1875: En kommentar till Ekström i Kulturdelen

Min lilla diskussion med Peter Ekström (Kulturdelen) har fortsatt. Han skriver bland annat:

”’Det ömmande problemet är att konst i västerländsk mening är en västerländsk uppfinning.’, skriver Lars Vilks. Detta runda resonemang är i och för sig sant men knappast någon varken acceptabel eller intressant slutpunkt.”

Problemet här är att konst i vår mening är den enda konst man har anledning att fundera lite mera över. Andra konstbegrepp är något helt annat, generellt detsamma som tekniskt kunnande. Ur politisk rättvisemoral är det förstås inte acceptabelt men så ligger det till. Försöker man diskutera andra konstbegrepp blir det alltid fråga om att knyta dem till det västerländska konstbegreppet som sedan länge har gått segrande fram världen över.

Ekström skriver vidare: ”Begreppet konst är flexibelt, dynamiskt och under utveckling, det tror jag Vilks håller med mig om. Varför skulle det då inte kunna användas både retrospektivt och när det gäller verksamheter vars utövare inte själva har kallat dem för konst? Jag hävdar att det är möjligt. Men Vilks sitter fast i gammalt konservativt mög. Jag begriper faktiskt inte varför han är så het på att försvara den traditionella synen på konsthistoria.”

Jag har aldrig förnekat den retrospektiva användningen. Konstvärlden och konsthistorien har flitigt besökt tid och rum och utnämnt många verksamheter till konst. Det är en självklarhet, däremot kvarstår problemet med vad dessa verksamheter är i sig och i sin tillkomst och tillkomsttid.

Jag har aldrig försvarat den traditionella konsthistorieskrivningen. Jag har förordat att konsthistoriens grundprincip borde vara en historia om konstbegreppet och vilka konsekvenser detta har fört med sig.

En annan fråga är hur långt det är rimligt att sträcka sig när det gäller att inkludera något i konsten. I praktiken avgörs frågan av konstvärlden som antingen godtar nya områden eller marginaliserar dem. Är t ex ”design” konst? Enligt konstvärlden är design ibland konst men oftast inte. Bortsett från att design huvudsakligen tillkommer (som Boris Groys nämner i e-flux journal) för att tilltala betraktaren, är det fråga om två världar, designvärlden och konstvärlden. Det är ingen vinst att skapa ett monster genom att slå samman de här. För att bibehålla något av värde i begreppet konst måste det finnas vissa begränsningar. Ta t ex en modeshow. Är en sådan att betrakta som en konstperformance? Konstvärlden säger nej. Jag vet inte om konstvärlden med ett sådant avståndstagande kvalificerar sig för att i Ekströms begreppsvärld att sitta ”fast i gammalt konservativt mög.” Jag tycker att det är högst rimligt.

Det här inlägget postades i debatt, konstteori. Bokmärk permalänken.

8 svar på 1875: En kommentar till Ekström i Kulturdelen

  1. Martin skriver:

    Hur länge sedan var det betydelsen konstfärdighet övergavs? Såsom den står kvar i KTHs devis, vetenskap och konst? Visste den tidens människor något som vi inte vet? De bör ha haft ord även för den abstrakta konstfärdigheten som ofta ses i “konst”?

    Sen. Finns det inte möjlighet till en marknadsekonomisk konstdefinition? Allt som betalas utöver funktion är konst? En tandbetare är 1% konst. En ordinär gaffel är 15% konst. Ett par byxor från dressman är 35% konst. Ett designplagg är 75% konst. En tavla som kan säljas för 300 000 kronor och har haft en produktionskonskostnad av 3000 kronor är till 99% konst. En tavla som kan säljas för 6000 kronor och har haft en prduktionskostnad av 3000 kronor är 50% konst. Visst blir det gränsdragninsproblem för icke säljande konstnärer. Och visst knyts konst till att vara någonting människor uppskattar. Men, dels, om människor inte uppskattar konst, vad är det då att ha? Och, konst som få människor uppskattar, vilken relevans kommer den att ha i vilket fall, oavsett vilket konstbegrepp som används?

  2. Lars Vilks skriver:

    Trots allt är konst en specialitet och inte något allmänt opinionsområde. Konstvärlden bestämmer vad som är bra konst och skulle naturligtvis aldrig komma i närheten av ditt förslag. Dessutom får man beakta att det som intresserar en mindre del av mänskligheten kan fungera bäst i det sammanhanget. Principen för konst är att bli illa omtyckt för att sedan bli omtyckt.

  3. Martin skriver:

    “..intresserar en mindre del av mänskligheten kan fungera bäst i det sammanhanget.”

    Så sluta skräpa ner allmänna rum och lägga beslag på våra surt förvärvade? Så ska jag stå ut med ert konstbegrepp?

  4. Martin skriver:

    Konst som ni konstnärer kan stoppa upp där solen aldrig skiner:
    http://obj.fotosidan.se/obj/docpart/53/535732bd226c58fe1e880931cb279917.jpg

    Huliganism och korruption för oss vanliga människor.

  5. Lars Vilks skriver:

    Martin,

    Nazisterna gjorde ett tämligen helhjärtat försök att få ordning på konstbegreppet och få till stånd enbart riktig arisk konst. Försöket blev inte dock inte helt lyckat.

  6. Bengt Karlsson skriver:

    Men det blev vackert!

  7. Martin skriver:

    Jag vet inte vad deras konstpolitik var. Generellt tycker jag illa om att staten skall bestämma konstpolitik. Och det låter ju troligt att det var NSDAPs konstpolitik.

    Men, det är orimligt att finansiera konst som nästan ingen tycker om med pengar som man har tvingat ifrån de som inte tycker om den. Och att använda det allmänna rummet för att trycka sådan konst på människor som inte tycker om den. Detta kan ju bara genomföras med korruption och förtryck?

    För övrigt ber jag om ursäkt för mitt grova språk ovan.

  8. Johan skriver:

    Herregud vad ni tjafsar. Något blir konst när någon betalar. Jag har målat underbart vackra akvareller, de är konst för mig men för andra blir det ej konst förrän någon betalar och därmed bekräftar värdet genom pengar. Blir mina akvareller konst först med åskådare som är beredda att se eller köpa dem?
    Jag kan ju rita mitt namn i sanden och betrakta det som konst tills nästa våg raderar min konst. Ingen hann betala pengar för det och således var det bara ett hastigt skrivande i sand även om jag gjorde mitt bästa och skrev så snyggt jag kunde. Jag hann inte ta en bild och följaktligen kan jag inte sälja min signatur och därmed uppfyllde jag inte regel 1 om att något ska vara säljbart för att få ett värde. Mina vackra akvareller får ingen köpa och således är det inte konst. En hobby däremot är det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.