1984: Dagens Linderborgare

Inte helt oväntat har Åsa Linderborg (Aftonbladet) skrivit om konstnär Vilks. Artikeln har bejublats av små horder från (och här kommer det väl befogat) kulturvänstern. Tillsammans gläds de åt sådana krönikor där en smart företrädare anstränger sig att få sakerna på den plats där de enligt dessa bedömare borde vara. Det är klart att det är irriterande med denne konstnär vars tryne de senaste dagarna har synts både här och där. Det är inte rättvist och långt mindre rättvist att en så ondskefull och feltänkande figur skall få allt ljus på sig.

Emellertid är det inte helt obefogat att i en alldeles obetydlig utsträckning komplettera Linderborgs framställning.

Jag skall bara inleda med att gentemot Linderborgs uppfattning understryka att konstens klarhet knappast är önskvärd. ”Det skulle dock vara mycket lättare att göra det för full hals, om Vilks själv ville prata om sin konst och dess konsekvenser. Hittills har allt varit ett enda mummel.” Åsa Linderborg bör betänka att det skall finnas utrymme för henne att röra sig i verket och att där skapa det som fyller hennes inre. Vilket hon också har gjort, helt enligt ”betraktaren skapar verket”.

Linderborg retar sig på att verket har förändrats. Självfallet är det en smaksak men tämligen logiskt. Det första utspelet med rondellhunden var riktat mot konstvärldens agenda över vad som var lämplig resp. olämpligt. En sådan respons kunde noteras men den övermannades mycket raskt av världen utanför konstvärlden som visade RH ett intensivt intresse, detta intensiva intresse är lika aktivt även denna dag (”sen åtta långa år” som Heidenstam uttrycker sig). Eftersom jag är speciellt intresserad av att betrakta konsten som ett processverk vars värde och innehåll skapas av mottagarna insåg jag att RH hade alla förutsättningar för att kunna ingå i en sådan ordning. Det är ju väldigt få konstverk som skapar någon större mängd tolkningar, kommentarer och aktiviteter. Härmed försköts intresset från konstvärldens agenda till att bli debattörernas lockande och pockande spörsmål. I det läget är min egen möjlighet att styra innehållet starkt begränsad. Omgivningen tilldelar mig olika intentioner och uppfattningar. Mitt eget deltagande får ungefär samma betydelse som en betraktare i allmänhet. Om jag verkligen har sagt att kränkning och hädelse har ett värde i sig vet jag inte. Möjligen att upprepningen är ett sätt att sprida risker och att tömma den kränkande bilden på dess kraft.

Så vill Linderborg tala om en tredje fas: ”Efter attentatet i Köpenhamn säger han nåt tredje: han vill med sin turban¬prydda byracka bedriva ’ideologikritik’”.

Riktigt så är det inte. Ideologikritiken fanns med från början, nämligen som det självklara problemet att Islam förenar religion (ålderstigen dogmatik) med politik.

Linderborg försöker följande: ”Det är dock svårt, för att inte säga omöjligt, att förstå vilka av islams beståndsdelar som Vilks vill ifrågasätta, när hans enda ¬bidrag har varit att teckna muslimernas profet som ett orent djur.” Man får förstå det här som att hon önskar en specificerad kritik. Emellertid är inte konsten till för att verka som politisk illustration. Det går alldeles utmärkt med pars pro toto. Betraktarna har sannerligen varit med på noterna. Dock bär RH med sig sin ursprungliga specifikation: Islams hundar är fördömda genom Islams dogmatik.

Linderborg häftar sig vid att jag har sagt ”neutral” om RH i P1 morgon. Det är svårt att minnas allt jag har sagt dessa dagar men troligen avser jag det förhållande att en rondellhund inte är en riktig hund utan en artificiell och positiv laddad sådan. Det vill alltså till att betraktaren förvandlar en rondellhund till en avbildad hund för att det skall bli full kränkningseffekt. Ett intrikat teologiskt spörsmål är huruvida rondellhund är ett orent tyg.

