Inte helt oväntat har Åsa Linderborg (Aftonbladet) skrivit om konstnär Vilks. Artikeln har bejublats av små horder från (och här kommer det väl befogat) kulturvänstern. Tillsammans gläds de åt sådana krönikor där en smart företrädare anstränger sig att få sakerna på den plats där de enligt dessa bedömare borde vara. Det är klart att det är irriterande med denne konstnär vars tryne de senaste dagarna har synts både här och där. Det är inte rättvist och långt mindre rättvist att en så ondskefull och feltänkande figur skall få allt ljus på sig.
Emellertid är det inte helt obefogat att i en alldeles obetydlig utsträckning komplettera Linderborgs framställning.
Jag skall bara inleda med att gentemot Linderborgs uppfattning understryka att konstens klarhet knappast är önskvärd. ”Det skulle dock vara mycket lättare att göra det för full hals, om Vilks själv ville prata om sin konst och dess konsekvenser. Hittills har allt varit ett enda mummel.” Åsa Linderborg bör betänka att det skall finnas utrymme för henne att röra sig i verket och att där skapa det som fyller hennes inre. Vilket hon också har gjort, helt enligt ”betraktaren skapar verket”.
Linderborg retar sig på att verket har förändrats. Självfallet är det en smaksak men tämligen logiskt. Det första utspelet med rondellhunden var riktat mot konstvärldens agenda över vad som var lämplig resp. olämpligt. En sådan respons kunde noteras men den övermannades mycket raskt av världen utanför konstvärlden som visade RH ett intensivt intresse, detta intensiva intresse är lika aktivt även denna dag (”sen åtta långa år” som Heidenstam uttrycker sig). Eftersom jag är speciellt intresserad av att betrakta konsten som ett processverk vars värde och innehåll skapas av mottagarna insåg jag att RH hade alla förutsättningar för att kunna ingå i en sådan ordning. Det är ju väldigt få konstverk som skapar någon större mängd tolkningar, kommentarer och aktiviteter. Härmed försköts intresset från konstvärldens agenda till att bli debattörernas lockande och pockande spörsmål. I det läget är min egen möjlighet att styra innehållet starkt begränsad. Omgivningen tilldelar mig olika intentioner och uppfattningar. Mitt eget deltagande får ungefär samma betydelse som en betraktare i allmänhet. Om jag verkligen har sagt att kränkning och hädelse har ett värde i sig vet jag inte. Möjligen att upprepningen är ett sätt att sprida risker och att tömma den kränkande bilden på dess kraft.
Så vill Linderborg tala om en tredje fas: ”Efter attentatet i Köpenhamn säger han nåt tredje: han vill med sin turban¬prydda byracka bedriva ’ideologikritik’”.
Riktigt så är det inte. Ideologikritiken fanns med från början, nämligen som det självklara problemet att Islam förenar religion (ålderstigen dogmatik) med politik.
Linderborg försöker följande: ”Det är dock svårt, för att inte säga omöjligt, att förstå vilka av islams beståndsdelar som Vilks vill ifrågasätta, när hans enda ¬bidrag har varit att teckna muslimernas profet som ett orent djur.” Man får förstå det här som att hon önskar en specificerad kritik. Emellertid är inte konsten till för att verka som politisk illustration. Det går alldeles utmärkt med pars pro toto. Betraktarna har sannerligen varit med på noterna. Dock bär RH med sig sin ursprungliga specifikation: Islams hundar är fördömda genom Islams dogmatik.
Linderborg häftar sig vid att jag har sagt ”neutral” om RH i P1 morgon. Det är svårt att minnas allt jag har sagt dessa dagar men troligen avser jag det förhållande att en rondellhund inte är en riktig hund utan en artificiell och positiv laddad sådan. Det vill alltså till att betraktaren förvandlar en rondellhund till en avbildad hund för att det skall bli full kränkningseffekt. Ett intrikat teologiskt spörsmål är huruvida rondellhund är ett orent tyg.
Linderborg menar att mitt uttalande om att jag inte har lagt något väsentligt till kränkningspotentialen sedan 2007 är inkorrekt. Jag har ju ställt ut mina parafraser på Rönnquist & Rönnquist. Jag tror inte att det lade till något annat än att gnyddes över att jag kunde fullfölja vad jag eftersträvat sedan 2007, nämligen att genomföra utställningen som stoppades i Tällerud. Visserligen blev det en hel del gnäll över att jag skulle ställa ut men därefter blev det helt lugnt. Bilderna blev intressanta enbart för konstvärlden och så hoppade saken tillbaka till den tidigaste intentionen.
