För det nationella och patriotiska är det på tiden att den internationella svensktoppen redovisas:
1. Klara Lidén 395 381
2. Nathalie Djurberg 514 278
3. Karl Holmqvist 569 574
4. Nina Canell 678 620
5. Öyvind Fahlström 760 805
6. Runo Lagomarsino 908 1052
7. Johanna Billing 966 896
8. Goldin + Senneby 1006 989
9. Sofia Hultén 1098 1036
10. Andreas Eriksson 1590 1486
11. Matts Leiderstam 1995 1754
12. Hilma af Klint 2079 1852
13. Henrik Håkansson 2123 1922
14. Carl Michael von Hausswolff 2131 2131
15. Annika Larsson 2169 2167
16. Annika von Hausswolff 2270 2067
17. Annika Eriksson 2286 2193
18. Kajsa Dahlberg 2309 2126
19. Ann-Sofi Sidén 2331
20. Karin Mamma Andersson 2366
(andra siffran är föregående placering i min redovisning för ett bra tag sedan)
Onekligen är Djurbergs reträtt lite egendomlig och det kan röra sig om ett misstag i artfacts algoritmer. Men tills vidare får vi utropa Klara Lidén till Sveriges främsta konstnär. Vidare har vi en storhet som är historisk, Öyvind Fahlström, den ende vi hittills har kunnat lite på i tabellen. Som man ser har vi en grupp med nio konstnärer, sedan den ensamme målaren Andreas Eriksson och slutligen alla dem som vippar från ca 2 000 och neråt. En intressant fråga är om Hilma af Klint kommer att bita sig fast på den ändå rätt hyggliga position hon har fått genom kraftfull marknadsföring. Men det mest slående namnet är Runo Lagomarsino som sannolikt kommer att utmana toppkvintetten. Han deltar i Venedigbiennalen och det kommer att ge honom en extra skjuts. Lagomarsino är en konstnär i tiden med angelägna frågor i den starkt politiska sektionen. Han ställer just nu ut på Malmö Konsthall. Fredrik Svensk har skrivit entusiastiskt om hans utställning i Aftonbladet.
Jaha, men Wilhelm von Kröckert då?
Ernst Billgren/Kröckert ligger långt ner (10-25 000), hans karriär är huvudsakligen svensk, inte internationell.
En temp över feminiseringen, kvinnor kan?
Många kvinnor 🙂
Kvinnor kan – efter behag – ”man tager vad man haver…
http://www.alltomstockholm.se/scenkultur/article4123154.aos
Andy, Pablo, Bruce, Joseph och Gerhard. Dessa döda, alternativt mycket gamla män, toppar Artifacts topplista i år igen. Inget nytt under solen med andra ord. Är det inte läge att poängtera något nytt? Är den internationella samtidskonsten så jäkla konservativ?
Bara slafs och kludd – Ulf Lundells ”konstutställning” i Simrishamn sågas jäms med fotknölarna. Har någon här sett den?
Dessutom kan inte ”konstnären” Ulf Lundell sjunga, han låter som ett kraxande fyllo med sönderfrätt strupe.
”Jag trivs bäst i öppna landskap” är en stöld från Lars A. Lundh (1838-1916); vårsången ”Hör hur västanvinden susar”.
Lundel har kvaliteter, men måleriet är ju helt utan värde – fullständigt meningslöst kladd. Inte ens färgvalen är intressanta.