Linderborg menar att mitt uttalande om att jag inte har lagt något väsentligt till kränkningspotentialen sedan 2007 är inkorrekt. Jag har ju ställt ut mina parafraser på Rönnquist & Rönnquist. Jag tror inte att det lade till något annat än att gnyddes över att jag kunde fullfölja vad jag eftersträvat sedan 2007, nämligen att genomföra utställningen som stoppades i Tällerud. Visserligen blev det en hel del gnäll över att jag skulle ställa ut men därefter blev det helt lugnt. Bilderna blev intressanta enbart för konstvärlden och så hoppade saken tillbaka till den tidigaste intentionen.

Vidare ger sig Linderborg hän åt SION-konferensen som ger ”rondellhunden en ideologisk kontext”. Jag ser det på ett helt annat sätt, nämligen ett estetiskt tillägg som engagerar publiken i affektfyllda spekulationer. I ett vidare perspektiv vill jag beskriva konferensen som en konsert för medier och debattörer.

För att fylla ut med vidare insinuationer (uppgiften är förstås att få sina anhängare belåtna, vilket onekligen hon har lyckats med) påtalar hon att jag anser midsommaren hotad och att vi har för många invandrare i Sverige. Emellertid anser jag inte midsommaren hotad utan påpekar endast att den mångkulturella entusiasmen pockar på att midsommarfirandet bör kombineras med ett eller flera mångkulturella inslag. Angående för många invandare har hon uteslutit det högst väsentliga tillägget ”i förhållande till resurserna”. Få saker kan vara mer okontroversiella än det påståendet vilket t ex den tidigare statsministern bekräftade i ett välkänt uttalande.

Låt mig avsluta med lite känslor: ”Lars Vilks börjar se skrämd ut på riktigt, den tidigare obehagliga känslan av att han möjligen lite njöt av ¬situationen är borta.” Det kan jag inte bekräfta. Däremot kan jag säga att det självfallet är skrämmande och ohållbart att beväpnade mördare med dunkla motiv skall gå lösa på våra gator.

Det här inlägget postades i debatt, yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.

75 svar på 1984: Dagens Linderborgare

  1. CeDe skriver:

    Bravo, Maestro!

  2. Rurik skriver:

    Så ska det tänkas och skrivas !
    Toppklass !

  3. Filippa skriver:

    Allt gott önskar jag dig medan vi väntar på att svensk mediavänster ska ta reson.

  4. Från Graven skriver:

    Lars Vilks är husse till en viss hund.

    Åsa Linderborgs husse heter Schibsted.

    Det är där skon klämmer – lita på det. Och, åhhhh… vad hon retar sig på detta.

    Bjäfs bjäfs, Åsa!

    Bjäfs bjäfs!

  5. Rurik skriver:

    (Linderborg gör också en bra prestation på sina premisser.
    Men här är hon klart slagen.)

  6. Från Graven skriver:

    Är du lönsam Åsa?

  7. Rurik skriver:

    Huvudet på spiken , Från Graven !

  8. Från Graven skriver:

    Ge henne nu, för allt i världen, inga klick!!!

    Det finns sajter som speglar Aftonbladet. Måste ni verkligen läsa Åsa – leta reda på en av dessa!

  9. Peter skriver:

    Alltid lika intressant att få ta del av dina tankar. Speciellt när så många de senaste dagarna skrivit om dig.

  10. Heidegger skriver:

    När SVT Skandal sändes var jag på väg att anmäla Vilks-avsnittet till granskningsnämnden, för det utrymme som Lindborg bereddes i detta avsnitt..

  11. Från Graven skriver:

    Ge dem inte den tillfredsställelsen, Heidegger.

    Se hellre till att hon inte får några klick!

    Hennes värde mäts nämligen – av sin husse – i antal klick.