Vidare ger sig Linderborg hän åt SION-konferensen som ger ”rondellhunden en ideologisk kontext”. Jag ser det på ett helt annat sätt, nämligen ett estetiskt tillägg som engagerar publiken i affektfyllda spekulationer. I ett vidare perspektiv vill jag beskriva konferensen som en konsert för medier och debattörer.
För att fylla ut med vidare insinuationer (uppgiften är förstås att få sina anhängare belåtna, vilket onekligen hon har lyckats med) påtalar hon att jag anser midsommaren hotad och att vi har för många invandrare i Sverige. Emellertid anser jag inte midsommaren hotad utan påpekar endast att den mångkulturella entusiasmen pockar på att midsommarfirandet bör kombineras med ett eller flera mångkulturella inslag. Angående för många invandare har hon uteslutit det högst väsentliga tillägget ”i förhållande till resurserna”. Få saker kan vara mer okontroversiella än det påståendet vilket t ex den tidigare statsministern bekräftade i ett välkänt uttalande.
Låt mig avsluta med lite känslor: ”Lars Vilks börjar se skrämd ut på riktigt, den tidigare obehagliga känslan av att han möjligen lite njöt av ¬situationen är borta.” Det kan jag inte bekräfta. Däremot kan jag säga att det självfallet är skrämmande och ohållbart att beväpnade mördare med dunkla motiv skall gå lösa på våra gator.
CeDe
Det med.
Heidegger
Där har du nog träffat mitt i prick.
Det är ju det propagandan från vissa partier hela tiden försöker få oss att tro !
Underhållning kan vara lömsk och farlig !
Old55 !
Du verkar ju vara insatt i Mellanösterns moderna historia.
Prövade med en kort historik om det sovjetiska inflytandet.
Är det något viktigt jag glömt ?
Heidegger
Vad säger du om Linderborg ? Är hon en ”troende kommunist” ?
Säkert är i alla fall att Åsa Linderborg är en mycket elak människa.
CeDe
Fanatisk tro på det ena eller det andra brukar alltid generera elakhet som biprodukt . .
Tro är särskilt utbrett bland vetenskapsmän, politiker och HBTQ-folk samt feminister. Allra värst är sinnesvaskat PK-folk – summan av det ovannämnda. Tron är allmän i medelmåttornas strävsamma skara. Tvivlets nyttiga uppvaknande undangör sådana konturlösa men ack ambitiösa icke-figurer.
Islams dog-matik…
”…för henne att röra sig i verket och att där skapa det som fyller hennes inre. Vilket hon också har gjort, helt enligt ”betraktaren skapar verket”.”
Stackars Åsa L – ju mer hon springer från RH, desto mer springer hon in i det.
Doktorn
Det finns förvisso troende vetenskapsmän (och mycket goda sådana) – men mer eller mindre samtliga av dessa klarar av att tillämpa vetenskaplig metodik icke desto mindre.
Tro och vetenskap utgår ju från diametralt motsatta angreppssätt för att uppnå kunskap.
Den som inte behärskar vetenskaplig metod, men istället blandar in tro i forskningen, är per definition inte vetenskapsmän.
”…utspelet med rondellhunden var riktat mot konstvärldens agenda (…) En sådan respons kunde noteras men den övermannades mycket raskt av världen utanför konstvärlden som visade RH ett intensivt intresse”…
Skulle kulturvänstern et al. ö.h.t. förstå denna lakoniska humor och att de är deltagare i äkta samtidskonst, kicking and screaming?
Mina tankar går till den andre sanne konstnären: Dan Park. Inlåst och nyckeln bortkastad?
Lisen
vem är du?
Du skriver ju väldigt trevligt och vaket.
Lisen ,du har rätt. Kulturvänstern förstår inte vad som sker. Därför kan deras attacker aldrig skada Lars – de missar målet.
Ja, men de träffar ju alla andra hela tiden. Sverige, t.ex.
Ja , Från Graven det är det som är det jävliga.
