2177: Kulturpolitiska storchefer

Idag framträdde Modernas chef Daniel Birnbaum och meddelade att han tackade nej till att ta emot RH-teckningen. Var det ett riktigt beslut? Det var det nog med tanke på den roll som MM och museichefen numera har. Moderna är ett museum som följer de kulturpolitiska linjerna och som med sakkunskap garanterar kvalitet. I den kulturpolitiska portföljen ingår att museet bör undvika kontroversiella inslag som kan verka kränkande för de grupper som anses behöva särskilt skydd. Om Birnbaum hade tackat ja, skall man ha klart för sig att det inte hade betytt att RH-teckningens upphängning. Den hade förpassats till lagerlokalernas djupaste skikt. Detta hade ändå inte hjälpt. Man hade fått räkna med att det hade kommit protester i stil med ”Moderna Museet hyllar rasismen” och förmodligen hade ett antal personer deklarerat att de aldrig mer skulle sätta sin fot i museet. Dessutom finns det en bokstavlig sprängkraft. Man kan ju inte helt utesluta att någon hugad terrorist skulle visa intresse för saken. Personalen skulle kunna sig oroad.

Birnbaum svamlar om att bilden finns digitalt tillgänglig och därför inte behöver vårdas av hans museum. Man kan undra om Birnbaum förordar att museet egentligen inte behöver några originalverk när det finns bra bilder. Nils Forsberg har redan uppmärksammat detta egendomliga resonemang (Expressen).

Pudelns kärna berörs försiktigt: ”Vilks är i många avseenden en förbryllande gestalt vars motiv förblir dunkla, och hans sätt att tala om sitt konstprojekt, som numera innehåller mördade personer, kan vara stötande.” Jag skulle gärna vilja veta på vilket sätt jag har talat som kan verka stötande. Om det nu inte är så att Birnbaum åsyftar den generella kränkthetskulturen (som Oisin Cantwell skriver om i Aftonbladet). Synålssyndromet.

Birnbaum talar vackert om konstverket som skapas av betraktarna och ej kan kontrolleras av konstnären. Men han avslutar ändå med att injicera det kulturpolitiskt lämpliga ”främlingsfientliga sammanhang”. Och att mena, trots allt, att jag på något sätt borde ha ingripit för att försöka styra verket i ”rätt riktning”:

”Det avgörande är inte nödvändigtvis vad konstnären haft för avsikt. Vad en bild betyder är inte något som konstnären har kontroll över. Det gäller också Vilks bilder, som uppenbarligen redan har en funktion i främlingsfientliga sammanhang, helt oavsett vad konstnären avsåg. Möjligtvis hade han kunnat motverka detta, om det hade varit viktigare för honom.”

Snäll konst som inte kan missförstås är förstås vad som kulturpolitiskt kan rekommenderas. Kulturinstitutionerna följer här samma linje. Idag alltså Moderna, igår var det Kulturhuset. Karin Olsson (Expressen) undrar t ex varför man behandlar Makode Linde så styvmoderligt. Förklaringen är enkel. Tidigare var det självklart att konsten ifrågasatte maktens bekväma konventioner. Nu har konstvärlden själv hamnat i dessa korridorer och kan indignerat avvisa alla uppstickare. För övrigt är de inte många eftersom det blir en besvärlig resa genom marginalerna. Men, trots allt, dessa små konflikter får åtskilliga av konstvärldens agenter att ta till sina brösttoner. Skall något intressant sägas får det inte följas av en hurrande konstvärld.

RH-teckningens kvalitet påstås ständigt vara undermålig. Birnbaum försöker sig indirekt på en definition av konstverkskvalitet: ”Att en teckning som ingår i ett sådant konstverk inte uppvisar något imponerande hantverk eller någon estetisk finess är utan betydelse, för det handlar inte längre om originalets aura eller magi.” Hur gör man en sådan bedömning?. Se t ex på Eve Erikssons hundteckning som ingår i Malmö Museums samlingar.

03Eve+Eriksson+4(2)

Det här inlägget postades i debatt, om utställningar m m, Projekt. Bokmärk permalänken.

64 svar på 2177: Kulturpolitiska storchefer

  1. CeDe skriver:

    Att klappa en skällande hund är ju bara att belöna beteendet.

  2. 1+1=2 skriver:

    mohammad

    Varför det?

    Båda är totalitära ideologier.

  3. 1+1=2 skriver:

    Måste jag verkligen påminna om den muslimska SS Handschar-divisionen igen, mohammad?