  12. Per L. skriver:

    Måste säga att jag i många avseende gillar ÅL, som är en duktig stilist och skriver med en viss sälta. Tycker hon har en sansad åsikt i frågan om Ukraina, där hon skiljer sig från rena idioter som Wolodarski på DN, som hetsar för hårda sanktioner och i förlängningen krig mot Ryssland. Det är klart att Sovjet-Ryssland offrade mest för att besegra Tyskland 1945. Åsa nämner dock ej att utan leveranser från USA via Murmansks hade det inte gått. Däremot begriper jag inte motiven till hennes islamvurmande och tvångsmässiga avståndstagande från LV. Rondellhunden är genial, ett fåtal blyertsstreck på papper som fått 1.500 miljoner religionsutövare att fullständigt gå i spinn. Stort tack Lars även för Nimis.

  13. Rurik skriver:

    Per L.
    Du har en utdaterad syn på andra världskriget som sannolikt påverkar din bedömning av dagens problem i europa.
    Det finns ingen anledning för någon människa att känna tacksamhet gentemot Stalins sätt att leda Sovjetunionens kamp mot Nazityskland.
    Allraminst det ryska folket.

  14. Kenneth Karlsson skriver:

    Tack Lars Vilks. Du gör mig klokare, hela tiden.

  15. minnesdagen skriver:

    Tycker det är bra att Åsa Linderborg, bortsett från texten, faktiskt publicerar bilden på rondellhunden.

    “Samtidigt som Lars Vilks plötsligt hävdar att hans projekt är att bedriva ideologi­kritik, säger han i P1 Morgon (16 feb) att hans rondellhund egentligen är ”neutral”. Underförstått: den borde inte kunna uppröra nån sansad människa.”

    Åsa Linderborg menar kanske att det underförstådda inte är sant. Isåfall, vilken sansad människa är upprörd, kunde hon inte nämna någon enda ?

  16. Heidegger skriver:

    Varför inte kräva att asylsökande ritar av RH? Ingen Islamist skulle klara provet…

  17. Rurik skriver:

    Genialt Heidegger !

  18. OM skriver:

    En liten humoristisk skiss med udd. Suck. Hur ska detta sluta. Jag är tacksam Lars att du omformar min världsbild. Vet inte vem man ska lyssna på. Lyssnar jag på mig själv så är det bara att bosätta sig i en otillgänglig stuga och vänta ut slutet. Men jag måste väl vara med. Nog är det stora krafter i arbete. Hoppas på det bästa.

  19. Linus Andersson skriver:

    Du är bäst Lars

  20. Hincha skriver:

    Jag håller med Per L. Om att hon (ÅL) ibland hamnar rätt och skriver bra…fast det kostar att säga det. Men!

    Alltså…Hennes dialektik eller ”diskussionsteknik” utgår från en falsk dikotomi på så vis att hennes egen uppfattning om verkligheten blir för henne en absolut sanning och då är alla andras uppfattningar osanna…:Liknande det som kallas kognitive dissonans där externa ögonvittnen som var ”DÄR” eller trott sig vara DÄR ”vet” hur det var eller hur det gick till. Hon har naturligtvis lyssnat in Södermalm (öronen finns i ryggraden) för att inte trampa fel …Hon är faktiskt ett barn av 68….

  21. Adam skriver:

    Åsa Linderborg måste ses på rätt sätt. Hon företräder postmodern liberal vänster. Detta är hon bäst på i Sverige. Riktningen har varit död på innehåll ett bra tag, således är också Linderborgs kritik av Vilks det med. Varför läses hon? Folk läser smörja så länge den innehåller retorik.

  22. Hincha skriver:

    Jag håller med Per L. Om att hon (ÅL) ibland hamnar rätt och skriver bra…fast det kostar att säga det. Men!

