1824: Politikerna tar över i Lund

I Lund har den under långt tid pågående kampen mellan politikerna och konsthallschefen Åsa Nacking kommit in i ett avgörande skede (Sydsvenskan och Sydsvenskan). Nacking fråntas rätten att besluta om vilka utställningar man skall ha. Jo, det är lätt att förstå samtliga inblandade. Politikerna vill ha en inkluderande konsthall som drar en stor publik. Det vill också Åsa Nacking men den internationella samtidskonst som hon visar lockar inte många besökare. Utställningarna är elitistiska för så fungerar samtidskonsten. Det är inte helt omöjligt att driva en linje med, som det heter på museispråk, ”brett och smalt”, men det är en svår uppgift. Vill man, som Åsa Nacking, visa sådant som är representativt för det som gäller i samtidskonsten, kräver det betydande resurser för att skapa utställningar som skall vara tillräckligt anslående för att dra publik. Och sådana resurser saknas säkert i Lunds konsthall.

 

Politikerna kan inte styra en konsthall som är inriktad på relevant samtidskonst. Det enda de är intresserade av är tydligen hur många som kan tänkas komma till utställningarna. Publikfriande utställningar är lätta att producera, det är bara att införa en jurybedömd Lundasalong eller låta hallen bli centrum för Skånes konstrundor, men då blir det något annat man sysslar med. Lunds konsthall med sina goda traditioner (liksom dystra tidigare inhopp av konstbedömande politiker) bör naturligtvis få fortsätta med det man håller på med. Att visa det som gäller på en hög internationell nivå är något Lund borde kunna stödja. För det är bra utställningar som visas och det saknas inte frågeställningar som även kommunpolitikerna torde inse är i tiden ”angelägna”. Alltså sådant som frågor om kön, klass, etnicitet och migration. Vad har man emot det?

 

Jag hoppas att Åsa Nacking står på sig och gör med i det fortsatta dramat. När politikerna tar över konstrodret kommer skutan ofelbart att driva på intressanta grund.

 

För det är ju ändå så att man anställde konsthallschefen utan någon tidsbegränsning eller andra inskränkningar. Tidigare, alltså efter fadäsen med Folke Edwards, styrde nämnden med järnhand. Att nu bryta ett mandat som gör ett arbete som är djupt respekterat i konstvärldens tongivande kretsar är att göra sig omöjliga. Man bör ha förstått vad man skulle få när man anställde Åsa Nacking.

 

Publiksiffrorna är inte avgörande i sådana här frågor. I en stad som Lund är det rimligt att man tillhandahåller en verksamhet som visar hur konstens ser ut i ett internationellt perspektiv.

 

Det här inlägget postades i debatt, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

7 svar på 1824: Politikerna tar över i Lund

  1. Hemkär skriver:

    Alla är väl intresserade av ett publikt scenario Lars. Maximal exponering ger klirr i kassan både för aktuella konstnärer och deras curratorer. Så är det väl i Lund som på alla andra ställen.

    Konstrundor är dock inget att förakta Lars. Det ger många nyfikna tillfälle att se allehanda alster som annars inte hamnar på näthinnorna. Bra så.
    När skall Du själv medverka i Nordvästra Skånes Konstrunda? Du är i detta väl meriterad och skulle bli en publikmagnet av sällan skådat slag.

  2. Lars Vilks skriver:

    Det handlar också om att tillgodose olika delar av konstlivet. Det är inget fel på konstrundor men de representerar inte den internationella samtidskonsten. Det är den som gäller och även om den lokalt inte är någon publikmagnet kan det vara motiverat att ge resurser för att visa den. Det är trots allt konstens primära källa, allt annat är sekundärt.
    Konstrundorna är en försörjningskrok för många konstnärer. De flesta är medvetna om det. Om jag skulle ha fått för mig att delta skulle väl kontentan bli ett sällan skådat säkerhetspådrag.

  3. Krister skriver:

    Ja det hade nog spräckt Säpos budget men oj vilket bidrag det hade blivit till RH-projektet med konstrunda och öppet hos hos Vilks.

  4. Hemkär skriver:

    Lars Vilks,

    Förlåt min okunnighet Lars. Lever vi inte alla i samtiden? Konstrundornas alla alster är väl reala konstverk som bjuds ut på marknaden och dagligen ges ett ekonomiskt värde. Detta är väl definitionen på Samtidskonsten? Hur fel har jag egentligen? Går det bra att komma förbi och bjuda på något förresten?

  5. Deleuze skriver:

    Vad har du för synpunkter på att tårtkvinnan åkt på 1+1 – alltså TVÅ månaders fängelse? I anknytning till din diskussion om yttrandefriheten, hur skiljer sig tårtkastet från ett etablissemangets, i folkhavet, närvaro som ett yttrande? En publik politiker vars föreställning om publikt bemötande inskränker sig till det självklara allmänhetens ordning, har redan gått under jord. M a o ser jag inget annat än att en tårta yttrades, och det var friheten.

  6. Lars Vilks skriver:

    Yttrandefriheten handlar om utbyte av åsikter och inte om att tillgripa tillhyggen eller fysiskt våld för att hindra någon från att yttra sig. Angående tårtkvinnans straff handlade väl det mest om hennes tidigare olovliga körningar.

  7. Hans Vildegren skriver:

    Sunt, att den vandalskan straffades för sitt övergrepp, ordentligt. Och att Jimmy Åkesson tilldömdes det skadestånd han yrkade på. Rättvisa har skapats. Personövergrepp är ALDRIG konst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.