1825: Ett leende

Den här veckan är det dags igen för min föreläsningsserie i Vellinge kommunhus.  Torsdag den 3 april kl. 19.00. Titeln på föreläsningen är ”När endast leendet är kvar – om konsten att se Mona Lisa”. Mona Lisa är världens totalt överlägsna mest kända målning. Men kändisskapet uppnåddes inte över en natt utan kom tämligen sent. I föredraget berättar jag om hur det gick till och med många exempel på hur man i och utanför konsten refererar till verket. Det blir en hel del musikaliska inslag. I en enkät om vilken målning som var världens bästa uppgav 85,8 % Mona Lisa, medan van Goghs solrosor fick 3,6 % och Munchs Skriet 2 %. Man kan alltså förundras över hur detta har gått till. Dessutom blir det lite nyheter från konstvärldens aktuella aktiviteter

 

Kostnad per föreläsning blir 100 kr per person.

Anmälan till heinz.clauss@telia.com

Inbetalningen sker till bankgiro 519-0491.

Det här inlägget postades i Föreläsningar. Bokmärk permalänken.

5 svar på 1825: Ett leende

  1. CeDe skriver:

    Bra att veta för dem som tänker bege sig ut:

    http://www.expressen.se/nyheter/dokument/valdets-grepp-om-sverige/

  2. GG skriver:

    CeDe Lite värdelös statistik. Borde relateras till innevånarantalet.
    GG

  3. CeDe skriver:

    GG,

    Ja, kanske för dem som inte, på ett ungefär, vet hur många innevånare det finns i deras hemtrakter.
    Men intressant också är att se hur det står till på annat håll.
    De allra flesta vet nog också att det bor fler i Malmö än i Trosa tex.
    För övrigt får du väl klaga på konstruktören, jag är ju bara budbäraren.

  4. Hans Vildegren skriver:

    -Unge hellener-

    (Vid cittrans toner från en blomsterprydd båt.)

    “Gossar och flickor,
    härlig är livets
    rosiga morgon.
    Luftiga, ljuva,
    mysande timmar
    sväva i lätta,
    flyktiga rader
    över dess nejds
    elysiska vår.
    Snabba, o snabba
    äro de sköna,
    himmelska väsen,
    265
    flyende hän mot
    strålande fjärran;
    medan er egen
    glättiga kor
    föres av ödet
    bort till ett motsatt
    mörknande fjärran …
    Skynden, o skynden,
    flickor och gossar,
    skynden att bryta
    luftiga kedjan,
    skynden att slå i
    njutningens bojor
    dessa olympiskt
    leende, ljuva,
    flyktiga barn!
    Här ur vår ena
    dallrande vågskål
    plockar beständigt
    moiran den grymma
    fröjdernas gyllne
    räknade vikter,
    kastar i andra,
    sjunkande vågen
    slappade sinnens,
    mattade krafters,
    mödors och sorgers
    tyngande bly …
    Hastigt som facklan
    fångas och flyr från
    hand och till hand i
    266
    panateneiska
    nattliga festen,
    måsten I lämna
    ungdomens evigt
    brinnande fackla
    till de bakom er
    ilande yngre
    rosiga släkten,
    medan I själva
    sjunken i ålderns
    svartnande skuggor,
    sjunken i gravens
    tigande natt …
    Kindens som ängens
    blommor förblekna,
    svallande lockar
    glesna som lundars
    höstliga kronor.
    Strålande blickar
    slockna som festers
    tynande lampor.
    Skynden, o skynden,
    gossar och flickor,
    skynden att tömma
    fröjdernas nektar!
    Kransa pokalen,
    slut till ditt ännu
    svärmande hjärta,
    flicka, din gosse,
    gosse, din mö!”

    -Viktor Rydberg-

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.