2104: Lite konstteori

”Doktorn” har skrivit några kommentarer om konstteori. Onekligen kan det tyckas som om konstteori är något paradoxalt men det är faktiskt lätt att förklara:

”Att det inte finns någon konst – men att den ändå skulle vara beroende av konstteori – låter som en koan läst baklänges. ”

Inte märkvärdigare än t ex fotboll. Fotboll finns inte i sig. Det skulle vara meningslöst att sända ut expeditioner till olika delar av världen för att söka efter ”naturligt förekommande fotboll” (alltså fotboll i modern mening). Fotboll är helt och hållet teoriberoende, allt enligt FIFA:s regler. Skillnaden gentemot konsten är att denna inte har något formellt regelverk, men synnerligen ett informellt. Detta leder oss vidare till Doktorns andra kommentar:

”Hur kan konstnären någonsin vara säker på att han skapar konst? Allting kunde vara konst och all vägledning är borttagen – endast samfundets oberäkneliga dom tillhandahålles efteråt.”

I princip är det så att konstnären inte kan vara säker på att det denne skapar är konst. En konstnär som t ex utför en målning, borde egentligen utnämna den till konst: Detta är inte en målning utan ett konstverk. Men så går det inte till, det är alltför välkänt hur man åstadkommer en konstmålning. Det krävs inte mycket för att förstå hur något skall placeras i en konstkontext. Någon bekräftelse från konstvärlden är inte nödvändig, det är ytterst sällan det blir problem med att klassificera något som konst. Dessa sällsynta fall kan handla om något som normalt inte betraktas som konst (en gång i tiden Duchamps readymades) eller om rena missuppfattningar (en relativt vanlig missuppfattning är att förväxla estetiska objekt med konstobjekt).

Det här inlägget postades i konstteori. Bokmärk permalänken.

21 svar på 2104: Lite konstteori

  1. Pöbeln skriver:

    Men det måste väl ändå finnas ett stort antal olika “konstvärldar” som fungerar oberoende av varandra, i olika skalor, med olika agendor. Från separatistiska strukturer, till hemliga sällskap, och aktivistgrupper. Alla med förmågan till att utropa något till konst.

    Jag får känslan av att Lars vill få “konstvärlden” till att vara hegemonisk, singulär i stället för multitud…

  2. Lars Vilks skriver:

    Det finns ett antal konstvärldar men de fungerar inte oberoende av varandra. Tolkningsföreträdet är alltid givet åt elitstyrkorna som bärs upp av de stora internationella utställningar, av ledande kritiker och medier etc. Om man ser på några av de andra konstvärldarna kan främst nämnas modernisterna. Tillhör man detta läger kan man antingen acceptera den underordnade rollen, förhålla sig kritiskt eller försöka anpassa sig till vad som gäller i eliten. Nyakademismen är annan sådan värld. Ta t ex deras organisation Art Renewal Center som agerar för klassiskt figurativ konst. Där anser man att Picasso har gått för långt. Man är naturligtvis medveten om vad som gäller och även om man har många anhängare är det ingen avskild konstvärld. Hela verksamheten bygger på att, tämligen hopplöst, agera för ett traditionellt konstbegrepp. Man delar t ex större delen av konsthistorien med de andra konstvärldarna. Jag vet inte vad du avser med separatistiska strukturer, hemliga sällskap och aktivistgrupper. Vore bra om du kunde nämna några exempel. Aktivistgrupper förekommer men då som en del av elittrupperna som gillar aktivism.

  3. Pöbeln skriver:

    Jag vet tex att det finns spritt över världen, nätverk av separatistiska lesbiska grupper, som otvetydigt har många deltagare som gått eller går på kosthögskolor, samt ägnar sig åt performance och måleri. Uttalat ointresserade av bekräftelse från “manliga” konststrukturer. De har egen teoribildning, om än reaktionär. Men visst är det konst de gör, med uttalat syfte att skapa parallella diskurser, mikrohistorier.

    Samma tendens kan man se i “diktatur konst”. I chile liksom i östeuropa. Konst som av nödvändighet måste hållas osynlig från institutionerna, men likväl lika mycket konst för det. Man hade ingen aning om att kanon sedermera skulle plocka upp dem.

    I olika utopier, tex Auroville eller Dahmanhurst skapar man också vad man kallar konst, långt ifrån mainstream, men den egna institutionen bejakar den som konst.

    Listan kan såklart göras lång. Ända in i Doktorns subjekt.