    Alltså…Hennes dialektik eller ”diskussionsteknik” utgår från en falsk dikotomi på så vis att hennes egen uppfattning om verkligheten blir för henne en absolut sanning och då är alla andras uppfattningar osanna…:Liknande det som kallas kognitive dissonans där externa ögonvittnen som var ”DÄR” eller trott sig vara DÄR ”vet” hur det var eller hur det gick till. Lyssnat in Södermalm för att inte trampa fel …Hon är faktiskt ett barn av 68….

  23. Pöbeln skriver:

    Hon kan föga om konst, men i övrigt inget kontroversiellt i artikeln.

  24. Old55 skriver:

    Åsa Linderborg tillstår inte att även vänsterideologin också utvecklades till farligt nära en religion. Denna religion har också medverkat till att läget i Mellanöstern har blivit det som det är idag.
    Sovjetunionen nöjde sig inte med rondellhundar, nej de exporterade krigsmateriel till både Syrien och Irak.
    Visserligen har kapitalismen haft sina uppenbarelser där i denna region också, vilket har lett till att den sociala stabiliteten i Mellanöstern är ytterst skör.
    Attentatet mot redaktionen på Charlie Hebdo, och attentatet i Köpenhamn uppvisar stora likheter i tillvägagångssätt och förövarna har inte varit helt gärningsmän ur terroristboken då det har funnits inslag i deras dåd som inte passar in i vare sig islams eller någon annan religions rättsuppfattning.

  25. Doktorn skriver:

    Lars är fångad i elakt spel. Judarna börjar packa sin väskor med destination Israel, världen i särklass mest rasistiska stat. Vi är lämnade åt vårt öde med orsaken, massinvandringen. Det var roligare att leva i diasporan… Därför, ja… fyll Ni i resten…

  26. Från Graven skriver:

    Det är nog också fråga om frustration.

    Hela hennes favoritdiskurs håller på att glida vänstern ur händerna.

    Det blir allt svårare att skylla israel för allt och samtidigt applådera islam. Hon försöker visserligen. Men det börjar eka ganska tomt. Och folk har börjat lämna åsiktskorridoren.

    Och när Mona Sahlin sitter i Aktuellt och säger att antifascism inte motiverar våld – ja, då ser ÅL hela fundamentet rämna.

  27. Heidegger skriver:

    @Från Graven

    Korrekt analys: övertonerna kommer när hon börjar ana att slaget är förlorat..

  28. Doktorn skriver:

    Det är bra mannar och kvinns att ni äntligen täppt till truten lilla Åsa, som dumt nog gjorde klassresa rakt in i vänsterns ansvarsfria lyckovärld, istället för att köpa tomt på fastan grund.

  29. Tallskog skriver:

    När Berlinmuren föll, bröt Åsa Linderborg ihop:

    http://www.aftonbladet.se/kultur/article12186417.ab

  30. Från Graven skriver:

    Tallskog

    Som sagt – kort referat?

    För oss som inte vill ge ÅL klick.

  31. Heidegger skriver:

    ÅL är helt gränslös i sina röda drömmerier skulle jag säga.. Hon är helt fången i sin alldeles egna. ” narrative fallacy”

  32. Rurik skriver:

    Har tidigare skrivit om kommunismen som “en religös tro som åberopar vetenskaplig sanktion”
    Linderborg faller nog under den kategorin , tror jag.

  33. OM skriver:

    Jaså, där kommer du tillbaka! Kom in, så ska jag läsa något för dig som jag såg i senaste numret av “Paris-Flash”

