Jag har varit borta några dagar och därför har det blivit ett litet avbrott i skrivandet. Men det skall snart bli bättring på det. Idag kan jag inte låta bli att skriva något om Tora Vega Holmström som visas på Moderna i Malmö. Entusiasmen över den här utställningen är stor och kritikerna är på sitt bästa humör. Att det återigen handlar om en kvinnlig konstnär är uppenbart. Holmström har inte varit bortglömd i svensk konsthistoria men kritikerna tycker inte att det räcker. Thomas Millroth (Sydsvenskan)menar t ex: ”Det är ju bara dumheter att Tora Vega Holmström i dag står i skuggan av andra mer trendkänsliga samtida. Hon är för bra för det. Det är bara att tacka för att Moderna Museet visar henne i helfigur.” Här dyker frågan om kvalitet upp. Hur ”bra” är Holmström? Skall man besvara den frågan får man dels se över vilka hon konkurrerar med och dels hur man brukar hantera begreppet kvalitet. Onekligen är Holmström en utmärkt målare men sådana finns det rätt gott om och man kan därför undra vilka som borde plockas bort. Och dessutom finns det målare som, liksom Holmström, inte har varit så trendkänsliga och därför försvunnit ur konsthistorien. Svensk konsthistoria är trots allt en eklektisk verksamhet som speglar de internationella rörelserna utan att vi direkt har några namn som räcker till för att nå utöver det nationella. Kvalitet i svensk konst handlar därför främst om hur våra konstnärer har förhållit sig till trenderna och hur de i någon mån har skapat ett personligt uttryck, tillräckligt självständigt för att få en plats i svensk konsthistoria. Dessutom tillkommer vilket inflytande man har haft.
Tyvärr är det så att den politiska värdegrunden blir avgörande för bedömningen. Tora Vega Holmström är en av tämligen få kvinnliga konstnärer och just därför är det en önskan om att vi skall se ett åsidosatt geni. Vill man kan man tillskriva henne en profetisk insikt som placerar henne i dagens rådande värdegrund. Den skrivningen tilltalar alldeles särskilt Eskil Krogh Larsson (P1): ”Migration och jämställdhet som två av samtidens mest brännande frågor.
Och när vi ser Tora Vega Holmström i dag, 100 år senare, är det lätt att tänka vad lite som hänt ändå.”
Nu är det ju så att konstnärlig kvalitet i sista och avgörande hand (fast inte definitivt) bestäms av konstvärlden. Önskar man att Holmström skall vara ett förbisett geni räcker det att den uppfattningen för ett genomslag. Men det är lite tråkigt att en sådan uppfattning gränsar till könskvotering.
Tänk att Tora Vega Holmström redan för 100 år sedan bekymrade sig över vem som skall skall stå för tillväxt och pensioner i framtiden. Inte konstigt att Eskil Krogh Larsson blir alldeles till sig.
Intressant reflektion. Historieskrivningen säger ju alltid mer om samtiden än historien. Man vill känna igen sig i historien. Eller rättare sagt så vill agendasättarna känna igen sig, få legimitet för sin vinkel , sin analys av samtiden. När folkhemmet byggdes upp så fokuserade man mycket på den frie bonden i historien. Hur folkhemmet hade en koppling i historien. Det verkar som legimiteten för en tolkning av samtiden anses få stöd av att man kan visa på att samma tolkning, samma kamp, alltid har funnits men först nu får blomma ut. Det blir särskilt viktigt när man som nu vill växla fokus från klasskamp till ”migration och jämställdhet”. Jag tänker till exempel på tågstrejken mot Veolia. Denna strejk hade fått otroligt stöd av vänsterintellektuella för typ 15 år sedan. Idag är det i princip tyst. De vänsterintellektuella har bytt fokus. Klasskampen är inte aktuell längre. Helt orimliga anställningsförhållanden för tågpersonal är ingen prioriterad fråga längre. I ett sådant skifte så är det nog retoriskt genialt att peka på historiska paralleller.
Intressant att konstnärer från förr, en efter en, börjar komma i fokus.
Det är ett gott tecken tycker jag – inte för konsten i sig; bra konstnärer finns det alltid gott om.
Utan för att nuets självupptagenhet av att allt ständigt blir bättre (dvs klokare…), kanske är på väg att revideras? (glad)
Funderade lite på gamla diskussioner, då jag på FB ånyo snubblade på uttrycket ”strukturell rasism”.
Och lite efterbliven som jag är, så skrev jag:
”Jag kan fortfarande inte förstå det där med uttrycket strukturell rasism.
Måhända är jag ”gammeldags”, men jag tror det inte.
Jag tror att de som använder uttrycket ” strukturell rasism” är gammeldags.”
Jag kan fortfarande inte förstå det där med uttrycket rasism… eller människors lika värde.
Jag är än mer efterbliven och behöver en ordentlig semantisk genomgång av begreppen.
http://ceciliawetzel.com/2014/06/19/min-manniskokatt/
”Han heter Morris, och har som tilltalsnamn Klister”?!!
Klister – obs!
Krister,
Älskar dig. Så var det sagt.
Cecilia,
Med strukturell rasism menas (av personer som begriper begreppet)att det är systemet, staten, förvaltningar, som följer regler vid urval till skolor, yrken, jobb, som gagnar en viss människosort på grund av kunskaper eller utbildning. Exempel ur verkligheten! Vid ett möte, där personer med svag utvecklingsstörning deltog. Man diskuterade olika jobb som var tillgängliga för gruppen. Då frågade en av de unga männen varför inte han kunde få studera till läkare. Här är ett grovt exempel, förståeligt, på vad strukturell rasism kan vara. Den SR vilar inte på den enskilda människan. Den ligger i systemet och har oftast en logisk förklaring. Så ta inte åt er personligen. Kan utvecklas mer om det funnits mer plats.
Molly,
Tack – förstår precis! Människosorten efterbliven får aldrig bli läkare?
PS
Lars skrev:
”Nu är det ju så att konstnärlig kvalitet i sista och avgörande hand (fast inte definitivt) bestäms av konstvärlden.
Gillar parentesen.
Före PS.
Du menar att återuppväckandet av konstnärer beror på nutida könskvotering? Det går nog över, när det så småningom utjämnar sig i nuet på ett eller annat sätt.
Och då kan vi ju alla till slut börja ägna oss åt viktigare och eftersatta överlevnadssaker.
Lite 5 över 12. Ungefär?
Cecilia,
Puss på dig Sessan – en Klisterpuss!
Krister,
Tack, tack käre Krister – det blev jag glad för!
PS. Bild på Morris i syren fick som PS-inlägg.
Läsvärt (glad, glad, glad nu)
http://www.preposterousuniverse.com/blog/2014/06/23/physicists-should-stop-saying-silly-things-about-philosophy/