2134: Ändamålet helgar

I sin bok Kontemporalism skriver Dan Karlholm bland mycket annat om Hans Belting och kretsen på ZKM i Karlsruhe. Belting har gjort sig på 1980-talet känd som förkunnare av konsthistoriens slut och han menar att konst i modern mening uppstod under den tidiga renässansen. Det senare påståendet har väl idag blivit inaktuellt (han missade nog med 400 år), det förra ligger i linje med hans nuvarande ambitioner. Jag har inte tagit ZKM och Beltings idéer på fullt allvar men man kanske borde göra det.

Belting är en anhängare av samtidskonsten som han menar är global på ett alldeles särskilt sätt. När han tar sats i detta väldiga perspektiv blir han global in extremis. Enligt honom finns det konstvärldar över hela världen och det är något annat än det västerländska konstbegreppet och dess konstvärld som skall ha spelat ut sin roll. ”Konst” ersätter han med ”kultur” och det blir då inga svårigheter för honom att finna konstvärldar överallt. Dessa verksamheter av vitt skilda slag har inget annat gemensamt än att de är (trots allt) ”konstvärldar”. Och vi kan då inte göra annat än, befriade från den västerländska hegemonin, att omfamna den samtida globalkonsten. Antagligen finns det fler spekulanter på sådana utspel gjorda i all välmening för att sprida konstens välsignelse till alla folk samtidigt som konstvärlden en gång för alla upplöses och decentraliseras. Ett av problemen med denna svepande teoribildning är att den utgår från ”konst”, något som sedan flyttas över till att bli kulturproduktion samtidigt som begreppet förlorar sin mening.

Jag får om detta utropa: Bevare oss från den globalistiska konstens raseri.

Medan vi efter förmåga värjer oss mot dessa inflationsförsök får vi luta oss mot vad den kontemporära konsten kan bjuda på. Moskvabiennalen, den sjätte i ordningen, har öppnat och stänger dessutom i morgon, alltså en kort biennal. Icke desto mindre fick den bli fyndig för att kompensera en kraftig budget krympning. Istället för dyra konstverksproduktioner och transporter valde man att sikta på temat “How to Gather? Acting in a Center in a City in the Heart of the Island of Eurasia.” Så fick man en tämligen stillsam politisk biennal om hur konstnärer kan komma samman.

Så kan det gå. Men det finns annat att se fram emot. Nästa år är det återigen dags för Manifestas tvååriga återkomst. Den här gången är Zürich värdstad och för första gången har man en konstnär som curator, Christian Jankowski (112). Hans idé är ett relationellt projekt. De inbjudna konstnärerna skall ta kontakt med någon yrkeskategori och inleda ett samarbete innan Manifesta öppnar. På så sätt (förutom att man får en alltid välkommen ”cross-over”) förankrar man utställningen i staden. Dessutom lovar han en pool med bar där man skall kunna reflektera över vad man nu önskar reflektera över. Man skall också kunna se bilder från dem i staden arbetande konstnärerna.

Kanske inte alltför omstörtande nyheter. Den lättare konstgenren bjuder på lite mer: Nyhetsuppläsaren Shepard Smith på Fox News råkade påstå att Leonardo DiCaprio har målat Mona Lisa. Det kanske ändå inte är helt fel. Mona Lisa är en sen skapelse som på allvar tog sin början i det tidiga 1900-talet med en stöld. Sedan har det blivit mer och mer Mona Lisa. Målningen i sig är en ruin och kan inte restaureras men det spelar mindre roll. Otaliga är de som bidragit till skapelsen, inte ens Bob Dylan eller Elton John har kunnat motstå att lämna sina bidrag.

Nå, nyhetsuppläsare Smith presterade också ett politiskt uttalande utifrån påvens pågående kampanj. Ty identitetspolitiken skapar konflikter. Påvens hållning har kommit nära vänstern och den alliansen blir dubbelt ansträngd: De som menar att påven skall hålla sig på avstånd från vänstern och förstås det faktum att vänstersidan får en distingerad allierad som inte utan vidare är önskvärd. Å andra sidan tycks tiden vara jesuitisk: Ändamålet helgar medlen.

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, konstteori, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

110 svar på 2134: Ändamålet helgar

  1. 1+1=2 skriver:

    Djupt tack för den referensen – den är en guldgruva.

    En referens given av Hitchens själv som jag förstått annorlunda än Hitchens är referensen till att bombningen av Dresden rättfärdigades med motivering “[to] impress Stalin”.

    Den menar jag att Hitchens har missuppfattat på följande vis: med “impress on Stalin/The Soviet Union” är avsikten inte – såsom Hitchens säger – att “sätta ett leende på Stalins läppar”, men att demonstrera en militär kapacitet.

    Städer hade tidigare inte blivit förstörda i sådan omfattning på så kort tid.

    De allierade (och särskilt Churchill) var djupt oroade över vad Sovjetunionen skulle kunna komma att ta sig till i Europa.

    Dresden var därför en varning snarare än en flirt; så har jag läst tidigare analyser på ämnet.

  2. 1+1=2 skriver:

    Förlåt: minuten som leder upp till 45:06 och runt denna.

  3. minnesdagen skriver:

    Adam,
    Det du kallar utrotningen i östEuropa var i verkligheten något helt annat än du skriver ovan, de värsta övergreppen begicks efter fredsslutet.

    Christopher Hitchens var marxist och neo-con.
    Jag har hittat följande utdrag från hans bok Hitch-22:

    And thus to my final and melancholy point: a great number of Stalin’s enforcers and henchmen in Eastern Europe were Jews. And not just a great number, but a great proportion. The proportion was especially high in the secret police and “security” departments, where no doubt revenge played its part, as did the ideological attachment to Communism that was so strong among internationally minded Jews at that period: Jews like David Szmulevski [author of Resistance in the Auschwitz-Birkenau Camp]. There were reasonably strong indigenous Communist forces in Czechoslovakia and East Germany, but in Hungary and Poland the Communists were a small minority and knew it, were dependent on the Red Army and aware of the fact, and were disproportionately Jewish and widely detested for that reason. Many of the penal labor camps constructed by the Nazis were later used as holding pens for German deportees by the Communists, and some of those who ran these grim places were Jewish. (“Thinking Thrice About the Jewish Question…,” pg. 372–3)

  4. 1+1=2 skriver:

    Dresden verkar därmed uppfylla samma kriterier som Hiroshima: oförstörd.

    Dresden låg ju i den delen av Tyskland man visste att Sovjet var på väg in i och som skulle komma att ligga inom Sovjetisk kontroll.

  5. Krister skriver:

    Cool video Sessan!

    Och gott att se dig här igen 🙂

  6. Adam skriver:

    Många intressanta inlägg. Och, som sagt, mitt framförande av Hitchens åsikt syftade inte till att säga – lyssna på mig, jag har rätt. Ist ville jag få bloggens skribenter uppmärksammade på Hitchens teoretiska åsikt.

    Återkommer!

  7. 1+1=2 skriver:

    Adam

    Så uppfattade jag heller inte ditt framförande.

    Jag har börjat läsa dina inlägg med stort intresse. Ser fram emot fler.

  8. CeDe skriver:

    Den lille prinsen är ledsen över ofriheten att behöva utstå en långdragen dopceremoni. Han kan ändå glädja sig åt att som barn slippa genomlida en omskärelse.
    Förvånansvärt i sammanhanget att trots Löfvens iver att påpeka vårt lands mångkultur inte kunna notera en enda muslimsk slöja bland gästerna till kungahuset.

  9. Cecilia skriver:

    Adam – Hitchens är en pärla.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.