  34. Influensen skriver:

    Angående processverk:
    Bränner till en gång i Linderborgs krönika: “ Lars Vilks ­myste i en debatt på Kulturhuset. Demonstrationerna, sa han, var en del av konst­verket. Så låter han inte nu. Pakistan är Långtbortistan, men Köpenhamn ligger här. Att beskriva en filmare skjuten till döds som en beståndsdel i en testballong, som ett moment av ett ständigt pågående konstverk, där Konsten är överordnad allt ­annat, funkar inte”.
    Hjälp mig gärna här, Lars. Är ett processverk ett konstverk som har som sitt uttalade mål att starta processer och därför är utformat för att särskilt effektivt sätta igång dessa, alltså en eller flera kedjor av händelser, möjliga att till en början försutse utan fantasi? Debatten kring ett verk kan dokumenteras av konstnären och således ingå på konventionellt sätt. En demonstration i Pakistan kan filmas av tex någon nyhetsbyrå och filmklippet ingå i dokumentationen, osv. Om dokumentation inte krävs, hur hävdar konstnären övertygande sin rätt att avgöra vad som ska ingå i verket, dvs var i processen saxen ska sättas? Eller pratar vi om allt som konstverket avsätter i form av reaktioner likt ringar på vattnet i det stora omvärldshavet, alltså även aktiviteter som undgår konstnärens uppmärksamhet? Jag kan sympatisera med den senare synen, men då tänker jag att det är så all konst fungerar, inte bara den som uttalar att den gör så. Fast jag inser av vad du skriver att du menar att ett konstverk ska ha särskilda förutsättningar för att kvalificera sig som processverk, bland annat genom att skapa en “större mängd” tolkningar och kommentarer. Kanske är också termen processverk inte vedertagen, kanske använder du den inte om ett konstverk i sig, utan mer som i “ett konstverks processverk”.

  35. Rurik skriver:

    OM

    Var det något du ville läsa för mig ?

  36. Lars Vilks skriver:

    Processverk är ju sådana som skapar händelseförlopp, det kan handla om både fysiska processer och sociala eller politiska. Förutsättningen är ju att det blir något av det. Det kan till nöds klara sig utan dokumentation om det hela tiden hålls levande. Som fallet är med det här som om och om igen påminner om sin existens. Konstnären kan styra något lite genom att försöka markera vad han anser vara viktigt och intressant (och om det lyckas att få detta bekräftat).

  37. Doktorn skriver:

    Med IS på frammarsch och ‘sovande cell-ynglingar’ i farten lär käre Vilks framtid alltmera förändras. Blir det möjligt att någonsin vakna upp till en helt vanlig dag för min gamle vän? En gång i tidernas begynnelse ville han bli konstnär. Han gjorde oljetavlor med stark närvaro av ‘det omedvetna’, skapade det geniala ‘Engångsuniversitetet’ 1978 med dialoger över konst, sedan Nimis, Arx och Ladonien 1980 – 1996. Alltmera anslöt han sig till med David Bohm delad åsikt att dialog med omvärlden frigör kreativitet ur det omedvetna. Så ritade han sin ödesdigra Rondellhund, jobbade på att få den publicerad och hans beundrare applåderade. Han hade svurit i PK-templet. Vi lever i en tid av djupt kulturellt förfall. Detta innebär ansvar att rannsaka sig själv, att transformeras, göra upp med demonerna, återvinna harmonin och hålla PK-horden stången.

  38. Influensen skriver:

    Snabbt svar, tack. Verk som rondellhunden med stora konsekvenser ställer allt på sin spets. Utrymmet att röra sig i verket underkastas den kollektiva rädslan och konstnären avkrävs förklaringar. Rätt eller fel blir viktigare än utrymmet, konstnärens ansvar viktigare än verket. Det är då konstnären vet att hen fått politisk betydelse och tappat kontrollen över verket, eftersom vad som kommer att ingå i verket nu bestäms av den allenarådande samhällsdebatten som i sin tur ingår i den större processen, själva historien, som föregick verket.

  39. Rurik skriver:

    Influensen

    Antar att du vill ha svar av Lars , med vill bara påpeka att mellan den verklighet du beskriver och historien finns det också internationella , för att inte säga globala perspektiv.

