Den stora kampanjen är i gång med förhoppningar om att läget har kommit till ”en vändpunkt”. Kampanjer betyder alltid att affekterna skall styra och att den uppkomna stämningen skall bli tillräckligt medryckande. Bortom vett och sans, inga invändningar, Kraft durch Freude. Vi kan räkna med att näthatet kommer att maximera men strängt taget är detta ingenting att klaga på. Den debattör som inte har drabbats av en hagelskur av dödshot och tillmälen har inte sagt något väsentligt. Alltså en positiv betygsmaskin.
Även konsten får en plats i denna ruljans. Karin Olsson (Expressen) häftar sig vid den samlande bilden (nästan i sista minuten för den är redan förfärligt sliten och behäftad med kontextproblem). Hon skriver: ”Nyhetsbilden på den drunknade Alan, tre år, kan ses som ett fotokonstverk över vår tids europeiska tragedi. Och den gör det som stor konst gör, den får oss att känna empati.”
Tillägget om ”stor konst” är naturligtvis intressant för en konstteoretiker. Men det där med empati kom nog för snabbt. Mina läsare vet ju redan att 1900-talets främsta verk är Duchamps Fountain. Får denna oss att känna empati? Eller Manets Frukost i det gröna? Man kan försöka med Picassos Flickorna i Avignon (titeln är tillagd senare, Picasso själv kallade målningen ”Min bordell”) eller Malevitj svarta kvadrat men jag kan inte se att man får fram något om vad som nu skulle vara Olssons ”stor konst”. Rycker framåt i tiden kan man pröva med Jackson Pollock ”dripmålningar”. Och knappast får Olssons teori någon draghjälp av Agnes Martin:
Nå, Olsson går vidare i sitt trubbiga resonemang:
”Till kritikerna som tycker att bilden är för brutal för att publiceras för en masspublik skulle jag vilja påminna om legenden om vad Picasso hävdas ha sagt till den nazistiska säkerhetspolisen som undrade om det var han som hade gjort målningen ’Guernica’, skildringen av döden i spåren av de tyska bombningarna av den basiska staden. ’Nej, det är ni som skapat den’, sägs det att Picasso svarade. Situationerna går förstå inte att jämföra, de är väsensskilda. Men anekdoten påminner om att européer har ett ansvar för det elände som pågår. Bilden på Alan, är också bilden av vårt misslyckande.”
Ja, den anekdoten kan man alltid dra, men frågan om Guernica väcker empati får nog besvaras med ett nej. Den har fått ett symbolvärde som inte framgår av bilden. Hade titeln varit ”Tjuren är lös” hade man hamnat i lite andra spår.
Empati är något som man bör undvika i konsten om man inte vill hamna i en enspårig tolkning, enkel propaganda eller hjärtknipande sentimentalitet (det gråtande barnet). Vanligtvis är konsten i sig ett skydd mot detta eftersom varje konstverk bär på undertexten: ”Detta är konstnärens skapelse”.
Ett och annat undantag finns dock. Hade Olsson inte varit så upphetsad kunde hon ha gjort det strategiska valet Käthe Kollwitz istället för Picasso. Den passar in i kampanjen som hand i handske. Kollwitz verk är onekligen stor konst. Hon lyckas balansera innehållet med sin aggressiva expressionism (på den tiden nyskapande), Kollwitz varumärke.
Tja Bruno Amadios gråtande barn är är väl stor konst och i fas med Karin Olssons analysförmåga.
Överallt talas och skrivs det om att nu vänder det.
Kan någon tala om för mig vad det är som vänder.
Är det de asylsökande muslimerna i Perughia i Italien som stjälpte och pissade på en Madonnastaty som omvänds eller fattigpensionärerna i Sverige som omvänds och är tacksamma för det lilla.
Vad menas?????????
Vilks trillar dit och argumenterar bilden som ett fotokonstverk.
Och att empatin saknas är väl ingen större överraskning.
