjärtan vet att gränserna är farligt framflyttade att sluta bidra till vanföreställningar om åsiktskorridorer och ’elitens förtigande av sanningen’ att inte tala eller skriva på det sättet en enda gång till.” Ullgren tar sats från den berättelse som fått en betydande spridning under de senaste dagarna. Den om medborgargardena, eventuellt fotbollshuliganerna, som möjligen skall ha härjat i Stockholm jagade av polisen. Denna historia har kopplats samman med Folkets Demonstration eftersom det hade infunnit sig högerextrema grupperingar bland åhörarna. Åsiktskorridorens upprätthållare lägger stor vikt vid att undvika att reda ut vad som faktiskt har förevarit och det gör ju Ullgren som buntar ihop paketet, lägger på en rejäl dos emotioner och dräper sedan till med sin åsikt. Det är egentligen inte mycket att säga om saken. Så går det till, det skall gå fort och det är betydligt lättare att leverera det hjärtat fullt av än att gå genom källmaterial som lätt leder till att de slutledningar man hade tänkt sig inte passar med historien. Fort skall det gå, enkelt skall det vara.
Ola Billgren: Korridoren
Malin Ullgren är en av många som banat väg för skvallerkärringens återkomst. Hen som med fria associationer minsann visste hur det låg till med det ena och det andra i det Sverige som fordom fanns.
Trodde hon skulle marginaliseras i takt med ökad jämställdhet.Nu lever hen och frodas bland gammelmedianerna.
Orsaken är förmodligen att nuvarande skruvade elitfeminister backlachat sig själva i ett tydligt persontillstånd av neo-reaktionism
Så åsiktsproducenten Vilks har ”researchat” (SD)folkdemonstrationens eventuella kopplingar till lynchmobben, eller?
Är det inte så att korridoren alltid finns där, men att du är besviken på vart den ligger…
Jag har sett genom en hel del synpunkter på sådana kopplingar. Men det är en omfattande historia. I varje fall borde en seriös journalist säga något om källäget i den här saken. Det finns naturligt nog alltid en åsiktskorridor men som vi har sett det i den postmoderna relativiseringens efterskalv kan den bli hysterisk.
Malin Ullgrens debattinlägg bemöttes av Expressens Ann-Charlotte Marteus, med sedvanligt fräna formuleringar, två timmar före Lars Vilks. Strängt taget hann Marteus framföra allt vad som behövdes i frågan.
Hd,
Ja, Marteus sågar Ullgren rejält och effektivt! Jag tycker dock att Vilks tar upp en viktig aspekt som jag inte finner i Marteus svar, nämligen vikten av källkritik.
I SVT:s senaste ”Opion..” 4/2 uppträdde en av åsiktskorridorens mest prominenta företrädare, Henrik Johansson ”Inte rasist men…” som gav oss en provkarta på de debattknep man kan ta till utan att anföra ett enda argument i sakfrågan (Ska M fälla regeringen?).
Motståndare var Anneli Sjöberg (C) som hade begått dödssynden att tala på ”Folkets Demonstration” 30/1. Uppenbarligen var hon litet trött på att kallas fascist, invandrarfientlig osv. så fort hon föreslog att man kanske skulle börja prata med de ca 20 % som sympatiserar med SD.
Johansson missförstod(?) naturligtvis direkt och gick till frontalangrepp direkt under devisen ”Guilt by association” (att AS samtalat med SD-are och annat slödder) och fortsatte så under hela debatten utan att för ett ögonblick beröra debattämnet.
Förmodligen lyckades han rekrytera fler SD-anhängare. Och bredda åsiktskorridoren