För ett par dagar sedan läste jag Charles Duhiggs bok Vanans makt (rec. DN, NEO). Duhigg konstaterar att vanan styr nästan allting. Det är svårt att ändra vanor men det går och kräver träning. Betydligt lättare är det att prokrastinera. Som man skriver i NEO ger detta, ännu fräscha uttryck, det lite enklare att skjuta upp det som måste göras.
Ser man på den svenska politiken, och prövar att tillämpa Duhiggs teorier, är det givet att vanan är en stabil faktor. En del partier går lite framåt eller bakåt i ett val och tvärtom om i ett annat. På längre sikt är förändringarna ofta markanta men det går inte undan för ett etablerat parti. Väljarnas vanor är tämligen pålitliga. Socialdemokraterna är fortfarande det största partiet och den positionen har de, visserligen sakta krympande, hållit länge. Den påtagliga förändringen under det senaste decenniet har varit moderaternas framgångar. Det är möjligt att framgången kan kopplas till hur man förändrar vanor. Duhigg berättar i sin bok att om något nytt skall lanseras är den bästa strategin att föra fram det tillsammans med säkra vanekort. Moderaterna förändrades genom att ta upp missnöjet med den traditionella politiken och genom att partiet gjorde sig alltmer likt socialdemokratin. I längden fick dock detta konsekvenser eftersom de trogna moderatväljarna inte längre hade samma parti att rösta på. Sverigedemokraterna kunde vinna väljare genom att fånga upp missnöje med invandring, mångkultur och nationell identitet. I övrigt anstränger SD att framstå som ett arbetarparti, alltså det som skall säkra ”vanligheten”.
Mångkulturprojektet är en djärv idé eftersom den uppenbarligen strider mot vana/traditioner. Förmodligen skulle ett sådant projekt gynnas av att skillnaderna inte markerades och understöddes. För det är antagligen här som de största problemen uppstår. Vanorna utmanas och provoceras med hjälp av moralismer. Illa skött skulle man nog ha sagt ur ett managementperspektiv. Men även om missnöje och konfrontationer har blivit en stor del av den politiska scenen visar sig vanorna i det stora hela hålla ställningarna. Den övervägande delen av befolkningen röstar som de brukar. Det svenska samhället har emellertid drabbats av en särdeles markant dikotomi där det inte finns något utrymme för vanans kompromissvilja.
Konstnärssjälar opponerar sig mot vanor och ovanor!
Det är syftet med konstnärer!
Varje ny dag är en chans att bryta vanor och skapa något nytt och unikt!
Att läsa denna blogg har blivit en vana.
Mångkulturprojektet kan vara en synneligen djärv idé med syfte att tilldela svensk nationalism banehugget!
Samtidigt flyr bönderna på schackbrädet sina traditionella fästen, den vita amerikanska arbetarklassen går man ur huse över till republikanerna medan demokratpresidenten O. tänker ge illegala (i praktiken) slavarbetare uppehållstillstånd och sålunda underminera medelklassens försörjningsmöjligheter. Outsourcing och frihandelsmantrat får göra resten. De priviligierade ännu förmögna ser hur det kan gå om de inte sköter sig och blir ’mjukare’ att hantera.
Sak samma i Europa. Arbetarklassen lämnar sina traditionela hemvister, eftersom dessa genomgått PK-meamorfos och söker sig istället den enda räddning den kan se – till nationalistiska nya arbetarpartier med begränsad invandring på agendan.
Man skanderar om bruna faran – vilken är högst marginell – och ännu mera PK, men ingen verkar inse det något subtilare motivet i bakgrunden att medelklassen – den nationella motorn och ryggraden i varje sunt rike är mot allt förnuft (skulle man tycka – men kanske just därför) på väg att avskaffas.
Varför tror ni lille Freddie R. och alla hans vänner var så inferlaliskt hatiska mot SD? Säg det! – men för mig verkade de tydligt överreagera.
Jag skall nu delge en mycket liten hemlighet, eftersom jag är en galen poet må det vara mig förlåtet – det kan inte uteslutas de såta vännerna kunde agerat enligt någon för väljarna icke presenterad ’husbondes röst’. FR.R. var ju ’stridshingst’. Men om så var fallet – vem satt då i sadeln?