Barnlös som han är, eller…?
Där gick du väl ändå över en gräns, mohammad. Men det är nog inte första gången.
Baudelaires tveksamma uttalande: ”Berusa dig…berusa dig med vad som helst.” Sedan kunde man avhålla en nationell tävling om vem som kan uppbringa den mest känslostormande empatin.
Ropen skalla – islam åt alla!
De bakomliggande krafterna är immuna mot varje försök till analys.
As William Blake rightly said: ‘He who would do good to another must do it in minute particulars. General good is the plea of the scoundrel, hypocrite and flatterer.’
Hittade jag idag i en mycket läsvärd krönika av Peter Hitchens i Daily Mail. I den vänder han sig mot alla de mästrande och missionerande godhetsprofeterna. Karin Olsson ligger snart steget före Linderborg och Chukri. Vem av dem som går segrande ur loppet får vi aldrig uppleva, eftersom vi är för gamla. Men själva tävlingen de deltar i är nog så intressant. Att hon faller i farstun säger mer om henne själv än om bildkonstnärer (eller fotografer).
Blake-citatet är inte dumt. Själv fann jag några viktiga rader hos Alexis de Tocqueville: http://nydahlsoccident.blogspot.se/2015/09/yttrandefriheten-och-missbruken.html
Mohammad: Vad är det för jävla fult inlägg du skriver? Det är inget annat än elakt. Hur kontroversiellt ämnet än är har Vilks skrivit sakligt om bilden och satt in den i ett sammanhang av andra liknade bilder.
Ditt påhopp bottnar i ruttna värderingar kring hur man tilltalar andra människor.
Håller med Adam och CeDe, det var riktigt bedrövligt mohammad,
Karin Olsson uppskattar den arrangerade bilden av en drunknad 3-åring som ett stort fotokonstverk.
Detta att manipulera andra, genom att utnyttja deras empati, för att få sin egen vilja fram, är kanske listigt men väldigt osmakligt.
Empatikonst.
Baudelaire var sällan tveksam: Vem som helst har rätt att tala om sig själv, bara han är underhållande.
Detta torde kunna gå som en loop, en påminnelse, mot demens. Gällande främst, bloggens populas.
Men hur gick det?: https://www.youtube.com/watch?v=6VCHrNg51nA
http://www.dn.se/ledare/signerat/amanda-bjorkman-det-ar-visst-akessons-ansvar/
Åkessons förslag till invandringspolitik har länge helt förkastats av övriga riksdagspartier.
När nu den förda politiken visar sig skapa kaos är det ganska förmätet av en av dess representanter att kräva Åkesson på en lösning.
Att Pöbeln lägger ut just denna Amanda Björkmans text bekräftar än en gång hans egen klena förmåga till logiskt tänkande.
En mera sansad och realistisk skrivelse:
http://www.avpixlat.info/2015/09/07/dessa-standiga-snyftreportage-pa-svt/#more-154237
CeDe
Först klagar du på att mohammad chikanerar LV, men sen kan du inte hålla dig ifrån att göra likadant mot mig.
Men…
Varför länkar du till en så dålig och hemmasnickrad artikel? Inget stämmer. Du har helt klart flyttat till uppochner vända världen, helt grötig av all propaganda du super in!
FAKTA
Stora insatser finns idag i närområdet till syrien. Men en liten liten del av de som flyr kommer till europa. Det är den frågan annie ställer till jimmie, vad ska han göra med dem? Och det är där jimmie drar en påse över huvudet. Gonatt.
Broder Mohammad uttrycker sig plumpt, men kärnan i hans kommentar kommer man inte undan. Ska vi hjälpa eller inte? Det är en humanitär katastrof.