    Jag tror lars är lite för besatt av det an kallar Elit. Elit är bara elit inom sin egen sfär, någon annan stans råder en annan elit.

  4. Lars Vilks skriver:

    Tack för det inlägget Pöbeln. En intressant diskussion. Jag återkommer i morgon i detta ärende.

  5. Inge skriver:

    Jeg ser fram til ditt svar til Pöbeln.

    Hvis du eller noen andre føler dere kallet, ville jeg gjerne sett beskrevet begrunnelsen for en kunstteori som utelukker Gud i utgangspunktet. En slik kunstteori vil uansett være tilfeldig, siden den ikke har noen objektiv årsak. Det komplekse og ubegripelige kan være tidsbestemt i et naturalistisk univers.

  6. Från Graven skriver:

    Har också följt diskussionen.

    Mycket intressant.

  7. minnesdagen skriver:

    Som ett litet tillägg till diskussionen, så finns det anti-konst, (samt uppenbarligen även ant-anti-konst),

    https://en.wikipedia.org/wiki/Anti-art

    Väljer man samma sida fast på ryska språket, finns det en bild på en svart tavla lik den jag sett inbäddad i en Vilks-målning (Bilden kan inte visas).

    https://thub.wordpress.com/2014/11/29/efter-vermeer/

  8. Doktorn skriver:

    Bene Lars! (sagt till åminnelse av en gammal mentor) och grattis på namnsdagen!
    Fotboll finns alltså inte heller, men innan fotboll fanns gladiatorspel och dessa var på liv och död. De burgna i Rom fascinerades uppenbarligen av döden på detta sätt. Michail Kazinik säger att musik är på liv och död. Stor konst når hinsides. Det yppersta offret är att giva sitt liv för något. Denna beredskap inför något djupt älskat torde finnas hos de flesta av oss. Hursomhelst hamnar ‘värden’ i fokus. Vi kan vilja och vi kan tänka. Låt oss säga att vår intellektuella funktion är dubbel. Mig veterligt har ingen teoretiker ännu tänkt så. Den odefinierbara ‘obefintliga’ konsten är ett godtyckligt ‘värde’ – en påminnelse om vårt – så att säga – ‘högre emotionella center någonstans i det omedvetna’ – nödvändigt för att kunna uppskatta sanning, kärlek, tro, hopp, skönhet osv. Endast på detta sätt – med dubbel intellektuell funktion – kan människan skåda sig själv utan att bli galen.

  9. Lars Vilks skriver:

    Doktorns konstteori är inget annat än ett hopkok av det traditionella romantiska konstbegreppet, uppfunnet i det tidiga 1800-talet.

  10. Lars Vilks skriver:

    Jag kan inte förstå varför du skall blanda in Gud i konstteorin. Menar du att FIFA:s regler för fotboll skall sanktioneras av Gud? Jag kan inte se annat än att människan kan ställa upp de regler som hon önskar, är man överens om detta blir dessa regler det objektiva utgångsläget.

  11. Molly skriver:

    Jag vet när jag ingenting vet. Fotbollsregler t.ex. och konstteori. Ändå sticker jag ut hakan. Vet dock något om människoartens utveckling, från apa till dagens resultat. Där ingår både konst och fotboll som delar i utvecklingen. Urtidsapan måste överleva. De var flockdjur. De lärde sig samarbeta. Blev smartare, utan andra vapen än stenar och klubbor. De fällde gigantiska djur. Hanarna bildade jaktlag. Småaporna (killar) lärdes att jaga. Dokumenterade i grottmålningar. Ren pedagogik. Är fotbollen en kvarleva av flockens behov av att överleva, jaga och segra? Att jaga en boll, skjuta den i mål, betyder jubel hos alla. Både jägare/ spelare och flocken/
    åskådare. Om konstens historia börjar i grottmålningar så ser vi samband med utbildning, upplysning,varningar utförd av några få enskilda individer. En LW här, (förlåt) en annan där (DP) och alla andra jag inte vet namnet på. Men de finns, de är inte jägare. De liksom jägarna behövs i dag och de har bidragit till de vi alla är. Jag förnekar inte apan i mig. Jag inser att vi har behövt jägare och grottmålare.

  12. Från Graven skriver:

    Inge

    Jag känner mig kallad att beskriva en konstteori som utesluter gud som utgångspunkt!

    Det hela är ganska enkelt om man utgår från “gud” som en förklaringsmodell för det man inte förstår kombinerat med människans behov av andligt stöd.