Mångkulturprojetet verkar i kusliga drag vara likt den gamla socialistiska internationalen, vars första ettapp avslutades 1940 med mordet på Trotsky.
@Doktorn
Om man skall vara konspiratorisk:
-Högern ser sin möjlighet att avskaffa välfärdsstaten med fri invandring
-Vänstern tror att de kan utöka sin väljarbas med fri invandring
Naj – Naj Heideggger!
Det är medelklassen som skall väck – helt och hållet – välfärdsstat med kreativt arbete åt folket tjänar alla arbetande kategorier på – men önskar man tillskapa en elit med oförtjänta fantasilöner åt sig själv inklusive hantlangare bör hela nationens ryggrad – dvs. medelklassen först förintas. Dessutom bör den avväpnas. Det gjorde man i Sovjet och frågan är ständigt aktuell i USA.
Vänsterns väljare vill ha arbete så de kan försörja sig. Floskler om solidaritet och jämnlikhet samt obetingad broderskap i något stort vänsterparadis har man i förekommande fall tutat i dem medelst PK-propaganda och understryker bara vikten av det föregående mening sagda.
http://www.youtube.com/watch?v=x0dTo5thFuc
@mohammad
Men rasismen i Sverige är ju enligt alla bedömningar, i ett internationellt perspektiv, minimal…
Heidegger
Att relativisera trodde jag inte var din starka sida…
där fick du mig…
Man skulle också kunna säga att det vore intressant att få statistik över verkligt rasismgenerat lidande i Sverige, ett problem är förstås att människor kan inbilla sig lidande (och därmed lida) om de får höra att lidandet är en adekvat känslomässig reatkion..
*rasismgenererat
Ett problem är att statistisk diskriminering kan rationell utifrån den enskilde agentens perspektiv, detta kan ju skapa visst lidande men jag undrar om inte tyngdpunkten från samhällets sida ligger i ett rättviseperspektiv, personligen tycker jag rättviseperspektivet är tämligen ointressant.. Vi kan aldrig nå metafysisk rättvisa även om vi ville.. vi kan inte kompensera för att människor vill ont, gott, är onda, goda, feta, vackra, driftiga, lata (alla attribut som är möjliga) o.s.v ….
låt mig ge ett hypotetiskt exempel på hur statistisk diskriminering skulle kunna se ut:
En taxichaufför i sagostaden Metropolis hämtar upp kunder på gatan, det är empiriskt väl belagt att personer med blågröna jackor är överrepresenterade som taxirånare, taxichauffören väljer alltså alltid någon utan blågrön jacka om han kan och maximerar därmed sitt välbefinnande. 98% av de med blågröna jackor känner sig diskriminerade och utsatta för blågrönjackofobi och lider fruktansvärt.. Detta kan naturligtvis upplevas som orättvist.
Nu har DP stämts för upphovsrättsbrott, han har kopierat en del av en bild av fittkonstnären Carolina Falkholt och skrivit ”FÄNGSLA FITTAN!” tvärs över. Det är givetvis en homage till konstnären som fått bilder censurerade av överheten. T.o.m. konstnärer kan ha svårt att förstå DP:s subtila budskap!
Personligen tror jag inte att hon vinner målet.
..ett sätt att komma runt onödigt diskrimineringslidande är att öka antalet signalering t.ex mer förfinade betygssteg i skolan (om bara betygen godkänd/icke godkänd finns lär arbetsgivare fokusera mer på diskriminerande attribut)
@ateisten
Upphovsrätten är ett otyg vars syfte är att ge sysselsättning åt improduktiva immaterialrättsjurister…
@ateisten
https://christianengstrom.files.wordpress.com/2013/10/the_case_for_copyright_reform.pdf
@Doktorn
hur skulle det gå till? Om vi undantager de tusen mest välbeställda och de utslagna så har vi väl bara medelklass i Sverige?
http://journalistforbundet.dk/Om-DJ/Cavling-prisen/Cavling-2014/Uwe-Max-Jensen/#.VHSrUpLL1R0.twitter
Tino Sanandaji om undermålig rapport ominvandringens kostnader:
http://www.realtid.se/ArticlePages/201411/25/20141125100826_Realtid953/20141125100826_Realtid953.dbp.asp
Heidegger
Afrosvenskar är den minoritetsgrupp som är mest utsatta för hatbrott, ca 20 procent av anmälningarna (BRÅ).