Kärnan på problemet är hur hjälper man bäst? Och vilka behöver det mest? Och samtidigt minimera risken för att man skapar nya katastrofer i sin hjälpiver
Jag tror inte det finns ETT sätt som är bäst. Men ett tips är att följa både hjärta och hjärna. De som har kommit hit MÅSTE i första hand ses som en resurs, något som berikar vår kultur och förståelse av världen, samtidigt som det handlar om nödställda. De som har föräldrar kan ju fråga om hur det var på 2:a världskriget. Vissa ville ju då göra gällande att judar var smutsiga och tjuvaktiga, det visade sig ju vara myter och lögner. Samma gäller nu.
Jo, förstår ni (som inte förstår). I Kongo har de senaste decenniernas kaoset inneburit 4-5 miljoner döda. Inget stop på eländet syns ännu. Alltså sju resor värre än musselmanernas raseri i Mellanöstern.
Varför denna selektion när det gäller empati? Lätt som en plätt att flyga hit ett par hundra tusen barn om året från Kongo. Mängdrabatt garanterat hos Ryan Air. Finns ytterligare eländes elände att finna runt Tellus. Mer billiga flygtransporter, kommer inte att tära på biståndsbudgeten ( men väl alla andra budgetar).
Sensmoral: Verkligheten är inte liktydig med den mediala verkligheten.
Kommer nog att fixa sig ändå då, våran goda överhet kommer att fixa nygamla jobb som ger sysselsättning. Exempelvis flasktorkare.
Häpp!
Min kommentar tycks uppröra somliga mer än bilden, empatin med Vilks synes av någon anledning större än den med Alan.
Men…på vad sätt var frågan för svår?
”Nyhetsbilden på den drunknade Alan” skriver Karin Olsson.
Bilden är således dokumentär.
Det framgår också att Olssons anekdot om Picasso avser påminna ”om att européer har ett ansvar för det elände som pågår” och har inget med empati att göra.
”Empati är något som man bör undvika i konsten om man inte vill hamna i en enspårig tolkning, enkel propaganda eller hjärtknipande sentimentalitet” skriver Vilks.
Varför är det ingen som noterar denna empatilöshet…?
Jo, man ser i dina kommentarer ganska tydligt konturerna av ditt inre känsloliv, BGV, du måste haft det svårt.
Ja, att försöka få fram en sann bild av verkligheten är helt omöjlig oavsett hur stor hjärna och hjärta man har när propagandamedierna från alla håll är helt motstridiga.
Men jag är övertygad om att den senaste så omfattande och välkoordinerade hjälpkampanj har mycket med SD’s opinionssiffror att göra. Det är det man vill vända.
Pöbeln, snälla. Denna blogg är ju skapligt fri från de som är fågna i de känslomässiga konnotationernas träsk. Lyd på Lenins råd så kommer du att må så bra så bra.
Alltså:
”Studera kämpa lär”, typ.
Vi kan bare gi av vårt overskudd, ellers blir det som å spise av såkornet. Det tjener ingen.
Noen, også kristne, argumenterer på en måte som viser at de syns det er en synd at nordmenn, svensker og andre har klart å skape samfunn med overskudd. Vi bør føle skyld for at vi nyter resultatet av tidligere generasjoners harde arbeid. De argumenterer som om det er noe saliggjørende i å gi vekk alt vi eier. Men hvis vi gir vekk alt, hvem skal da hjelpe de trengende?
Og takk til Beppe Grillos Vänner for å nevne Kongo.
Tog en vända på sta´n i dag. Och på alla löpsedlar kan man läsa unisont: nu har flyktingarna nått Danmark och flera är nu äntligen framme i Sverige. Denna självklarhet att nästan alla vill till Sverige och att svenskar ser det som en självklarhet att de kommer hit. Ingen funderar på varför utan det verkar närmast vara en naturlag.
Magneten Sverige betalar villigt trots tomma lador.
Hokus-pokus!
Mohammad, ”Bilden är således dokumentär.”