  4. 1+1=2 skriver:

    Hur förändra läget? Finns viljan skall det nog gå att ordna.

    Hör av mig vid sidan om.

  5. Pöbeln skriver:

    1+1=2
    Men, är Islam en ideologi? Är Kristendom också en ideologi?

  6. CeDe skriver:

    Mina bästa vänner vid torget i kommunen där jag bor är rumänska tiggare, man och hustru. Maken heter Nicolai och sitter utanför apoteket. Jag kallar honom St Nicolai, och hans hustru Maria sitter utanför Coop.
    Jag pratar ofta med dem då jag talar italienska och rumänska är ganska likt. Idag stod Maria upp, hon är ganska kort men hon gav mig en stor kram och ett stort leende. Jag blev rörd och tänkte: vad är egentligen problemet?

  7. minnesdagen skriver:

    Lars Vilks,
    ”Det handlar om kontext. Bengtssons bravader ligger ett gott stycke bak i tiden och är sedan länge konsthistoriskt vedertaget.”

    – Kontexten har förändrats. Tintin i Kongo och Pippi Långstrump har numera censurerats. Det en gång historiskt vedertagna är inte längre acceptabelt. Om rondellhunden ritats på 1960-talet hade någon brytt sig ?

  8. Lars Vilks skriver:

    Tidens förändringar handlar främst om utsatta gruppers reaktioner eller tänkbara reaktioner. Bengtssons hakkors som är medvetet använda som ironiska tillägg klarar sig bättre. Tintin och Pippi Långstrump – i de fallen var de ”rasistiska” inslagen inte gjorde med distans.

  9. minnesdagen skriver:

    Visst kan Bengtssons hakkors ses som ironi. Jag är kanske för ung för att känna till Dick Bengtsson, men jag förstår ju av kontexten, i det här fallet att dom hänger på väggen i Moderna museet, att det inte handlar om någon pro-nazism.

    Men om någon hade klistrat upp kopior på Bengtssons hakkors-målningar, på elskåp på stan, eller varför inte i någon invandrartät förort. Hade de då fortfarande setts som ironi ?

  10. Lars Vilks skriver:

    Utanför konstvärldens regim kan vad som helst inträffa. Det behöver inte vara ett missförstånd i det exemplet som du nämner. Det skulle kunna vara en nazigrupp som gav bilderna en helt annan mening. Men jag tror dock att man hade valt något ur deras synpunkt bättre. Du minns kanske Jonathan Meese, mycket känd konstnär, som gjorde Hitlerhälsning i en intervju och hamnade i domstol. Han friades eftersom rätten accepterade att hälsningen var en del av hans verk (han gör sådana performance).
    För övrigt Dick Bengtsson, Hitler och drömköket: http://sis.modernamuseet.se/view/objects/asitem/artist$004070/18/primaryMaker-asc;jsessionid=6B832B46948A0F3C036EC48AD5C9D800?t:state:flow=6b439c8e-5d1f-47d4-819c-40679948259a

  11. Per skriver:

    Pöbeln
    Islam är en samhällspolitisk ideologi med imperialistiska ambitioner, för hela jorden. Uttrycker hur samhället ska organiseras, struktureras, o hur dess invånare ska bete sig ända ned på mikronivå. Modellen är fortfarande från tidig medeltid. Ungefär så har jag fattat det o då utan att vara expert på denna antimodernistiska reaktionära politiska ideologi.

  12. minnesdagen skriver:

    En annan Dick Bengtsson:

    http://www.boktipset.se/blogg/mats-blogg_39/2010/10/22/dick-bengtsson/

    Om man kan stå och titta på den på Göteborgs konstmuseum, varför skulle rondellhunden vara värre ?

  13. mohammad skriver:

    Minnesdagen

    Vad är då likheterna och skillnaderna för att överhuvud göra jämförelsen meningsfull?

    ”Du tycks fixerad vid hur det borde vara medan jag beskriver hur det faktiskt ligger till.”

    Räcker inte denna Vilks pragmatism som det uppenbara svaret på din fråga?

    Leave the Man in Peace…

  14. minnesdagen skriver:

    mohammad,
    Det är Daniel Birnbaum, (inte Lars Vilks), som jag kritiserar.

    Om man vill visa provocerande konst på ett museum, bör det vara olika verk som provocerar åt olika håll, tycker jag, annars blir det ett politiskt ställningstagande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.