  40. OM skriver:

    Asch det var bara inledningen på Tintin hos Gerillan

  41. Rurik skriver:

    Old55

    Intressant att någon tar upp det en gång så starka Sovjetiska inflytandet i arabvärlden som numera är nästan bortglömt.
    Samarbetet gällde inte bara militära frågor utan också ekonomi och ideologi.
    Alla ledande arabländer styrdes under en period av hybridsocialistiska partier.
    Värt att påpeka är också hur den sovjetiska infiltrationen på 70-talet och invasionen på 80-talet bröt sönder de traditionella strukturerna i det afganska samhället vilket öppnade för en utveckling som givit oss taliban och Al Qaida .
    Kriget i Afganistan skapade också en ström av frivilliga araber i många länder som ville hjälpa sina bröder i afganistan mot den sovjetiska aggressionen med vapen i hand.
    Sovjetunionens kollaps skapade ett vaacum där islamismen ständigt expanderat.
    Irak var under senare delen av 70-talet ett ganska rikt och sekulärt land
    styrt med fast hand av Saddam Hussein.
    Hans olyckliga angrepp på Iran ändrade på den saken vad rikedomen anbelangar.
    Annars kunde Irak mycket väl stått modell för en sekulär utveckling i hela Arabvärlden.
    Egypten och Syrien var de länder som hade de mest intima kontakterna med Sovjetunionen.
    Det folkliga stödet för den sekulära utvecklingen försvagades dock kraftigt efter de misslyckade angreppen på Israel vilka genomfördes med starkt sovjetiskt stöd.
    Egypten orienterade sig mot USA från -79 medan Syrien upprätthållit de starka banden med Sovjetunionen/Ryssland.

  42. Från Graven skriver:

    Influensen

    Ursäkta, men det är väl ändå så att utrymmet att röra sig i verket underkastas risken av ett skott i huvudet?

    Av detta följer rädslan.

    Det vill säga: vad som kommer att ingå i verket nu bestäms av hur långt en islamist är villig att gå för att tysta konstnären för gott.

    Jag får intrycket av att du analyserar de sekundära reaktionerna, snarare än de primära.

    Jesus i piss är ju lika provocerande för djupt troende kristna – men det är ju inte särskilt många som blir rädda inför en sådan utställning nuförtiden.

  43. Heidegger skriver:

    Helt absurt, I Sverige sitter debattörerna och söker konsensus i SVT. Varför skall man uppnå konsensus? Tror man att man har nått fram till något bara för att man är kompisar eller handlar det ytterst om att man vill gå på varandras mingelpartyn? Varför skriker man inte åt varandra istället – som livliga debatter med C. Hitchens t.ex?

  44. Rurik skriver:

    Heidegger

    Svenskarna blir oroliga när folk inte kan kompromissa och komma överens.
    Kanske man ska se SVT’ s debatter som ett slags underhållningsprogram där tittarna känner sig trygga på att inte bli upprörda – man vet att sagan måste ha ett lyckligt slut.

  45. Heidegger skriver:

    @Rurik. Det ka ju finnas stora prblem med ett sådant kynne, folk kan ju blanda ihop det uppnådda konsensuset med att man verkligen löst ett problem..

  46. Influensen skriver:

    Konstnären underkastas sin rädsla (för att skott i huvudet). Tolkningen av verket underkastas samhällsdebatten, dvs konstnären avkrävs förklaringar och om han hävdar sin rätt att inte prata, blir hans tystnad betraktad som svaghet istället för styrka.

  47. Från Graven skriver:

    Influensen

    Det är ju naturligtvis ett (av flera) perspektiv – som dessutom verkar rimligt.

    Nu verkar ju LV inte särskilt rädd; iallafall inte tillräckligt bekymrad för att sluta måla nya RH-motiv.

    Att Linderborg, och andra islams apologeter, letar svagheter/saker att anmärka på hos Vilks är väl endast en del av deras diskurs.

  48. CeDe skriver:

    Från Graven,

    Det skulle nog inte förändra LV sits om han nu la av med RH måleriet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.