– Nej, bilden är arrangerad. Det är hursomhelst klart och tydligt att dom väntade med att plocka upp pojken tills en fotograf hade kommit och tagit bilder från olika håll och vinklar. Mycket bisarrt, jag undrar vem fotografen är. Det normala, om man ser någon ligga på en strand med ansiktet nedåt, är att man springer fram och lyfter på huvudet, för att se om det finns några livstecken.
Pöbeln, ”smutsiga och tjuvaktiga”
– Det där kanske dina släktingar tyckte, men jag har aldrig hört talas om något sådant. Det är en grov förvridning.
http://www.svd.se/sifo-alan-kurdi-gjorde-svenskarna-positivare-till-flyktingar/i/senaste
Krister:Resultaten av Sifos telefonintervjuer kan ju aldrig ifrågasättas, i alla fall inte i gammelmedia.
Nästa gång dom ringer så lyder kanske frågan som följer.
-Tycker du att en arrangerad bild av ett barnlik inte är motbjudande om vitsen är att smutskasta SD, göra gammelmedianer till hjältar och fördunkla verkligheten?
JA
NEJ
VET EJ
VARKEN OCKSÅ
Vid olämpligt svar förbehåller vi oss rätten att tolka det till lämpligt svar.
Jeg har lyst til å skrive dette, selv om jeg vet at Lars Vilks er rasende uenig.
Hvis Gud ikke eksisterer er alle våre tanker om hva som er rett og galt tilfeldig. Noen gudsfornektere velger å fremheve empati, og bygger sin virkelighetsforståelse på akkurat denne følelsen. Men empati er bare en følelse blant mange. Hat er en annen følelse. Jeg har til gode å se noen gi gode argumenter for hvorfor vi skal velge følelsen empati foran følelsen hat i vår samhandling med andre.
Jeg har lyst til å skrive dette, selv om jeg vet at Lars Vilks er rasende uenig med meg.
Hvis Gud ikke eksisterer er alle våre tanker om hva som er rett og galt subjektive. Noen gudsfornektere velger å fremheve empati, og bygger sin virkelighetsforståelse på akkurat denne følelsen. Men empati er bare en følelse blant mange. Hat er en annen følelse. Jeg har til gode å se noen gi gode argumenter for hvorfor vi skal velge følelsen empati foran følelsen hat i vår samhandling med andre dersom Gud ikke eksisterer og følgelig at alt er subjektivt.
Det finns studier och teorier som hävdar att människan har utvecklat känslor och förmågor som empati, samarbete, solidaritet etc. för att det har gynnat oss som art i evolutionen – ”den osjälviska genen”.
En Gud är inte nödvändig som förklaring för varför empati finns som ”inter”subjektiv känsla.
Men empati är inte alltid enbart en positiv egenskap. Kirurger till exempel har lägre empati an genomsnittet för det är en fördel i utövandet av deras yrke.
Vilken kombination av mänskliga egenskaper som är mest lämpade för att lösa det vi står inför återstår att se men ibland är ”the road to hell paved with good intentions”
En gång i tiden lämnade en miljon svenskar Sverige. Får man tro merparten av detta forums skribenter, hade de kunnat välja att stanna i Sverige och borde ha portats från att ta sig in i Staterna. Men de fick en chans, byggde upp sina liv och bidrog sedan till att stärka både sitt nya och sitt gamla hemland.
Men för all del, de hade ju kunnat välja att skita i det och bita ihop. Och det fanns säkert någon ryss långt borta som hade det sju resor värre som man borde ha upplåtit sin plats i det förlovade landet åt.
People make the world go ’round. Hade Från Graven bott i Syrien tror jag inte han hade suttit kvar och väntat på bomber utan snabbt som ögat sett sig om efter bättre marker där han i lugn och ro kan sitta och fäktas med andra troll över nätet.
Krister,
Empati i evolusjonær forstand er bare et middel til overlevelse. Men hvem har sagt at overlevelse er ”godt”, som noe objektivt? Alle som har prøvd å hente moral fra evolusjonen har feilet. Man kan ikke hente ”bør” fra ”er”.