Från Graven
Tackar. Det var ju snällt sagt.
Rurik
Det enda kulturvänstern inte kan skada är Lars’ konst (De bidrar). Men hetsen hotar hans liv och allas vår framtid.
Åsa Linderborg är dessutom kommunist – rörelsen som aldrig gjort upp med sitt blodiga förflutna.
Tycker du har rätt på alla punkter. Men tror inte kulturvästern kan skada Lars som person och människa. Det hotet kommer från annat håll.
Men hetsen och den frånvarande uppgörelsen med kommunismens blodiga historia hotar allas vår framtid.
Tänk att Vilks var den ända här på jorden som löste gåtan om att profeten muhammed bara var en hund och inte en Gud. hoppas på en söt liten rondellhund i Höganäs snart 🙂 och att Vilks får Nobell priset.
Jag har skrivit följande om dig på en annan blogg på nätet. Nu hittade jag din. Har jag fattat dig rätt?
”Jag har sett Vilks bilder. De påminner inte alls om förföljelseaffischer; inga krokiga näsor, galna insjunkna ögon, vinklade ögonbryn, hånleenden med vassa tänder. En teckning föreställer en svansviftande hund med profethuvud. Linderborg, som publicerar hunden (!), tolkar den som en smutsig hund. Jag tolkar den som en i raden av rondellhundar, svenskar gillar sina hundar. Men det är klart, det finns en annan tolkning, rimligare än Linderborgs byracka. Den lydiga hunden. Hunden som glatt viftar på svansen när den tvingas lyda. Den religionstolkningen kan reflektera islam, för den som vill, men bilden i sig föreställer inte det.
Vem är kränkt? Fransmännen och danskarna är kränkta. Är muslimerna kränkta? Bara om deras bildkrav är överordnade. Vad har Vilks gjort? Han har inte kränkt några muslimer, han har på ett pedagogiskt vis låtit oss upptäcka att vi har några bland oss som kräver specialbehandling, med krav överordnade våra viktigaste rättigheter. Han låter dem själva via sina handlingar berätta för oss vem som kränker vem. Hans bilder visar inte emotioner, det är inte meningen, och behövs inte. Felet gestaltas inte i bilden. Felet lever i verkligheten bland oss, i en bilduppfattning och moral från arabiska halvöns sjuhundratal som vi inte accepterar. Det är vad hans verk går ut på, tror jag. Antyder han inte det hela tiden? Det rimmar med en verksamhet som bildkonstnär, och kräver inget hat eller förakt. Här finns en politisk konflikt i hans arbetsområde som han enkelt tydliggör. Bilderna kan vara hur simpla som helst, det är tydliggörandet som är verket. Han vill att vi ska fatta verket själva. En målare förklarar inte sina tavlor, då fungerar de inte. Men många vill inte fatta, istället anses han i bästa fall ”konstig”.
Det spekuleras i att Vilks är en rasistisk dumbom. I andrahandsform påstås han ha ”sagt saker” och åkt på möten. Jag vet inte, jag har bara sett honom på rapport. Men dum? Visar han inte snarast intelligens, så smart att han låter dem med böjliga ryggar berätta om sin villighet att böja på ryggen själva? Bjuder han inte in de bekymrade offentliga proffskommentatorerna med sina ”onödiga provokationer”, och de kliver rakt i fällan och börjar förorda självcensur?”
sl,
Lysande!
Ja
Strålande
Även Virtanen gör sig bred idag, på ledarplats, tänk att den underhållnings-tomten anses duga till att skriva socialdemokratiska ledare, även han låtsas som att ”onödiga provokationer” är problemet. Den egentliga provokationen utsätts ju vi för, det är ytterst provocerande att någon med våld försöker styra vilka bilder vi får se.
@ Rurik
korrekt om Åsa (01.19) och kommunismen som religion, korrekt om sovjetiskt inflytande i arabvärlden. Sovjet har vi liksom glömt, det var huvudleverantör till krig i mellanöstern och afrika på 60-80talen.
Terroristerna alltid beväpnade med AK47 som deras gamla statssocialistiska diktatorer köpt på avbetalning från Sovjet. Islamistisk radikalisering synkron med det sovjetiska afghanistankriget.
sl !
Har just läst 09.29 (21.02)
Sällar mig till hyllningskören !