    I det att ovanstående är upphovet till gudskonceptet och att gud i verkligheten sannolikt inte finns så följer det logiskt att konstteori – oavsett skola – är oberoende gud.

    Quod erat demonstrandum!

  13. Från Graven skriver:

    Det är väl ungefär så mycket som jag kan bidra med till er konstteori-diskussion.

    Over and out

  14. Doktorn skriver:

    Herr Lars,
    jag tror Du inte förstått mitt resonemang och därför intet annat förmår än kalla det för ett hopkok av sådant Du redan känner till. Den springande punkten var en ny tanke – intellektets dubbelhet. Logisk tanke behöver ett subjekt, ett predikat och ett objekt – men viljan skiljer inte dessa åt – den är enligt tidigare redovisat material ett totalt innefattande och penetreranede av allting – både tänkaren och det han tänker i en ögonblicklig och SKAPANDE syntes – vilket kan upplevas genom parapsylologiska experiment.

  15. anubis skriver:

    På New Age mässor kan man hitta sådan konst doktorn verkar efterfråga. Konstnärerna där har kontakt med sitt inre och med änglar,Gud,tomtar och troll.
    Men trots vägledning av både Gud och det undermedvetna blir det sällan någon konst med kvalitet.

  16. GG skriver:

    Kombattanterna på denna blogg låter ingen sten vara ovänd i försöken att ringa in vad som är och inte är konst. Det är därför lite förvånande att man så lättvindigt hanterar begreppet “Gud” i samtalet utan att bemöda sig om någon närmare definition.

    “Vocatus atqua non vocatus deus aderit.”

    Kallad eller inte kallad, God är närvarande.

    Citatet är hämtat från en inskription ovan ingången på C.G. Jungs hem i Kusnacht. Vi kan lämna frågan om dess metafysiska sanning därhän, men vi kommer inte undan att “Imago Dei” i någon skepnad har varit, och kommer att förbli, en realitet i människans psyke och därmed också en del i allt vi företar oss, inte minst konstnärligt skapande. /GG

  17. Beppe Grillos Vänner skriver:

    Jag vet att jag ingenting vet, inte ens det vet jag.
    Fast.
    Fysikern Max Tegmark hävdar i sin senaste bok att verkligheten ÅR matematik. De minsta elementarpartiklarna saknar egenskaper, de är enbart form (matematiska strukturer). Sammaledes gäller för de största strukturerna (tex galaxhopar).

    Det nonsens som finns där mellan kan vi skapa mening av.

    Det som följer ur denna grandiosa cirkeldefinition kallar jag konst.Att sedan olika eliter tvistar om begreppet som sådant finner jag ingen högre mening med annat än att det skiftar över tid med vem, vad som anses vara herre på täppan.

  18. Beppe Grillos Vänner skriver:

    Är

  19. Från Graven skriver:

    Ah…

    den gamla debatten om huruvida matematik är en mänsklig uppfinning eller ett naturligt fenomen.

    Personligen tycker jag att Tegmark inte är så övertygande, men han har onekligen bidragit med nya perspektiv på människans syn på universum.

  20. Doktorn skriver:

    GG
    Du har alldeles rätt!

    Hela livet har jag jag sökt svaren till de stora gåtorna ända tills förra året på försommaren den första pengen klickade ner i maskinen och jag insåg skillnaden mellan Ordet och den Logiska Tanken. Nå – förvisso var detta inget svar till några gåtor – men en fingervisning hur jag borde gå tillväga.

    Jung var tveklöst nittonhundratalets store gigant och lärare. Hans kollektiva omedvetna, Mysterium Conjunctiones, Unus Mundus, Synchroniciteter, den inre gudomliga upplevelsen när ‘Das Selbst’ aktiverats är väldiga landvinningar för hela mänskligheten.

  21. Inge skriver:

    “Jag kan inte se annat än att människan kan ställa upp de regler som hon önskar, är man överens om detta blir dessa regler det objektiva utgångsläget.”

    I så fall handler alt om makt. Hvis en gruppe lykkes med å undertrykke eller utrydde alle som ikke er enige med dem, så har de etter din mening objektivt rett. Vi er prisgitt flertallet og deres valg av regler.

    Flertall skifter, det ser vi i kunstverdenen og ellers, så å kalle menneskers regler “objektive” er motbevist av historien. Med mindre man definerer “objektivt” som det som til enhver tid er gjeldende, men det er sirkelargumentasjon.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.