Jag är övertygad om att dessa siffror inte speglar ett ”inbillat lidande” i någon större utsträckning.
En övergripande regerings rapport i saken initierades av förre integrationsminister Erik Ullenhag, läs och bilda dig.
http://mkc.botkyrka.se/wordpress/wp-content/uploads/2014/02/Afrofobi-20140203-hela-rapporttexten.pdf
Vad gäller om invandringen är en förlustaffär eller inte, ville inte gruppens ökande självförsörjande vara statistiskt säkerställt över tid.
Tino Sanandaji, tycks helt bortse från detta faktum.
Härtill att det uppåtgående födelsetalet till stor del beror på invandrares förkärlek till större familjer.
För övrigt har jag själv kört taxi i Göteborg en tid, de flesta springnotor stod fulla medelålders vita män för.
Tråkigt för vissa så han de bara några meter…
@mohammad
-Självklart kan det finnas diskriminering som inte har rationell genes, idioter har ju i alla tider funnits. Det bästa vi kan göra i det fallet att sådana idioter förorsakat oss verklig skada (i annat fall borde lyckan maximeras om vi helt enkelt inte bryr oss) är att stämma dem, detta verkar inte kräva någon särlagstiftning.
-Har aldrig kört taxi, så mitt exempel var högst hypotetiskt, egentligen bara en illustration av ett fall där det skulle kunna vara rationellt att diskriminera utifrån en enskild agent
-När det kostnadsmässiga långtidseffekter av invandring beror det ju på vilket perspektiv man har, om 100 år så lär det ju inte vara någon kostnad (givet att Sverige inte utvecklats till ett Kalifat förstås). Under överskådlig tid lär det dock vara förknippat med kostnader:
http://www.tino.us/2014/08/invandrare-jobbar-mindre-an-svenskfodda-hur-man-an-raknar/
Heidegger
Ditt illustrativa hypotetiska exempel i mening av rationell diskriminering synes mig tämligen meningslöst att meditera över.
Snarare framstår det givet att tolkas i mening av att du själv inte vågar tala nämnda idiotens mening.
Obeaktat att du inte bryr dig, kvarstår mängden hatbrott gentemot svenskafrikaner som överrepresenterad hårdfakta i brottstatistiken.
För att då avsluta meningsutbytet om invandrares självförsörjning och ge nödvändig tyngd åt mina argument i frågan:
Även utomlands födda invandrare har svenskfödda självförsörjande barn, hur man än räknar…
Det finns skäl att vara vaksam mot rasism, men det finns också skäl till en sund skepsis mot BRÅs siffror.
För det första så undslipper inte det minsta bakverk innehållande choklad Afrosvenskarnas riksförbunds vaksamhet, med en polisanmälan som ett brev på posten.
För det andra så är hatbrott mot afrikaner inte sällan resultatet av andra etniska minoriteters (peace be upon them) aversion mot just afrikaner. Men i medias analys av sakernas tillstånd bokförs sådana brott som regel på ”majoritetssamhällets” konto.
@mohammad – – Har aldrig sagt att jag inte bryr mig, bara att jag tycker rättviseaspekten är ointressant. Vad som bör minimeras är lidandet. om du känner en metod med vilket detta kan uppnås är jag idel öra.. -Som jag ser det har vi två valmöjligheter: fri invandring eller begränsad invandring. Om vi inför fri invandring så behöver vi avskaffa välfärdsstaten (och kanske staten som sådan i en förlängning). Jag har svårt att se att den totala lyckan (alla parter inkluderat) skulle maximeras härav. Om vi så väljer det återstående alternativet begränsad invandring så står vi inför en svår balanseringsuppgift: hur (på ett politiskt möjligtsätt) fördela resurser mellan invandringskvot, bistånd på plats, frihandel och stöd till FN-intervention så att lyckan maximeras. Detta kräver rationell argumentation med empirisk forskning i ryggen.