1974: Egna sedlar som konst

För omväxlings skull en helt annan aspekt på konst och yttrandefrihet. J S G Boggs ägnar sig sedan 1980-talet åt att tillverka egna sedlar. Han arresterades i England 1986 för att han hade kopierat engelska sedlar. På den tiden handtecknade han sina sedlar med en föga precis teknik och det var därför fråga om grova återgivningar. Emellertid blev det ändå ett domstolsfall. Det intressanta med denna rättegång var att domaren angav att det inte spelade någon roll om hans sedlar var konstverk eller ej. Att kopiera sedlar var inte tillåtet, inte ens om de var uppenbart olika originalen eller att de bara hade en sida. Försvaret gick ändå in på konsten och ett antal experter lade ut texten om bild och reproducering, om konsten som experiment och referenser i konsthistorien. Allt detta skulle, i enlighet med domarens uttalande, inte beaktas av juryn. Men juryn följde inte domarens anvisning och Boggs frikändes. Han har sedan vidareutvecklat sina sedlar till digitala tryck. Sedlarna använder han som betalningsmedel, naturligtvis under förutsättning att motparten accepterar transaktionen. Boggs noterar förfarandet på baksidan. Boggs sedlar är eftertraktade och oftast värda mycket mer än det angivna nominalvärdet.

Tydligen är han en något stökig konstnär vilket framgår av den här länken.

Det här inlägget postades i om utställningar m m, yttrandefrihet. Bokmärk permalänken.

11 svar på 1974: Egna sedlar som konst

  1. Heidegger skriver:

    Det roliga med pengar är art deras värde bara korresponderar med en “tro” på “värdet”..

  2. Rurik skriver:

    Väl känt är Picasso’s knep att i sin ungdom betala sina restaurangnotor med hastigt ihopkomna teckningar när kassan var tom.
    Mindre känd är hans vana att senare i livet aldrig betala med kontanter.
    I stället betalade han alltid med check.

    Bland autografjägare var Picasso’s signatur en av de mest eftertraktade.
    Mottagaren av checken kunde därför alltid sälja den för ett högre belopp än vad banken skulle betala om den löstes in.
    Det påstås att Picasso kunde besöka de dyraste restauranger och bo på de mest exklusiva hotell utan att det kostade honom en krona under större delen av sitt liv . .

  3. Pöbeln skriver:

    Förfalskningar, Picasso, värdeskapande…för er som inte sett “F for Fake”, ta er tid, mycket sevärd.

    https://www.youtube.com/watch?v=gIVgUjj6RxU

  4. Doktorn skriver:

    Det alltför många människovrak vilka utropa sig till konstnärer. Vi får inte glömma de riktiga. Min mor gjorde det och klädde sina väggar med all möjlig etablerad mer eller mindre meningslös ‘konst’ och försummade sin egen talang. Det är risk att Mäster Lars gör detsamma med sin ständiga bevakning av konstvärldens alla dårar och glömmer sin egen ådra.

    Jag upptäckte nyligen Edward Pols och måste ställa honom tillsammans med Maximus Bekännaren i mitt ‘Vilja och Varande’ avseende ‘direkt vetande’ och sinnets förmåga att verka ‘på avstånd’.

    Boken är en kortare filosofiskt strövtåg med ‘bemärkansvärda’ personer jag mött.

    När det börjat ryktas att Lars Vilks byggde drivvedstorn vid Håle Stenar på Kullaberg 1980, tog jag mig dit året efter. Platsen var inte otillgänglig, men avlägsen och vintertid dömd till ständig skugga samt utan lockande särdrag, inte ens med någon anständigare badmöjlighet. Få människor gjorde sig omaket att gå dit. Den var tråkigt enahanda. Branterna ovanför var uniformt skogklädda och en lång sträcka grå stenbumlingar löpte i västerut mot bergets verkligen svårtillgängliga partier, dit vi ofta brukat vandra innan mina bröder och jag skaffat familj. Och där stod den då – en tredelad imponerande hög byggnad klädd med en panel grå drivved och en stor vall uppkastade stenar mot havet strax nedom, över vilket det lagts en ilandfluten tross – ännu fredad av människor. Ingen själ syntes till. Jag gick runt underverket och tittade in i dess besynnerliga salar. I en var väggarna tapetserade med uppspikad kiosklitteratur. Det gick också att klättra upp i tornen. Med åren växte platsen till ett helt Civitas Magica, vilket jag lärde bäst tycka om att besöka i disigt vinterväder med några korn nyfallen snö. Men då, när det ännu var nytt och oantastat av vallfärdande människomassor samt sikten ut mot havet var obehindrad, hittade jag också ett litet skrivet meddelande, vilket med poetens känsla för sanning får avsluta detta kapitel och även hela boken. ”Från denna plats”, stod det, ”når Du längre ut i världen än Du tror”.

  5. Tallskog skriver:

    “Egna sedlar” för tanken till girighet som för tanken till Mammon;

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Mammon

  6. CeDe skriver:

    Magiskt Doktorn, Vem hade inte velat vara där i drivvedsbyggandets linda.

    Mäster Lars låter sig nog inte störas.

  7. Heidegger skriver:

    Nymoralismen vet inga gränser i den humanitära stormakten: http://henrikalexandersson.blogspot.se/2015/02/svt-pa-droger-hur-vet-man-det.html?m=1

  8. mohammad skriver:

    Doktorn blir bara bättre och bättre, bara raka puckar i den kommentaren, inga otydligheter att lägga pannan i veck inför…

  9. CeDe skriver:

    Skulle gärna vilja kunna göra egna sedlar men försöker i stället sätta ihop en V86 till kvällen som skulle ge mig möjlighet att köpa ett litet hus som jag har spanat in i Höganäs.

  10. Från Graven skriver:

    Underbar beskrivning förmedlad av Doktorn

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.