2183: Dramatiken kring konsthallen fortsätter

Konstvärldens intresse för att bevara Lunds Konsthall är både stort och intensivt. Det verkar som om det kan ha gett utdelning. I Sydnytt uttalar sig Joakim Friberg (S), ordförande i Lunds kultur- och fritidsnämnd:
”Jag tycker det är viktigt att påpeka att det här handlar absolut inte om en nedläggning under några omständigheter. Det har tolkats mycket som att vi vill lägga ner konsthallen, men konsthallen har en väldigt viktig plats i Lund”.

Man har också fått till stånd ett uttalande från internationellt välkända chefsröster.

Hela saken är en fråga om konstdebatt. Den som så önskar kan se en hel del av diskussionerna på FB-sidan. Åtskilliga debattörer ställer sig kritiska till Åsa Nackings smala linje, men menar ändå att konsthallen bör bevaras med den verksamhet man bedriver.

Ser man på argumentationen är det inte mycket man har att komma med när man skall försvara konsthallen som en publikt viktig institution. Carolina Söderholm skriver i Kristianstadsbladet: ”ger utrymme för konst som utmanar, väcker eftertanke och kritiskt förhåller sig till historien och nutidens angelägna frågor. Men de utvecklar även nya sätt att arbeta med förmedling och pedagogik. I ett samhälle präglat av ett explosivt växande bildflöde, ger de besökarna verktyg att närma sig och tolka vad de upplever och ser. Samtidigt fungerar de som nav, där det lokala och globala, det offentliga och privata, konstliv, föreningsliv, skola och forskning knyts samman.”

Så är det naturligtvis tänkt i den internationella samtidskonsten men som det alltid visar sig stannar alla dessa goda intentioner inom de egna leden. Dan Jönsson (DN) formulerar sig lite mera intrikat: ”Lunds konsthall har på senare år följt en linje som med fog kan kallas smal – envetet har man i utställning efter utställning borrat i frågor som rör modernitet, globalisering, kunskapsproduktion. Är det sådant som hör hemma på en konsthall i en universitetsstad? Jag tycker det. Men frågan tål förstås att ställas.” Uppställningen av argument är förstås försåtlig, han räknar upp saker som man knappast kan förneka vikten av – och att detta sker i en universitetsstad. Kan man annat än att bejaka detta?

Det enda raka argumentet som finns är nog att det helt och hållet rör sig om utrymme för internationell samtidskonst på högsta nivå. Den konsten är, som vi vet, den som gäller, och är det inte rimligt att den också har en plats i Lund. Inte minst för att den under lång tid har haft en sådan plats och att en nedläggning skulle få Lunds politiker att framstå som kulturfientliga i ett internationellt perspektiv. När det kortet ligger (tillsammans med en massa retorisk sörja) har man dessutom Konsten, något som alla med politiskt ansvar inte kan negligera.

En vacker maktdemonstration tycks kunna ge utdelning, något som vi kan applådera. De få möjligheter att följa samtidskonsten finns det all anledning att försvara.

Det här inlägget postades i debatt, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

10 svar på 2183: Dramatiken kring konsthallen fortsätter

  1. Krister skriver:

    Mera samtidspolitik än samtidskonst men ville ändå länka till en intressant artikel i GP av Lars Trädgårdh, som alltid är enkel och tydlig i sina analyser.

    http://www.gp.se/nyheter/ledare/gastkronikor/1.2914710-lars-tragardh-ett-val-mellan-tva-modeller-for-sverige

  2. CeDe skriver:

    De som lever 2050 – får väl se!
    Har du inget om närtid, Krister?

  3. Doktorn skriver:

    Trots att Lunds Konsthall
    ligger ligger mången lokal kulturvän när om hjärtat – är hela saken en bedrövligt ringa storm i dammen bakom fädernesgården – om man har skånska rötter i myllan.

    Di lärde i Lund rekommenderas införförskaffandet av C.G. Rakovskis ‘The Red Symphony’ för att vässa sin vittra analys av det samtida eländet. Lärda män framstår av någon orättfärdig anledning alltid i narrarnas roller när domens dag nalkas.

  4. minnesdagen skriver:

    Lars Trädgårdhs analys är bra men lite försiktig.
    “Låt oss också notera att de postnationella MR-entusiasterna också i viss mån är postdemokratiska.”

    MR-entusiasterna vill montera ned demokratin och ursäktar det med nåt dom kallar libertarianism. Libertarianismen innebär i praktiken att den sociala tryggheten monteras ned. Då tvingas folk söka sig till gruppgemenskaper, något som liknar ett maffia- och klansamhälle.

    Av den enkla anledningen är i princip alla libertarianer sådana som redan tillhör en gruppgemenskap, ofta en religiös, kulturell eller etnisk minoritet. Dom vill känna sig priviligierade och slippa vara solidariska med människor utanför den egna gruppen.

    Dom ser sin minoritetsgrupp som en elit, och anser att vanliga svennebanan är trash. Därför är dom, som Lars Trädgårdh skriver:
    “Likt miljökämpar uppfattar de sig själva som både bättre informerade och med högre moral. De besitter globala och postnationella perspektiv. Och allt oftare avfärdar de sina motståndare som populister – så brukar man säga när folket röstar fel.”

  5. db skriver:

    Men vänta nu. Hur långt är det Lund – Köpenhamn? Finns det relevanta konsthallar i Köpenhamn?

    Tror inte jag behöver säga mer.

  6. Cecilia skriver:

    Att Lund vill omvandla konsthallen till ett kulturhus, säger mer väl mer än tusen ord?
    Nuet rules… 😉
    db – du menar väl Greater Copenhagen?

  7. Cecilia skriver:

    Tur att man är medborgare i Ladonia.
    Finns ingen konsthall där; livet är enkelt.

  8. Krister skriver:

    He he Cecilia!
    Du är på geeeee!

  9. Cecilia skriver:

    Krister. Alltid!

  10. Cecilia skriver:

    Två diskussioner igår med nära och kära:
    1. Boende idag, som alla kan följa via Hemnet.
    Lönar det sig att renovera när man ska sälja? Nej säger mäklarna och Ja kom vi fram till. Förr ville man renovera och få det som själv ville ha det – numera vill alla ha ready-made.
    Det har gjort att allt ser rätt lika ut, de individuella såväl ljuvligheterna som hemskheterna är borta. Ingen vill riskera att få mindre betalt, så man håller sig till nuets modeinrikting för inredning. Avskalat, mest svartvit och en liten dekorfärgklick här och där. Konceptboeende? 😉
    2. Konsthallen – utställningarna är i princip svartvita, det efterlystes lite färg ibland … Och det pratades också om Konsthallen under tidigare chefer.
    Resonemangen mig att fundera. Lunds konsthall har fyra utställningar om året, har jag läst. Kanske man kan utöka det till åtta, och tillfredsställa flera böjelser?
    Vill påpeka att det är tänkt som ett stöd för Konsthallen/Nacking. Den som tror att det är tvärtom, får läsa flera gånger…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.